Religiös frihet – ett samhälleligt missförstånd

P

åven Franciscus har konstaterat att religiös frihet är en mänsklig grundrättighet. Denna frihet är inte endast en privatsak, utan har en offentlig dimension. Dimensionen har sin grund i den kristna sanningen som leder till ett offentligt liv var etiska principer måste följas. Han konstaterar vidare att det moderna liberala västerländska samhället lever i en uppfattning av falsk tolerans. Man tror sig vara tolerant fast man inte är det. Denna falska tolerans leder bl.a. till att man förföljer dem som vill leva enligt den kristna sanningen och de etiska konsekvenser den för med sig. 

Emerituspåven Benedikt XVI konstaterade redan 2005 och hänvisar här till antikens martyrer vilka inte kunde eller ville dyrka de hedniska gudarna och kejsaren som gud. De dog för sin tro och sin övertygelse. Den helige biskop Eusebius har i sin historik beskrivit dessa martyrer och vilka sätt samt i vilken omfattning och varför de dog för sin tro. Den katolska kyrkan är fortfarande en pilgrim i världen och en missionerande kyrka. 

Den katolska katekesen har ett helt stycke som handlar om människans frihet. Författaren lyfter fram de kristnas ansvar gällande den frihet människan fått av Gud. Individen kan i och med att hon har ett samvete skilja på gott och ont. Sålunda har människan rätten att fritt besluta hur hon verkar gällande gott och ont i synnerhet i moraliska och religiösa frågor. Katekesen behandlar friheten ur fyra synpunker. För der första förhållandet mellan frihet och synd. Man kan fritt välja att inte följa Guds budord d.v.s. synda. Detta leder till alienation från Gud och till “syndens slaveri”. För det andra hotas den kristna friheten av samhällets och ekonomins värderingar var man utgår ifrån att människan kan fritt använda sig av jordens rikedomar. I den pågående miljökrisen vet vi att detta inte är möjligt för ett antal olika sociala, hälsomässiga, samhälleliga och ekonomiska skäl. Ur en kristen synpunkt är det främsta skälet varför man inte fritt får använda sig av jordens rikedomar risken för att begå synd mot kärleken. Miljöskadorna och jordens uppvärmning är realiteter som allvarligt skadar många och i vissa fall är till sin natur beståeliga.

För det tredje frigjorde Kristus oss från arvssynden och döden genom sin egen död och uppståndelse. Och slutligen ger den kristna friheten oss möjligheten att ta emot Guds nåd i svårigheter och i samband med de svåra besluten vi, gällande friheten, råkar ut för. Friheten är inte endast en “frihet” utan har konsekvenser. Den kristna friheten har en politisk och social dimension. Inom den lutherska statskyrkan har det i samband med f.d. minister Päivi Räsänens åtal uppkommit diskussionen om religionsfrihet i Finland. Den lutherska biskopen i Åbo Mari Leppänen lyfte fram hoten mot religionsfriheten i en debattartikel. Frågan är vad religiösa samfund kan säga eller uttala sig om i det offentliga. Är Bibeln och andra religiösa publikationer trovärdiga källor som man kan hänvisa till? Kommer religionen och den kristna tron allt mer flyttas in i det privata? Kommer den religiösa debatten flyttas över till en intern debatt som inte längre omfattas av det offentliga? Kommer kritiken av samhället ur kristen synpunkt att tystas ner? Detta kommer att leda till att allmänheten och det offentliga inte längre känner till de kristna värderingarna, det kristna språket och den kristna tron. De kristna kan bli och kanske blir allt mer marginaliserade i samhället såsom statistiken gällande den statliga lutherska kyrkan klart visar. Främst är det unga kvinnor som lämnar kyrkan, just de som idag leder oss inom de statliga och kommunala förvaltningen och t.o.m. i regeringen. Leppänen berör direkt och indirekt många av de argumenten som Dignitatis Humanae lyfte fram. Religiös frihet i det neo-liberala samhället är inte längre en självklarhet eller endast en katolsk fråga.

Den teologiska kommissionen

Den katolska internationella teologiska kommissionen behandlade den katolska förståelsen av religiös frihet. Rapporten kan ses som en uppdatering eller synopsis av utvecklingen efter Andra Vatikankonciliet på 1960-talet. Mycket har hänt på närmare 60 år. Kalla kriget och Vietnam-kriget är slut. Nya stater har uppkommit och inte minst en ny värdegemenskap dominerar åtminstone i väst. Denna kommer antagligen också att radikalt omformas i framtiden i och med det snöpliga slutet samt Förenta Staternas och andra väststaternas flykt från Afganistan. Dagens totalitära staters värdegemenskap kommer antagligen att vara mera dominerande i framtiden. En ny uppdatering kommer kanske i framtiden. Ekonomisk tillväxt, mänskliga rättigheter, barn- och slavarbete, människohandel, den pågående miljökatastrofen och social rättvisa kommer att dominera debatten. 

