Markus Mäkelä – en musikalisk mångsysslare
Då man besöker mässan i Sankt Henriks katedralen under påsken kan man ha lyckan att höra den lilla kören Verbi Dei Sono sjunga medeltida sakral körmusik. Körens ledare är Markus Mäkelä som i år fyller 50 år. Musiken är tilldragande, vacker och skapar en stämning av spiritualitet och lugn. Den lilla gruppen klädda i gråa koftor sjunger både framme i kyrkan och på läktaren. Koftorna är mörkgråa under stilla veckan men annars ljusgråa. Ofta sjunger Markus Mäkelä själv psalmen före evangeliet. Hans varma och klara stämma lyfter psalmens text till en himmelsk nivå. Sannerligen en fin upplevelse.
Markus Mäkelä konverterade redan som ung till den katolska tron. Senare gjorde hans hustru det också. En fin kristen familj. Markus är starkt troende. Hans motton för livet är:
“Man bör bevara ett starkt förtroende till kyrkan och dess lära.”
“Det är ju vår Gud Kristus som leder kyrkan.”
“Tron förblir – alltid.”
Markus föddes i Åbo. Senare flyttade han till Lovisa var han tog studenten. Hans mellanår i Förenta staterna gjorde ett djupt intryck på honom och dess påverkan på hans senare liv var betydande. Den öppnade dörren till konsten, konsthistorien och inte minst musiken. Han var aktiv i en lokal kör. Markus konverterade 1996 men ville redan som barn studera till präst, men verkligheten blev en annan. Hans plan B var lärare i konst eller t.o.m. konstnär. Han inledde sina studier vid Konstindustriella högskolan, men slutförde dem aldrig.
I sin ungdom spelade och sjöng Markus, såsom många andra, i ett eget band. En “stoppage” i hans liv var besöket i Uspenski katedralen i Helsingfors 1993 var Viipurin osakunnan laulajat under ledning av Erkki Pullinen höll konsert. Han engagerade sig i kören och blev snart vän med Risto Nordell, en välkänd radioröst, som också blev hans mentor. Han började sjunga även i andra körer såsom Polifoniset. Hans intresse för konst, i synnerhet medeltida konst, ledde till att han sökte sammanhang mellan religiös konst och religiös musik inspirerad av munkordnar, närmast benediktiner. Ett fint minne var från Beuron klostret i Tyskland, var han upplevde en start musikalisk uppväckelse. Han sjöng med virtuoser såsom Marko Näätänen. Med honom har han ordsatt musiken till alla katolska kyrkliga festligheter. Ett verkligt herkulesarbete. Han har även deltagit i produktionen av den finskspråkiga katolska psalmboken Cantemus.. Markus Mäkelä är också bildkonstnär och har hållit ett antal privatutställningar.
Biskopar Verschuren och Sippo som inspiratörer
Markus Mäkelä återkom ofta till våra två tidigare biskopar som religiösa inspiratörer och vänner. Han mindes i synnerhet den betydande händelsen då den helige Henriks relik flyttades efter många om och men till Sankt Henriks katedralen i Helsingfors. Reliken hade bevarats i Helsingfors på Museiverket. Han och vår nuvarande emeritusbiskop Teemu åkte med bil för att hämta den. Då de steg in i bilen började emeritusbiskop Teemu tvivla. Markus Mäkelä stödde honom i hans beslut. Det är rätt att ta Sankt Henriks relik till den återuppbyggda finska katolska kyrkans centrum i Helsingfors och uttryckligen till den heliga katedralen som uppkallats till hans ära.
Själva överlåtelsen och transporten gick till på ett krasst sätt utan “finheter” eller ceremonier. Markus ville uttryckligen tacka Museiverket för allt stöd i denna ganska kontroversiella och långdragna process.
En “icke” utnämnd kantor och ekumeniker
Markus Mäkelä har verkat som “inofficiell” kantor i Sankt Henriks församlingen sedan mitten av 1990-talet eller i närmare ett kvarts sekel. Han fortsätter att leda sin kör, sjunga för även lutherska församlingar då de ordnar traditionella latinska religiösa kulturdagar. Han nämnde Sjundeå och Lojo i detta sammanhang. Han samarbetar även med andra katolska körer bl.a. i Åbo gällande traditionell kyrkomusik.
Markus Mäkeläs lilla familj består av hans hustru, son samt den kära “rescue” hunden som importerats från södern. Han är bosatt utanför Helsingfors i Nummela. Han får sitt levebröd från Posten var han verkar som enhetschef för närmare 30 andra anställda. Han fortsätter även med sin kära hobby att “flyga” i en flygsimulator som han själv byggt. Hans andra dröm i livet var att bli flygare. Kanske en plan C. En intressant mångsysslare och tillgång för kyrkans musiktraditioner.
Jan-Peter Paul
