Fader Marco Pasinato vid Heliga landets uppfriskande källor
Psalm 87 fortsätter: ”Den mannen är född här!” Jesus Kristus, Gud som blev människa, föddes i det Heliga landet. Därför dansar och sjunger de kristna med glädje: ”Alla mina källor är i dig.” Med dessa ord från psalm 87 har man gett titeln till boken om Carmen Hernández pilgrimsfärd till Israel 1963–64 (Sono in te tutte le mie fonti, 2023). Carmen (1930–2016) och Kiko Argüello var de första som startade den neokatekumenala Vägen. Efter dem har tusentals kristna runt om i världen påbörjat denna Väg.
Innan Carmen började Vägen med Kiko tillbringade hon knappt ett år i det Heliga landet, sökande sin kallelse. På frälsningshistoriens viktiga platser fick hon uppleva Guds nåds tröst, ledning och uppmuntran. Bibelns ord och deras betydelse i Carmens liv fick bekräftelse i den bedjande pilgrimens sinne och hjärta, i mötet med de heliga platserna och den där upplevda Kristusnärvaron. Ty just i detta land, på dessa platser, har frälsningen inkarnerats. Här såg och rörde den Gud som blivit människa vid människor, djur, mark, stenar, byggnader, andades luft, drack vatten, åt bröd. Här finns platsen där han satt och talade till folket. Platsen där han blev korsfäst och där han uppstod från de döda, liksom platserna där Jesus visade sig för sina lärjungar och steg upp till himlen. När alla under, även de från Gamla testamentets och den tidiga kyrkans tid, har skett i dessa landskap, kan det ord i Bibeln som läses här i bön beröra människan på ett särskilt sätt. Så skedde för Carmen. Gud delar frikostigt ut sina nådegåvor till dem som längtar efter och söker honom.
Italien – Finland – Filippinerna
Fader Marco Pasinato understryker att sådana nådeupplevelser och nådegåvor är mycket personliga och inte självklara för alla som reser till det Heliga landet. Gud skänker sina gåvor vid den tidpunkt han anser bäst.
Fader Marco är van att resa. Redan som femåring flyttade han från Italien till Finland som barn i en missionsfamilj. I gymnasieåldern flyttade han till Rom och började i prästseminariet Redemptoris Mater för att söka sin kallelse. Efter ett sabbatsår från seminariet i sin födelseregion Ivrea i Italien, där han arbetade, stärktes hans prästkallelse och han återvände till prästseminariet. Därifrån skickades han till Manila på Filippinerna och slutligen tillbaka till Finland, till det stiftsägda missionsseminariet Redemptoris Mater i Helsingfors stift. Biskop Teemu Sippo SCJ prästvigde fader Marco i den heliga familjens kyrka i Uleåborg år 2010. Sedan dess har fader Marco tjänat Helsingfors stift som kaplan och kyrkoherde i S:t Henriks katedralförsamling, innan han 2019 blev rektor för det stiftsägda missionsseminariet Redemptoris Mater i Grankulla. Fader Marco var även stiftets ekonom under åren 2019–23 medan vi väntade på en ny biskop.
Till det Heliga landet
Samtidigt som fader Raimo Goyarrola vigdes till biskop i Helsingfors stift hösten 2023, förbereddes vid Domus Bethania i det Heliga landet ett utbildningsprogram som hjälper präster i deras vidare studier och inbjuder dem till förnyelse genom att meditera över Guds ord på de heliga platserna. Domus Bethania samarbetar med det Påvliga Lateranuniversitetet och programmet är en del av den licentiatexamen som godkänts av det påvliga universitetet. Fader Francesco G. Voltaggio, rektor för Domus Bethania, har tillsammans med en kollega skrivit den ovan nämnda boken om Carmen Hernández vandring i det Heliga landet. Carmens historia har påverkat starten av Domus Bethanias program.
När fader Marco hade avslutat uppdraget som ekonom bad han biskop Raimo om tillstånd att resa till det Heliga landet, efter att rektorn för Domus Bethania på sommaren hade frågat om han ville delta i den första kursomgången där. Biskop Raimo gav sin välsignelse till resan till Jerusalem, och därmed började fader Marcos önskan att bo längre i det Heliga landet gå i uppfyllelse. I januari 2024 packade han sin resväska för elfte gången för att resa till Israel, men aldrig tidigare hade han varit där så länge.
