Blandäktenskap

Den katolska kyrkan är synnerligen medveten av de svårigheter för familjen och hot för praktiserande av vår katolska tro som blandäktenskap medför. Den allmänna rekommendationen från kyrkan är att en katolik skall gifta sig med en annan katolik. 

Ett blandäktenskap definieras som ett äktenskap mellan en katolik och en döpt icke katolsk kristen (konfessionellt blandade äktenskap – disparitas cultus). 

Äktenskap mellan en katolik och muslim eller jude (religionsskillnad – mixta religio) definieras inte som ett blandäktenskap liksom inte heller ett äktenskap mellan en döpt ortodox eller en som hör till den österländska kristna traditionen. Här gäller andra bestämmelser. 

I Kyrkans lagstiftning

I den kanoniska lagen behandlas blandäktenskapet i flera paragrafer främst i kapitel VI (#1127 och 1118 samt 1108). Den allmänna principen är att blandäktenskap inte rekommenderas för katoliker. Blandäktenskap är dock möjliga under specifika förhållanden och villkor som specificerats av den lokala biskopskonferensen. Två allmänna villkor gäller. För det första skall barnen döpas och utbildas i den sanna katolska kristna tron. För det andra skall den andra parten utbildas i vad det innebär att gifta sig med en katolik, i synnerhet i vad som det katolska sakramentala äktenskapet innebär för den katolska parten och hur äktenskapets sakrament förpliktar honom/henne. Endast en katolsk präst eller diakon kan ge äktenskapets sakrament eller förrätta en kompetent sakral katolsk vigsel. Församlingsprästen skall se till att personerna som lever i ett blandäktenskap har tillgång till erfarna rådgivare som kan hjälpa parterna att leva sitt sexuella samliv enligt de katolska moralbestämmelserna och principerna. Kyrkan har erfarenhet av svårigheterna att leva i ett blandäktenskap och vilka risker det medför den katolska parten. Äktenskapet är ju en ikon/bild av kärleken mellan Kristus och hans kyrka. I blandäktenskapet är denna bild inte fullständig och däremot ständigt utsatt för externa och interna hot.

Katekesen

Den katolska katekesen behandlar också blandäktenskapet (#1633–1636 och 1649–1650). Katekesen lyfter fram blandäktenskapets risker gällande oenighet mellan parterna som uppstår i ens eget hem mellan parterna och barnen. Den största risken är att man blir likgiltig gällande religion och tro. Den sanna kristna kärleken inom äktenskapet är till sin natur uppriktig och ärlig, ödmjuk och återhållsam samt upprätthåller och bevarar ett dygdigt liv inom familjen. Det kristna katolska äktenskapet levs i bön och ömsesidig kärlek. Äktenskapet är oåterkalleligt i och med att det grundats av Gud själv. 

Om samlivet är omöjligt kommer kyrkan med lösningar. Man kan bo åtskilt fast äktenskapets sakrament alltid är giltigt. Den katolska gemenskapen har då som uppgift att hjälpa de som lever i en dylik situation. De katoliker som gifter om sig har inte möjlighet att motta den Heliga Eukaristin eller uppta vissa uppgifter i kyrkan (#1650). 

Andra Vatikankonciliet

Även det Andra Vatikankonciliet behandlar ingående blandäktenskapet. Konciliet samt kyrkliga dokumenter och beslut efter det lyfter fram de svårigheter vilka uppstår i ett blandäktenskap. Kyrkoherdarnas och prästernas uppgift är att allvarligt varna de katoliker vilka planerar att ingå ett blandäktenskap pga dess inneboende hot, faror och risker. Här lyfter Andra Vatikankonciliet fram den betydande problematiken som gäller uttryckligen äktenskapets helighet, dess oupplöslighet, skilsmässa och ingående av ett nytt äktenskap. Kyrkan vill på alla sätt skydda katoliker som planerar att ingå ett blandäktenskap för det andliga och spirituella hot och eventuella materiella skada som ett blandäktenskap kan  innebära. Den icke katolska parten borde på förhand ge en försäkran om att han/hon vet om barnens dopförpliktelse, katolska uppfostran och förståelse vad ett äktenskap med en katolik innebär. 

