Vi måste alltid handla i en anda av frihet utan rädsla
Vardagliga laster
F.d. professorn i statskunskap vid Harvard universitetet i Förenta Staterna Judith Shklar (1928–1982) forskade i människans inbyggda moraliska svagheter och laster. Den värsta lasten som hon identifierade var grymhet mot ens medmänniskor och andra levande varelser. På grund av feghet och personliga rädsla är individen i vissa situationer ond. I alla samhällen, totalitära, demokratiska, liberala och neo-liberala godtar individen samhällelig orättvisa och grymhet. Detta gäller inte bara domstolar, statliga och regionala eller kommunala institutioner utan hela den offentliga statsapparaten. Den personliga rädslan är den styrande faktorn som genomsyrar samhället och reflekterar sig sedan vidare i individens beteende både i det privata och offentliga livet.
Shklar var jude, född i Riga. Hon och hennes familj flydde undan den av nazismen initierade folkmord och förföljelser till Förenta Staterna. Hennes personliga historiska bakgrund har därför på ett markant sätt påverkat hennes forskning som professor inom statsvetenskap. Hennes verk “Ordinary Vices” utkom i USA 1984. Den finskspråkiga översättningen utkom fyrtio år senare år 2023 under rubriken “Tavanomaisia paheita”.
Shklar behandlar i sitt verk de laster vilka hon anser vara vardagliga och i många samhällen allmänna, mer eller mindre godkända av politiska partier, myndigheter och av staten. Dessa laster ingår eller omfattar även medlemmarna i parlament, hela lagstiftningen och domstolarna. Målsättningen är ofta att trycka ned och/eller förlöjliga oliktänkande. I sitt verk behandlar hon följande laster – ondska, skenhelighet, snobbism, bedrägeri och misantropi eller människohat. Hon anser att dessa laster inte är dödssynder enligt den traditionella katolska tron, men kan leda till dem. Lasterna är därför syndens ursprung och till sin natur farliga inte bara för individen utanför hela samhället.
Hon inleder sitt verk med att diskutera begreppet synd som är ett brott mot Gud själv och den gudomliga ordningen som beskrivs i Bibeln och förklaras i den kristna traditionen. Enligt henne är den kristna förståelsen av synd alltför begränsad och bortförklarar vanliga vardagliga ovanor eller laster. För att de är så vanliga förbiser man dem helt enkelt. Hon försöker utreda orsaker till detta och kommer fram till att lasterna har både en personlig och en samhällelig dimension. Vi kan vara grymma mot vår hustru och våra barn på samma sätt som vi är grymma mot våra politiska motståndare, kolleger eller arbetskamrater. Vi bedrar dem vi älskar på samma sätt som vi bedrar våra politiska fränder. Kärlek och hat är såsom två sidor på samma mynt. Vi kan älska och hata samtidigt.
Shklar anser att de vardagliga lasterna är inneboende hos varje människa. De är en del av hennes mänskliga natur. Just därför är de allmänna och allomfattande. I och med att de är en del av vår mänskliga natur är de också farliga. Våra reaktioner till dem blir lätt emotionella, spekulativa och lätta att bortförklara. Detta återspeglar sig i personlig rädsla. Vi vill helt enkelt inte blotta vår rädsla för den försvagar oss i andras ögon och därför begränsar den oss att handla rätt. Genom att inte handla rätt och rättvist förlorar vi alltid en del av vår personliga frihet. Vi blir liksom slavar under vår rädsla. Vi är oförmögna att lita på våra medmänniskor och våra närmaste. Kristus och många av våra påvar upprepar ständigt förmaningen “var inte rädda”. Här ligger grunden för det kristna handlandet. Vi måste alltid handla i en anda av frihet utan rädsla.
Lasterna
Den mest oberäkneliga och irrationella lasten är grymheten. Denna last får oss att hata andra människor. Misantropen igen, som hatar alla omkring sig, är en dålig vän och ofta en hustyrann eller en orättvis chef. Misantropen hatar i grund och botten sin familj, sin hustru och barn. Misantropen är också ofta våldsam och benägen att ha raseriutbrott.
Enligt Shklar är den traditionella listan över de sju dödssynderna bristfällig för människans grymhet ingår inte i den. Det är just den fega och svaga individen som ofta är den grymmaste i synnerhet om han eller hon får en maktposition över andra. Det är de som begår de värsta grymheterna t.ex. i nazi-Tysklands koncentrationsläger.