På studieresorna färdades man med egen bil eller till fots. I mars grönska gick vägen från Korazim till Kafarnaum i Galileen till fots, som Jesu första lärjungar.
I den klosterlika gemenskapen vid Domus Bethania bodde 22 präster. Fyra av dem var husets fasta personal – rektor, vicerektor, professor och andlig ledare – medan de övriga 18 var präster från olika delar av världen. Deras tjänsteår varierade från två till tjugofem. Fader Marco kände inte de andra deltagarna på förhand, men de kändes genast som bröder eftersom tron förenar. Den gemensamma tron stöds också av många gemensamma vanor i liturgin, bönerna, sångerna och till och med i kyrkorummets utsmyckning. Beredvilligheten att städa, laga mat och delta i vardagssysslor skapade också en god brödraskapsanda.
Bön och studier
Domus Bethania och dess program var för fader Marco inte i första hand studier, utan snarare en plats som gav goda förutsättningar för bön. Bönen bär upp all verksamhet, och för den avsätts gott om tid varje dag. Dagen följer nästan en monastisk rytm: uppstigning kl. 7.00, laudes, frukost, föreläsning/pilgrimsfärd, lunch, studier/bön, mässa, middag, kompletorium, tystnad kl. 22.00.
Undervisningen behandlade frälsningshistorien (Storia della Salvezza) ur tre perspektiv: ordet, liturgin och gemenskapen. Utgångspunkten är de första kristnas sätt att fira liturgin och leva som gemenskap, samt dessa seds hebreiska rötter. Egen prägel ges av studiet av filosofiska och antropologiska källor och av Andra Vatikankonciliets nya insikter, som leder till att man söker skatter hos kyrkofäderna och öppet möter nutidens ekumeniska och interreligiösa utmaningar samt nödvändigheten av ny evangelisation.
Jerusalems latinska patriark, kardinal Pierbattista Pizzaballa OFM, välsignade högtidligt Domus Bethania påsken 2024. Rektor Voltaggio står till vänster om patriarken och fader Marco är den andra till höger om patriarken.
Studiernas andra del, frälsningshistoriska platser (Geografia della Salvezza), introducerade deltagarna till de heliga platserna. Denna del var den mest betydelsefulla och givande för fader Marco, som säger:
”Vi fick besöka platser som för många av oss tidigare var okända, även om vi hade läst om dem – bl.a. i Egypten, Turkiet och Sinaiöknen. Men det är en annan sak att läsa om Sinaiöknen än att stå mitt i den och se hur stenig och röd den är, eller att i sin egen kropp känna vad det innebär att stiga upp från Jeriko till Jerusalem, när man på vägen upp stiger hela tusen meter. Dessa platser, i förening med det betraktade Bibelordet, inkarneras så att säga, och det Bibelord som förståtts allegoriskt börjar leva. Det är som om man andas Bibeln i detta landskap. Guds ord träder in i dig och formar dig.”
Ett stilla Jerusalem
När blicken vändes från historien till nutiden är Jerusalem, på grund av kriget, tyst och öde. Hos stadsborna märks en spänning i luften. När turister och pilgrimer är borta ökar den hopplösa arbetslösheten. Tiggeri blir för många ett måste för att få försörjning. Å andra sidan, när det inte är trängsel på de heliga platserna, kan man dröja länge i stilla bön i kyrkan i Nasaret, i Getsemane eller vid den heliga graven. På gatorna finns poliskontroller. Det är nästan omöjligt att ta sig in på palestinska områden. Endast Jerusalems latinska patriark, kardinal Pierbattista Pizzaballa OFM, får regelbundet besöka Gazaremsan. Hotet om att kriget ska sprida sig är ständigt närvarande. Man måste leva dag för dag i förtröstan på Gud och vara beredd på alla förändringar.
Nu i augusti 2025 väntar vi på att fader Federico Spanò ska återvända till Finland från Domus Bethania i Jerusalem, där han tillbringat ett sabbatsår tillsammans med 40 prästkollegor sedan förra oktober, precis som fader Marco året innan. För fader Marco är det Heliga landet en källa till andlig förnyelse.
Eeva Vitikka-Annala
Artikelbild: Studenterna vid Helsingfors stifts missionsseminarium deltog i en pilgrimsfärd i februari 2024, ledd av sin rektor fader Marco Pasinato. De bekantade sig bland annat med Megiddo, som har varit skådeplats för många avgörande strider sedan den tidiga historien.