Om man skulle välja ett ord, skulle det vara gemenskap.
När en grupp unga från Finland reste till Rom för jubelårets världsomfattande ungdomspilgrimsfärd, bar var och en med sig sina egna förväntningar. Någon längtade efter stora kyrkor och antik historia, en annan efter bönens kraft, en tredje efter nya vänner.
Denna artikel samlar ungas svar efter pilgrimsfärden. Samma teman återkommer gång på gång – här kort presenterade genom deras egna kommentarer.
Tillbedjan berörde mig djupt
Nästan alla nämnde mässorna och bönen först. Vakan och tillbedjan med påven – inför det allra heligaste sakramentet på Tor Vergata utanför Rom – stannade kvar i mångas hjärtan: ”Det var fantastiskt att be tillsammans med en miljon unga. Jesu närvaro kändes mycket stark just då.”
För många var eukaristin särskilt viktig. ”Jag fick ta emot kommunionen ofta, och det stärkte min tro och gav djup frid”, skrev en deltagare. En annan menade att knäfalla inför Kristus tillsammans med så många gjorde kyrkans katolicitet verklig och synlig.
Jag kunde inte sluta gråta
Upplevelser av helighet var ofta knutna till platser och symboler. Peterskyrkan och dess historia gjorde starkt intryck: ”Det är världens vackraste kyrka, och där blev påvens roll och kyrkans kontinuitet levande.”
Många nämnde de heliga dörrarna, vars passage upplevdes som befriande och välsignad. ”När jag fick gå genom alla fyra heliga dörrar kände jag mig oändligt välsignad.”
Även reliker och helgonens närvaro berörde. ”Det var gripande att se törnar från Jesu krona. Det kändes som om jag var nära Jesus själv.” En annan skrev: ”När jag såg den helige Giovanni da Trioras reliker kände jag en djup längtan efter att vara med Jesus.”
Vänskap som tron förenar
Gemenskapen var ett annat starkt tema. ”Att leva i en genuint katolsk miljö, att möta nya människor och att fördjupa gemenskapen mellan katoliker i Finland” nämndes ofta. Andra gläds åt nya vänskaper: ”Jag fick många nya vänner – vänskap som tron förenar och stärker.”
Glädjen över gemenskap syntes också i sång och spontan dans på gatorna. ”De ungas livsglädje gjorde stort intryck. Trots kulturella skillnader förenade oss samma tro och samma kyrka.”
Guds närvaro märktes också i vardagen: ”Alla små samtal och vänliga ord gjorde mig modigare och öppnade mitt hjärta.”
Jag klagade hela tiden i mitt inre
Pilgrimsfärden var dock inte bara fest. Många nämnde först de långa promenaderna och hettan. ”Vandringen till Tor Vergata var verkligen ansträngande. Det var svårt att förtrösta på Gud när jag klagade hela tiden i mitt inre.”
En del upplevde det svårt att förbli positiva efter tröttande dagar: ”Efter en lång och tung dag var det svårt att vara vänlig mot alla, men den helige Ande hjälpte.”
För några blev kyrkornas prakt och utsmyckning en utmaning: ”De enorma kyrkorna i Rom och deras överdåd började kännas tunga och till och med kvävande.”
Även personliga känslor kom fram. ”Jag vågade inte vara helt mig själv. Senare förstod jag att Jesus drog mig närmare genom de svåra stunderna.” En annan skrev: ”Att sjunga offentligt och leva öppet som kristen var svårt – men det blev en tid av växande.”
Om jag skulle beskriva med ett ord
Till slut kan allas berättelser sammanfattas i ett ord: gemenskap. Gemenskap med Kristus i sakramenten och bönen, gemenskap med den världsvida kyrkan och gemenskap med andra unga.
”När jag såg horisonten under påvens vaka och människorna som knäföll inför Kristus, förstod jag: detta är den katolska kyrkan – levande och universell.”
En annan beskrev hur resan påverkade livet: ”Jag kände Guds närvaro starkare än någonsin. Jag lärde mig också att öppna mig för andra och fann modet att vara mig själv. Denna erfarenhet förändrade mig.”
En ung deltagare sammanfattade allt: ”Om jag skulle beskriva denna resa med ett ord, skulle det vara gemenskap.”
KATT
Omkring femtio unga från Finlands katolska församlingar deltog i jubelårets ungdomspilgrimsfärd till Rom tillsammans med biskop Raimo, syster Maria Lezhnina USJK, fader Eze Nwoko och fader Stanislaw Zawilowicz SCJ.