För att lösgöra sig från de vardagliga lasterna fordras en god mänsklig natur eller personlighet. Den har givetvis ingenting att göra med samhället vi lever i, staten oberoende om den är en demokrati eller inte, personlig intelligens och bokkunskap eller materiella medel och egendom. Både en rik och en fattig kan ha en eller flera laster. En god natur kommer från människans inre vilja att vara god. Det är ett medvetet beslut. Egentligen en nådegåva. Enligt Niccolò Machiavelli (1469–1527) är människan till sin natur ond. Den mänskliga ondskan och makt diskuterar han i sitta verk Il Principe (1513, 1532). Den goda människans främsta uppgift är att genom sitt exempel visa vad godhet i praktiken innebär, i det dagliga livet och under vardagliga situationer. Man vill och har förmågan att undvika det onda. En god människa är inte alltid god ur samhällets eller statens synpunkt. Den samhälleligt “goda” individen saknar ofta de kristna dygderna. Om samhället i sin lagstiftning godkänner t.ex. abort eller eutanasi (aktiv dödshjälp) godtar den samhälleligt “goda” individen detta, men inte den personligt goda människan. Man kommer då nästan automatiskt i konflikt med samhället och dess värderingar. Den politiska eller ideologiska samhällsformen garanterar inte att samhället faktiskt är gott. Inte heller ett demokratiskt samhälle garanterar frihet från rädsla eller ondska. Dessa egenskaper är inte endast förbehållna de totalitära eller autokratiska staterna.
Orsaken till att en personligt god individ lever enligt samhälleliga normer är den personliga rädslan. Man är rädd för något som kan hända en, såsom straff eller att man blir utesluten ur en samhällelig eller annan gemenskap. Människan är till sin grundnatur feg. Fegheten är kanske den värsta av alla synder för följderna av personlig feghet återspeglar sig i hela samhället. Feghet kan också leda till grymhet. Det finns många exempel på detta i historien men också i vår tid. Enligt Emmanuel Kant (1724–1804) upplever den fega individen sin situation som ett litet “hjälplöst” barn. Man säger inte emot utan antar den starkares vilja oberoende om den är rätt eller fel. Man blir en viljelös feg drivved, ett medel eller verktyg i de makthavandes händer.
Enligt Shklar är de s.k. fria samhällen de mest korrumperade för de saknar traditionella kristna dygder i sin lagstiftning. De verkar och fattar beslut under samhällelig rädsla som kan i sin yttersta form leda till grymhet mot de svaga och oliktänkande. Samhället blir genomsyrat av oärlighet som återspeglar i samhällets narrativ och får sitt uttryck i statens desinformation. Detta har beskrivits bl.a. av Hannah Ahrendt (1906–1975) i flera av sina verk bl.a. i The Origins of Totalitarism (1951). Shklar är häpen över att kristendomen och kristna samhällen historiskt inte utvecklats till mera humana och förlåtande samhällen. Hennes förklaring är att den kristna moralen i sig själv är ett hot mot den kristna tron. Den kristna moralen och tron är enligt henne i konflikt med varandra. Exempel på detta är inkvisitionen i Europa och i kolonierna i synnerhet i Latinamerika på senmedeltiden.
Hur skall man bete sig i ett liberalt samhälle och med varandra är det återkommande dilemmat. Den kristna tron har varit redo och för villig att göra kompromisser som försvagar tron och därigenom den kristna moralen. Många statsreligioner har kämpat och kämpar fortfarande med detta dilemma. Tron har i många samhällen, även i Finland, blivit polariserad och lett till splittring. Ondskan blir allt mer ett surrogat för synd. På detta sätt kan man bortförklara synden. Shklar hänvisar till de stora kristna helgonen Augustinus och Gregorius som vardera placerade ondskan på andra plats efter girigheten. Den värsta synden är att överge Gud och inte längre lita på honom.
Shklar anser att rädslan och högmodet egentligen är samma sak. Många, om inte alla, svagheter och synder har sitt ursprung i feghet och rädsla. Rädslan kan å sin sida leda till att man drar sig tillbaka från samhället. Man flyr in i sig själv och blir privat och samhälleligt passiv. Man undviker att lyfta fram det goda, utan låter ondskan härska. Denna personliga konflikt blir allt mer verklig i en krigssituation och då det är fråga om grundläggande frågor och beslut gällande liv och död. Dagens Ryssland och Israel är ett exempel på detta. Martyrerna fattade ofta sina personliga beslut gällande sin tro just i en sådan konfliktsituation. En martyr drar sig inte tillbaka eller flyr. Hon eller han överkommer sin personliga rädsla. I dagens relativistiska och neo-liberala samhälle måste vi också välja mellan att följa Kristus eller att följa “kejsaren”. Kompromisser är inte möjliga.
Jan-Peter Paul
.
Källa:
Judith Shklar: Tavanomaisia paheita. Julkaisija niin & näin, Tampere 2023. 291 sidor.
