Vi lever i väntans tider. Julen närmar sig med stormsteg. Den omfattar olika dimensioner som delvis ligger ovanpå varandra. Dels är julen en kristen högtid, den mest betydelsefulla efter påsken då Kristus dog för oss och uppstod från de döda. Dels är julen en familjehögtid där man ger varandra klappar, äter gemensamma måltider och slutligen har julen blivit en megafest för konsumtion. Man köper mängder av presenter åt varandra som ofta senare byts ut mot något annat eller helt enkelt mot pengar. Många bryr sig inte om julen överhuvudtaget, utan reser på semester till skidorter eller till solens sandstränder i södern.
Julen har också en fjärde dimension som beror på ens familje- och livssituation. I Helsingfors lever över hälften av befolkningen i enpersonshushåll. Nästan hälften hör inte heller till den kristna kyrkan och bekänner inte den kristna tron. För dessa är julen helt enkelt en längre, ofta tråkig helg. Man sitter hemma och ser på tv eller går sin dagliga runda med hunden.
Låt mig utveckla de förstnämnda dimensionerna. För en troende kristen är julen och adventstiden före Kristi födelsefest en tid av fasta, bön, ett lugnare liv och reflektion. Under de fyra adventsveckorna förändrar man sitt liv så att man genom bön och andakter är beredd att ta emot Jesusbarnet i krubban. En troende katolik stärker sitt bön- och andaktsliv genom att oftare besöka kyrkan, gå till bikt och ta emot nattvarden. Man kan delta i reträtter och besluta om en personlig fasta – ett enklare liv. Man kanske avstår från vissa maträtter, stiger upp tidigare på morgonen för att be rosenkransen innan man går till arbetet eller studierna. Man kanske besöker en äldre person och tillbringar tid med honom eller henne i bön och i läsning av Bibeln eller helgonens böner och berättelser. Man kanske donerar mat eller kläder till behövande. Man kan också strukturera om sina måltider och avstå från vissa rätter eller drycker. Överlag försöker man leva ett heligare liv i kyrkans och församlingens gemenskap. Kyrkans liturgiska färg under advent är lila. För bysantiner och ortodoxa är adventstiden längre, 40 dagar, och strängare, såsom den var fram till 1000-talet. Advent är en tid för förberedelse och omvändelse. Man väntar ju på vår Frälsares födelsefest här på jorden.
Själva julfirandet omfattar givetvis julens mässor, framför allt midnattsmässan. Man kan hjälpa till att dekorera kyrkan och städa den. Man tänder ljus på avlidnas gravar, särskilt på dem som stått nära en avliden familjemedlem. Själva julmiddagen försöker man äta tillsammans med sina närmaste. Somliga följer den gamla traditionen och bjuder en fattig främling, granne eller nödställd på julmåltiden. Man besöker också gamla bekanta och obekanta på äldreboenden och tar med sig julmat eller en julklapp.
Efter julhelgerna reflekterar man över vad som hänt. Gud har blivit människa för att frälsa oss. Han har gett oss den största gåvan. Han har uppenbarat sin gudom och sin frälsningsplan för oss. Vi är i sanning helgade. Julen har faktiskt möjliggjort vår personliga frälsning. Han har gett oss sin heliga kyrka och ett motiverat och kunnigt prästerskap. Han har gett oss ordensbröder och ordenssystrar som ständigt ber för oss. Han har gett oss möjligheten att efter döden leva tillsammans med honom i himmelriket. Han har gett oss den största gåvan – det eviga livet.
Julen som familjefest är givetvis också viktig. Även om man inte är troende för julmiddagen ändå människor samman. Man kan vara tillsammans med sina nära och kära. Man ger varandra gåvor för att visa uppskattning och kanske kärlek. Juldekorationerna, särskilt granen, är tecken på fest och på gamla traditioner. Barn lär sig laga traditionella julrätter såsom risgrynsgröt med mandel, lutfisk med vit sås, blodkorv och givetvis julskinka. Dessa rätter avnjöts redan under hednisk tid i Norden, bland annat av vikingarna, vilket vi kan läsa om i Bengtssons utmärkta verk Röde Orm. Firar man jul på detta sätt skapar man åtminstone gemenskap. Nästa dag åker man kanske för att skida i Lappland eller reser till södern på solsemester – kanske för att spela golf. Julen har då ingen djupare religiös betydelse, och man tar efter Coca-Colas färggranna tomtefigur och andra amerikanska traditioner och filmer. Julen har reducerats till en konsumtionshögtid för familjekollektivet. Man tävlar kanske om vem som ger den dyraste gåvan eller om andra kommersiella värdeegenskaper.
Till sist är julen för många endast några extra lediga dagar. Man vilar, ser på tv, besöker kanske en konsert eller ser en film på Netflix eller Arenan. Man tillbringar tiden som under vilken som helst längre weekend. Julen har då ingen djupare innebörd, varken som religiös högtid eller som familjefest.
Nedan lyfter jag fram julens mysterium så som det beskrivs i Bibeln.
Matteus skriver (Matt 1:23): “Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Emmanuel (det betyder Gud med oss).”
Lukas skriver (Luk 2:1–14): “Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas … Men ängeln sade till dem: ‘Varen icke förskräckta. Se, jag bådar er en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren … Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor till vilka han har behag.’”
HA EN VÄLSIGNAD OCH GOD JUL
Jan-Peter Paul