Det är inte ofta som ett möte i sakristian i en luthersk domkyrka leder till att en korsprocession vandrar längs en trottoar mitt i Savolax, bärande en ikon av Guds Moder och bedjande den heliga rosenkransens mysterier. Ett sådant nådens ögonblick fick vi uppleva i Kuopio denna höst.
I januari 2026 firade vi den ekumeniska böneveckan i Kuopio mitt i vinterkylan. Den 21 januari ordnades böneveckans huvudgudstjänst i Kuopio domkyrka, dit jag genom Guds försyn kom för att vikariera för vår kyrkoherde, prost Timo Honkaselkä. I sakristian hade en stor skara lokala herdar samlats från den evangelisk-lutherska kyrkan, metodisterna, pingstvännerna, frikyrkan och Frälsningsarmén. Där kom kyrkoherden i S Josefs församling, fader Donbosco Thomas, fram till mig med ett brett och varmt leende. Han föreslog mellan fyra ögon att vi kunde planera något gemensamt för våra församlingar.
Det dröjde inte länge innan vi gick från ord till handling. Till slut beslöt fader Donbosco och jag att ordna en gemensam korsprocession till Guds Moders, den eviga Jungfru Marias, ära. Till en början hoppades vi, efter förebild från Helsingfors, kunna hålla processionen på Guds Moders födelsedag (8.9), men av tidtabellsskäl föll valet vackert nog på aftonen före högtiden för det ärorika och livgivande Herrens kors upphöjelse (14.9). Inbjudan till detta historiska samarbete spreds bland annat genom den vackra affischen här intill.
Söndagen den 13 september, efter den gudomliga liturgin i S Nikolaus katedral i Kuopio, förrättad av den högt vördnadsvärde metropoliten Arseni av Kuopio och Karelen, och efter huvudmässan i S Josefs kyrka, samlades vi klockan 14 i S Josefs kyrka. Vår gemensamma stund fick en värdig och gripande början när fader Donbosco läste den hälsning som biskopen av Helsingfors, monsignore Raimo Goyarrola, hade sänt till deltagarna i korsprocessionen.
För min del hade jag glädjen att berätta för de närvarande om Konevitsaikonen av Guds Moder. Den helige Arseni av Konevitsa förde denna ikon från Athos år 1393, först till Novgorod och senare till ön Konevitsa, där han – efter att ha gjort slut på hedningarnas avgudadyrkan – grundade ett kloster tillägnat Guds Moders födelse. I dag finns en kopia av denna ikon i Valamo kloster i Heinävesi, och i vår korsprocession bars en kopia av denna kopia. För våra katolska bröder och systrar är det säkert intressant att notera att ikonens komposition möjligen har sitt ursprung i den så kallade Sterbini-diptyken i Museo di Palazzo Venezia i Rom.
När korsprocessionen hade satt sig i rörelse bad vi nästan hela vägen den heliga rosenkransen och dess ärorika mysterier. Som gäst vill jag i detta sammanhang uttrycka mitt särskilda tack och min beundran för S Josefs församling och dess prästerskap: den katolska församlingen var glädjande talrikt representerad i processionen, betydligt talrikare än vår egen katedralförsamling.
Vår vandring gick behagligt vidare i ett lätt duggregn ända till S Nikolaus katedral, där vi förrättade akathistos till den allraheligaste Guds Moder. Akathistos är en tacksägelsebön som tillkom i Konstantinopel på 600-talet till minne av segern över perserna och avarerna, en seger som ansågs ha vunnits med Guds Moders hjälp. Ordet akathistos betyder på grekiska ”icke sittande”, vilket innebär att vi står under hela den vackra gudstjänsten till Guds Moders ära. Det var en stor andlig glädje att förrätta akathistos tillsammans med fader Donbosco och fader Daniele Giacchetto och turas om att läsa dess kontakia och ikoi.
Om jag tillåts göra en liten liturgisk jämförelse, är det hjärtevärmande att se hur den heliga rosenkransen och den Lauretanska litanian innehåller samma benämningar och lovprisningar av Jungfru Maria som den östliga traditionens akathistos. Vi står inför ett gemensamt mysterium.
Jag ber och hoppas att denna korsprocession, om Gud vill, ska bli en regelbunden och kär tradition för oss – ett sätt att tillsammans välsigna hela staden Kuopio och förkunna det stora mysteriet att Gud blev människa.
Pastor Otto Laukkarinen
Kuopio ortodoxa församling