Pater Ryszard Mis SCJ:s 80-årsdag firades söndagen den 6 september vid högmässan i Sankta Maria kyrka. Efter mässan fortsatte firandet med en mottagning i församlingssalen.
I Sankta Maria församling har vi redan i många år fått lyssna till pater Ryszards vackra och djupa predikningar. Så också den sista söndagen i augusti, då pater Ryszard predikade om att följa Kristus med utgångspunkt i tre huvudpunkter: ta ditt kors, förneka dig själv och följ mig. Vi tackar pater Ryszard för dessa år och hoppas få höra hans predikningar ännu i många år i Sankta Maria kyrka.
Aino Okinyo
Predikan vid högmässan i Sankta Maria församling den 30 augusti
Förra söndagen hörde vi Petrus svar på Jesu fråga: Vem säger ni att jag är? Petrus hade bekänt honom som Messias, och Jesus prisade Gud Fadern för detta. I dag förklarar Jesus för sina lärjungar vad det för honom innebär att vara Messias, nämligen ”att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen”. Nej, ingenting sådant som lärjungarna ännu några dagar tidigare hade planerat och till och med grälat om, när Sebedaios söner ville ha platserna till höger och vänster om Jesus. Jesus talar här om fullständigt omöjliga saker, han talar om lidande, död … Alltihop är ju rena galenskapen!
Nå, efter sådana orimligheter måste Petrus reagera: ”Petrus tog honom åt sidan och började förebrå honom: ’Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.’ Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ’Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall. Dina tankar är inte Guds utan människors.’”
Bara en liten stund tidigare hade Jesus sagt till Petrus: ”Du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. (—) Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket.” Petrus tog Jesu ord på allvar och började genast agera! Därför tar han Jesus åt sidan och uppmanar honom att ändra sitt sätt att tala, annars skulle moralen bland folket kunna sjunka. Petrus vill, liksom vi så ofta, lära Gud hur Gud skall vara Gud.
Jesus reagerar strängt: människa, ändra ditt sätt att tänka, Petrus, bli en lärjunge! Jesus kallade sina lärjungar att följa honom, och han kallade också oss. Men alltför ofta försöker vi gå framför Herren i stället för att följa honom. Vi vill visa honom vägen, vi vill inte längre följa den väg som han visar oss. Vi föreslår lösningar på problemen för honom och litar inte längre på hans närvaro och handlande. Ibland verkar det som om vi väntade oss att Gud skulle bli vår lärjunge.
I den första läsningen klagar Jeremia inför Gud. Han ville vara en profet med goda nyheter, men han blev en outhärdlig bråkmakare; alla hatar honom, till och med hans egna familjemedlemmar. Jeremia skulle vilja ge upp. ”Men när jag tänkte: ’Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn’, då blev det brinnande eld i mitt bröst, en låga instängd i mitt innersta. Jag försökte stå emot men förmådde inte.” Han stannar upp för att tänka och återvänder till den låga som har förfört honom.
När vi sätter oss själva på Guds, lågans, plats handlar vi som Petrus och avlägsnar oss från vägen. Jesus smickrar inte människor, söker inte efter lättvindiga lärjungar, förför inte och försöker inte marknadsföra sina egna idéer. Hans förslag är kärvt, rakt, till och med fruktansvärt, outhärdligt. Han uttalar nämligen tre befallningar som ljuder som en svår utmaning.
Vill du vara min lärjunge? Om någon vill gå i mina spår: Han skall förneka sig själv. Alltså – sätt inte dig själv i universums centrum, försök inte till varje pris komma fram, gör inte som andra i denna värld som med armbågarna försöker bli sedda och uppmärksammade till varje pris. Du är Guds barn – unik, värdefull, ett mästerverk – varför skulle du behöva kämpa för att bevisa det för andra? Lärjungen, liksom Mästaren, bryr sig om lyckan hos den som finns bredvid honom, ser längre och sätter sitt liv på spel för att alla skall kunna höra till riket. Sätt inte alltid dig själv i centrum, utan sätt Guds dröm i centrum – fri, mogen, som en ny människa.
Ta ditt kors. Var alltså inte rädd för att älska ända till lidandet, att älska så att du förlorar dig själv, liksom Jeremia, som inte kan lösgöra sig från Guds brinnande kärlek trots att han får uppleva så många besvikelser. Tyvärr har en viss ytlig fromhet förvrängt korsets symbolik: korset, som föddes som ett mått på Guds kärlek, har blivit en symbol för lidande. Gud älskar inte lidandet – låt det vara klart – och han kräver det inte heller, men ibland innebär kärleken också att uthärda och lida. Och Jesus vet något om det.
Följ mig. Gör Jesu val till ditt, gör hans dröm och hans plan till dina. Gud är närvarande och uppenbarar sig för oss; han leder våra val på ett balanserat och klokt sätt när vi lyssnar till hans Ord och låter hans inre röst forma oss. Att följa Jesus innebär att vara beredd att ändra sitt eget perspektiv, det innebär att känna Ordet och tillåta tron att styra våra val, och slutligen innebär det att våra hjärtan omvänds och förenas med Jesus. Nej, Jesus är ingen enkel match. Han vill ha allt. Hur kan man följa en sådan Gud? En sådan kompromisslöshet skrämmer människan. Just därför har vi så småningom spätt ut allt detta, gjort det mer acceptabelt, mer möjligt och mer förnuftigt.
Men det finns mycket lite som är förnuftigt i Guds kärlek, och ofta visar den oss mycket höga höjder för att påminna oss om att vi tillsammans med honom kan bli sanna lärjungar, lärjungar efter hans sinne.
Ett krävande evangelium i slutet av denna sommar – men ett evangelium som öppnar Guds dröm om oss för oss. Amen.