Kommissionen beskrev den politiska och värdegemenskapen i början på 2020-talet. En av de största svårigheterna gäller dagens politiska kultur. Fundamentalismen har förstärkts som en motvikt till liberalismen, relativismen och staternas allmänna likgiltighet gällande religion i allmänhet. Den liberala staten ser religionen som ett hot mot för individens kulturella och politiska medborgarskap. Den liberala eller neo-liberala staten beskrivs som en stat som befrämjar själv ett slags “mjuk totalitarism” och spridare av nihilistiska värderingar. Vidare leder det till överdrivet tillfredsställande av behov och t.ex. därmed bl.a. till överkonsumtion med alla dess negativa samhälleliga- och hälsoeffekter.  Lagstiftningen skall vara “värdeneutral” var etiska värden elimineras eller sublimeras. De kristna värderingarna marginaliseras från det allmänna. Demokratin förfaller. Det liberala samhället utvecklar sin egen humanism med sin egna tradition och sociala kohesion. Detta leder till fanatism, hopplöshet  och frustration i synnerhet bland unga. Utvecklingen går mot en ateistisk stat som till sin natur dock strävar att vara teokratisk. Samhället håller på att förlora sin kristna religösa samhälleliga natur. Detta har lett till och leder till uppkomsten av nya former av religiositet och pseudo-religiositet (t.ex. uppkomsten av häxor och tron på väsen samt ständig ekonomisk tillväxt). Individen i det liberala samhället blir ett objekt från att ha varit ett subjekt. 

Dignitatis Humanae – “modernisering” av texten

Den teologiska kommissionen hade som målsättning att på basen av Dignitatis Humanae komma med förslag hur man kunde “modernisera” texten och, för det andra, utveckla tankegångar kring begreppet religiösa frihet så att det privata och det offentliga bättre kunde “samarbeta”. Målsättning är politisk. Risken finns att moderna samhällen inte längre uppfattar religionen som ett sammanbindande element för mänsklig samvaro utan någonting arkaiskt och till sin natur historiskt. Kyrkorna och klostren har blivit historiska monument och museer. 

Rapporten går igenom de främsta punkterna gällande religiös frihet och religiösa rättigheter. För det första har alla rätt till religiös frihet. Denna frihet är grundläggande och tar uttryck i individens rätt att offentligt vitna om sin tro. Här leds individen av sitt samvete. För det andra har alla plikten att söka sanningen. Detta sanningssökande omfattar inte endast individen utan även familjen och samhälle gement. För det tredje är människan en religiös varelse som lever i en social och politisk omgivning. Friheten att praktisera ens tro måste vara fritt från all utomstående påtryckning också eller i synnerhet från staten. De religösa har också rätt att offentligt bekänna och manifestera sin tro. Slutligen måste de religiösa visa sin tro och hur de manifesterar den ändå följa civila myndigheter och lagar.

Religiös frihet efter Andra Vatikankonciliet 1965–2000

Hotet mot religiös frihet har blivit globalt. Kristna bör samarbeta med andra troende på basen av ens samvete. Detta samarbete skall vara öppet utan fördomar eller förutfattade meningar. Religionsfrihet är inte “bara” en frihet bland andra, utan den grundläggande friheten vilken möjliggör de andra friheterna för det allmänna goda gällande både individen och samhället.

Påven Franciscus lyfte fram förståelsen av begreppet frihet till en ny dimension. Religiös frihet är inte till för att skapa religiösa subkulturer utan gäller öppenhet och alla. Dess uppgift är att värja mot uppkomsten av totalitarism såsom Hannah Arendt efter andra världskriget varnade i sitt verk från 1960-talet. Statens roll är att skydda religionsfriheten, men också det rena samvetet. I en totalitär stat kan nämligen samvetet allvarligt bli skadat då individen måste ge avkall på sina religiösa värderingar t.ex. gällande abort och eutanasi. Däremot stärker religiös frihet samhället och samhällsfreden. Påven lyfte fram frågan om martyrer i vår tid. I många samhällen har olika slag av martyrskap blivit vanligare. Påven varnar för att man i samhället ger avkall på det religiösa. De kristna är dock sist och slutligen jordens salt.