Det viktigaste är att den sanna katolska tron kan upprätthållas inom blandäktenskapet och att barnen får en katolsk utbildning, förståelse och kunskap av den katolska moralläran och bildning gällande bl.a. sakramenten och bönelivet. 

Situationen i Finland

I Finland lever många katoliker i blandäktenskap. Detta gäller inte endast invandrare från katolska länder utan också katoliker som redan bor i Finland. Detta är naturligt för det finns få utrymmen i den katolska kyrkan i Finland var unga katoliker kan träffa varandra. Juventus Catholica och den katolska scout rörelsen har slutat. Fester, danser, utfärder och andra evenemang var unga katolska katoliker kan träffas är få. Ofta är de koncentrerade till etniska och andra grupper såsom neokatekumenerna eller Opus Dei. Filippinerna, vietnameserna, spanjorerna, afrikanerna och andra har sina egna träffar och sammankomster. För finländare finns det däremot få möjligheter att träffas utanför mässorna. Academicum Catholicum och Studium Catholicum spelar kanske en sammanbindande roll. För finlandssvenskar finns det däremot överhuvudtaget inga gemensamma samlingsplatser eller tillställningar. En katolsk finlandssvensk träffar helt enkelt inte en annan utanför mässan. I svenskspråkiga mässor i Helsingfors deltar mellan 15–30 personer varav kanske en tredjedel är finlandsvenskar. De flesta är äldre personer, unga och barnfamiljer saknas nästan helt och hållet. Orsaker är att mässorna är kl 12:30 då barnfamiljer tar lunch och då småbarn har sin dagssömn. Alla “svenskspråkiga“ mässor hålls inte heller på svenska utan även på vårt lands och kyrkans nya universalspråk engelska.

Den katolska socialiseringen bland unga är sålunda bristfällig. Därför är det inte att undra på varför så många svenskspråkiga katoliker ingår blandäktenskap. 

Allmän information om blandäktenskap fattas i stort sätt i kyrkans informationsarbete. Det behandlas oftast först och när katoliken redan förlovat sig med en icke-katolik utan att dessförinnan veta vad detta innebär religiöst, för tron och det gemensamma äktenskapslivet. Föräldrar, vilka själva lever i ett blandäktenskap, kanske inte heller kan eller vet hur de religiöst borde undervisa sina fullvuxna barn då de i sin tur planerar att ingå ett blandäktenskap. Okunskapen kring blandäktenskapet förflyttas strukturellt och systemiskt sålunda från en generation till en annan.

För det tredje har samhällets värdegrund betydligt förändrats vilket försvagar och på många sätt hotar det katolska äktenskapet, dess religiösa natur som bilden av Kristus förhållande till sin kyrka. Unga vet inte längre vad som är grundläggande för den sanna katolska läran i förhållande till samhällets värdegrund. Här spelar media en stor roll. KATT borde kanske tillsammans med de olika församlingarna göra en studie om de katolska blandäktenskapen och på basen av den planera och genomföra en utbildnings- och media-aktion för alla katoliker i Finland. 

Det katolska äktenskapet i vårt land är hotat. Det är tid att göra något. Vi får inte såsom nu allt mer komma i en situation var unga katoliker som lever i ett blandäktenskap lämnar kyrkan, slutar motta sakrament och delta i söndagsmässan. De blir likgiltiga för och kanske t.o.m. fientliga till kyrkan och tron. För många håller den katolska tron på att bli en anomali, en märkvärdig underlighet som inte längre gäller dem. Det katolska familjelivet är och förblir dock grunden för ett sunt familje- och religiöst liv. Detta måste bevaras.

Jan-Peter Paul

Källor

• Catechism of the Catholic Church, 1994, Geoffrey Chapman, The Bath Press, Avon.
• The Code of the Canon Law 1996, Caledonian International Book Manufacturing Ltd, Westminster.
• Vatican Council II, 1996, Costello Publishing, New York.

Se även Stockholms katolska stifts folder ”Vi ska gifta oss”: https://www.katolskakyrkan.se/media/1080/gifta-oss-sv-webb.pdf.

– Opinion –