Gud vill träda in i vår existens för att dela den med oss. Varför skulle Han göra det? Därför att vi är så värdefulla för Honom. I det kristna budskapet finns det inte en enda del som inte också innehåller ett svar på det ondas problem (2 Kor. 5:7). Kyrkorna lär att allt är skapat och helgat av Gud – därför talar vi om livets värdighet. Har då människan någon märklig rätt att förstöra den?
På mycket kort tid har två små barn mördats i sina hem av sina mödrar. Detta berör djupt varje människas hjärta. Men det är också ett rop på djup nöd från dessa mödrar. Vad är samhällets uppfattning om livets värde, som borde skydda dessa små? Den kristna undervisningen har försvunnit från skolorna och människors sinnen. Vems är skulden? Vad har Kyrkan i Finland gjort i denna fråga? Psalmsång hörs inte längre!
Människolivet måste absolut skyddas och respekteras från befruktningens ögonblick. ”Du såg mig när jag formades i det fördolda, när jag vävdes i jordens djup.” (Ps. 139:15). Moder Teresa kunde se syndens giftiga kraft i ett samhälle som präglas av hårdhet och bitterhet, när hon fick frågan om abort: ”Om en mor kan döda sitt eget barn, vad finns då kvar av västvärlden att förstöra?” (Time, 4.12.1989, s. 13).
Verkligt effektiv verksamhet för den kristna Kyrkan är inte valurnan utan bönbänken. Först när rättfärdiga och hederliga kristna ber – både för att den lagliga aborten ska upphöra och för Kristi rikes ankomst – kommer ljusets frukt att fördriva mörkrets gärningar och till sist dödens utsäde (Matt. 6:10; Joh. 3:19–21; Ef. 5:9; Jak. 5:16).
Vi ber inte bara om att Hans rike ska komma, utan vi ber också: ”Ske din vilja.” (Joh. 10). Och det har nu betydelse! Guds vilja är att barnet får leva. Hur starkt talar Jeremias ord till oss: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig. Innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig.” (Jer. 1:5). Vilka ord, vilket löfte!
Hur ska vi då orka? Dessa nyheter kräver vår uppmärksamhet och vår hjälp. Låt oss minnas att vi lever i tro, inte i åskådning (Rom. 8:24). Och tron är verklig, eftersom Kristus är verklig! Och vad behöver människan mer än hopp! Hoppets Gud, given i den helige Ande som ett löfte, är osynlig för människans öga. Men Guds löfte är att den som vill behaga Honom måste tro på Honom (Hebr. 11:6).
Vi återvänder alltså gång på gång till tron. Det är tron på Jesus Kristus som räddar oss och våra barn från det ondas makt. När Skaparen talar till, uppmuntrar och tröstar sina skapelser, har Han hela Skriften till sitt förfogande. Amen.
Åbo, 23.10.2023
Arto Kaarma