Döden 

Den moderna människan har förlorat förståelsen av döden som ett led i människans och individens existens. Man gömmer döden i sjukhus, servicehus och åldinghem. Dödens realism försvagas och kanske helt försvinner. Gravarna är inte längre “minnesmärken” och platser var man ber för de döda. Den religiösa kontakten mellan levande och döda har suddas ut, de döda försvinner från vårt minne – de existerar inte längre för oss. Människan har förlorat sin tro på ett liv efter döden och den slutgiltiga uppståndelsen. Dessa uppfattas som sagor och myter. Livets mysterium förblir dolt. Detta förhållande till de döda försvagar familjens gemenskap och tro. Emerituspåven Benedikt XVI har behandlat frågan gällande döden, uppståndelsen och det eviga livet i sin synnerligen läsvärda och givande verk Eskatologia. Detta begrepp omfattar hela den kristna verkliga innebörd och uppståndelsens betydelse för dagens människor. 

Staten den nya religionen

Staten har tagit allt mer på sig rollen av den som står för det etiska. Staten är den som har “ensamrätten” att förklara vad som är etiskt och vad som inte är det. Man vill att religiösa samfund skall samordna sig enligt statens etisk-moraliska normer. Man vill ta över det moraliskt auktoritativa. Man vill ha värdemonopol på basen av en demokratiskt process. Majoriteten bestämmer vad som är etiskt eller moraliskt och vad som inte är det. Denna nya slags liberalism begränsar den religiösa friheten gällande vad man får säga eller skriva. Staten vill omdefiniera begreppet det allmänna goda enligt sina egna värderingar och normer. Det är här som Päivi Räsänen råkade illa ut. Staten ville och vill vara det nya teokratiska värdesamhället. Här råkar givetvis det liberala samhället i konflikt med sig själv i och med att samhället tar på sig en absolutistisk och relativistisk moralisk värdegrund. Den s.k. neutrala staten försvinner. 

I denna nya teokratiska stat försvagas individens samvete. Staten har genom sin abortpolitik betydligt försvagat samvetet hos många unga kvinnor och män samt hälsopersonal. I sina ambitioner skapar det liberala samhället nya idoler och avgudar. Denna uppkommande ockulta värdeideologi vilka sublimerar Gud och skapar en omgivning var människan förlorar sin riktning i livet och därigenom sin mänskliga identitet. Troende skuffas in i marginalen och därigenom försvagas deras tro och samvete. I det nya liberala samhället talar man on “vitt martyrskap” var troende lider för sin tro genom att förlora sina tjänster, arbeten (läkare som inte genomför aborter) eller vissa ekonomiska samhälleliga ekonomiska rättigheter. En levande tro har följder och personliga kostnader.

Slutsatser

Dokumentet, som grundar sig på Andra Vatikankonciliet, i synnerhet Dignitatis Humanae, visar tydligt att vårt moderna liberala samhälle systematiskt försvagar den kristna religionens roll i samhället. I Dignitatis Humanae -dokumentets slutsatser sätter konciliet ett större ansvar på individen som lever och verkar i samhället. Den kristna har som uppgift att genom sin tro vittna om Gud och undervisa alla om sin tro. Kyrkan ber om allas böner och andra former av vädjan för att stärka den kristna tron i samhället. För det andra krävas att individen och i synnerhet barnen skolas och undervisas i tron. De troende måste fritt bekänna och propagera sin tro och vara redo för ett eventuellt martyrskap och andra personliga lidanden. 

Inom den lutherska kyrkan i huvudstadsregionen blir mindre hälften av barnen döpta. I synnerhet unga kvinnorna lämnar kyrkan vilket kommer inom några årtionden, om trenden fortsätter, leda till att huvudstadsregionen blir ett ateistiskt område. Inom de katolska och ortodoxa kyrkorna är situationen lyckligtvis en annan. Allt fler ortodoxa unga män söker sig till klostret i Valamo och inom den katolska kyrkan är antalet nya medlemmar och döpta stort. 

Jan-Peter Paul

Källor

Arendt H. (1966): The Origin of Totalitarianism, Harcourt Inc, San Diego.

Chapman G. (1994): Catechism of the Catholic Church, London (#1730 – 1748).

Declaration on religious freedom Dignitatis Humanae on the right of the person and of communities to social and civil freedom inmates promulgated by his holiness pope Paul VI on December 7, 1965.

Leppänen M.: Raamatulla ei pidä polkea ihmistä, Helsingin sanomat 24.8.2021.

Ratzinger J. (2021): Eskatologia, kuolema ja ikuinen elämä, Katolinen tiedotuskeskus, Helsinki.

Religious freedom for the good of all, theological approaches and contemporary challenges, International theological commission, sub-commission for religious freedom, the Vatican, 21 March 2019.

Tornielli A. (2020): Dignitatis Humanae: the Council affirms the right to religious liberty, Vatican News (23.6.20).