När vi nu i huvudstadsregionen kan glädjas över en tredje kyrkobyggnad i och med att hyresavtalet för S:t Jakobs kyrka i Drumsö träder i kraft den 1 augusti, är det ett gott tillfälle att stanna upp och fundera över vem denne helige Jakob egentligen var. Här följer några uppgifter vi har samlat.
Aposteln Jakob, Sebedaios son, som också kallas Jakob den äldre (lat. Iacobus Maior), var en av Jesu tolv lärjungar. Han kom från Galileens kusttrakter, troligen från Betsaida eller Kafarnaum, och arbetade som fiskare tillsammans med sin far Sebedaios och sin bror Johannes. Hans mor Salome nämns också i Nya testamentets berättelser som en av Jesu efterföljare. Jesus kallade Jakob och Johannes att följa honom, och de lämnade genast sina nät och gick med honom (Matt. 4:21–22).
Jakob tillhörde Jesu innersta krets tillsammans med Petrus och sin bror Johannes. Denna trio var närvarande vid flera av de mest avgörande ögonblicken: vid Herrens förklaring på berget Tabor, när Jairos dotter väcktes till liv, och i Getsemane trädgård. Evangelisten Markus berättar att Jesus gav Jakob och Johannes tillnamnet Boanerges, ”åskans söner” (Mark. 3:17), vilket ofta har tolkats som en hänvisning till deras hetsiga eller passionerade lynne. Detta framgår till exempel i Lukasevangeliet, där de föreslår att eld från himlen skulle förgöra de samarier som vägrade ta emot Jesus (Luk. 9:54).
Jakobs roll i evangelierna är tydligt framträdande. Han nämns ofta bland de första i lärjungaförteckningarna. Hans nära relation till Jesus, hans närvaro vid avgörande händelser och hans frimodiga framträdanden gör honom till ett föredöme i trofasthet och hängivenhet.
Enligt Apostlagärningarna var Jakob den förste av apostlarna som led martyrdöden. Kung Herodes Agrippa I lät halshugga honom omkring år 44 e.Kr.: ”Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd” (Apg. 12:1–2). Detta är den enda apostlamartyriet som nämns uttryckligen i Nya testamentet, och det bekräftar hans roll som ett trovärdigt vittne om Kristus. Hans död mitt bland Jerusalems kristna gjorde honom särskilt betydelsefull i den tidiga kyrkan.
Efter Jakobs död nämns inte vad som hände med hans kvarlevor i källorna. Från medeltiden och framåt har dock en stark västlig tradition vuxit fram enligt vilken hans jordiska kvarlevor fördes till Galicien i nordvästra Spanien. Enligt denna tradition förde hans lärjungar kroppen över havet och begravde honom där. Århundraden senare byggdes en katedral över graven i Santiago de Compostela, som kom att bli en av kristenhetens viktigaste vallfartsorter.
I den katolska kyrkan firas S:t Jakobs festdag den 25 juli. Han är Spaniens nationalhelgon, och hans namn – Santiago – är djupt rotat i landets kultur. I en medeltida legend uppträder Jakob som en himmelsk ryttare i de kristnas strider mot morerna, och får tillnamnet Matamoros, ”morerdräparen”.
I ikonografin framställs Jakob ofta med apostelns attribut: svärdet symboliserar hans martyrdöd, och särskilt i sammanhanget Santiago de Compostela bär han vallfartssymboler såsom stav, snäcka och pung. Han vördas som de pilgrimmandes skyddspatron, och hans gestalt har varit central också i västerländsk kristen konst.
Tre aspekter kännetecknar Jakobs liv: hans närhet till Jesus, hans offentliga bekännelse av tron och hans martyrdöd. Han var en av dem som delade Jesu innersta stunder och som bevittnade både under, förklaring och lidande. Hans trofasthet varade ända till döden, och hans minne lever vidare i kyrkans liturgi, folkliga fromhet och vallfartstradition.
Jakobs betydelse begränsar sig inte till hans eget liv och martyrdöd. Apostlarnas roll som kyrkans grundare och trons förmedlare – som de första biskoparna – syns särskilt i hur deras minne format de kristna gemenskapernas identitet. Jakob representerar för kyrkan idealet om trofasthet och konsekvens: han fanns med från början, gick vid Herren Jesu sida och höll ut till slutet. Han är inte en teologisk brevskrivare som Paulus, inte heller en mystiker som evangelisten Johannes, utan en handlingens och vittnesbördets man, vars kall var att föra evangeliets budskap vidare till varje pris.
Den gemensamma apostlaminnet har förenat kristna i öst och väst genom tiderna. S:t Jakob är ett tydligt exempel på detta. När miljontals pilgrimer under seklernas lopp har vandrat mot katedralen i Santiago de Compostela, har de inte bara färdats mot det förflutna, utan också mot framtiden – i ett sökande efter och ett återfinnande av den tro, det hopp och den kärlek som apostelns vittnesbörd bär. På denna väg vandrade redan under medeltiden också många finländare, som påbörjade sin vallfart från de kyrkor som var helgade åt Jakob i Rengo och Rimito.
KATT
Källor
- St. James the Greater. Catholic Encyclopedia. New Advent.
- Pyhä apostoli Jaakob, pyhän Johannes Teologin veli. Suomen ortodoksinen kirkko. Synaksarion.
- Wikipedia (tyska): Jakobus der Ältere.
- Turun Sanomat: Kun Jaakob astuu kulkueessa kadulle.
- Nya testamentet: evangelierna och Apostlagärningarna
- Wikipedia (finska): Luettelo Suomen keskiaikaisista kivikirkoista. (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)