En sommarresa till Sardiniens huvudstad Cagliari blev ännu en gång en bekantskap med en av Jungfru Marias många titlar.
Sardinien – den omstridda ön i Medelhavet
Sardinien, Medelhavets näst största ö, har i årtusenden varit eftertraktad av många folk och riken. Fenicierna och kartagerna grundade handelsplatser där redan under antiken, varefter ön under flera århundraden tillhörde Romarriket. Efter Västromerska rikets fall kom Sardinien under vandalernas och senare det bysantinska rikets herravälde.
Under medeltiden delades ön upp i fyra i praktiken självständiga domarriken (giudicati), vars härskare kallades giudice, det vill säga domare. Domarrikena försvarade sin självständighet mot såväl Pisas som Genuas inflytande.
År 1297 upprättade påven Bonifatius VIII kungariket Sardinien och Korsika och förlänade det åt Aragoniens krona. Aragonierna inledde erövringen av Sardinien år 1323. På Bonariakullen utanför Cagliari byggdes en fästning, i vars skydd avgörande strider utkämpades mot Pisas trupper.
Det var också under dessa år som helgedomen i Bonaria fick sin början. Ingen kunde då ana att den anspråkslösa kyrkan på kullen under århundradenas lopp skulle utvecklas till hela Sardiniens viktigaste Mariahelgedom.
Goda vindar
Enligt legenden råkade ett spanskt handelsfartyg som seglade på Medelhavet år 1370 ut för en våldsam storm utanför Sardiniens kust. När all annan last redan hade kastats överbord återstod endast en tung kista. Så snart även den sköts ut i vågorna lade sig stormen omedelbart.
Kistan drev i land i Cagliari vid foten av Bonariakullen. Nyfikna människor lyckades inte rubba den ur stället förrän en mercedariebroder kallades dit. Han kunde utan svårighet lyfta kistan. Inuti den fann man en staty av Jungfru Maria med Jesusbarnet i famnen. Ljuslågan i Marias hand brann fortfarande, trots att kistan hade befunnit sig länge i havet.
Kring denna legend har en av Sardiniens viktigaste vallfartsorter vuxit fram: Vår Fru av Bonarias helgedom.
Helgedomen ligger på en höjd i den östra delen av Cagliari och är synlig långt ute till havs. Under århundraden var den det första landmärke som sjömän på väg in i hamnen såg. Det är därför inte förvånande att människor kom just hit för att tacka för räddning ur stormar och för att be om en trygg resa.
Vår Fru av Bonaria är särskilt känd som sjöfararnas beskyddarinna. Hennes spanska namn Nuestra Señora de los Buenos Aires betyder bokstavligen ”Vår Fru av de goda vindarna”. Det italienska namnet Bonaria syftar likaså på god luft och gynnsamma vindar.
I kyrkan finns fortfarande många votivgåvor, ex voto, som sjömän har skänkt som tack för att de räddats ur faror.
Kyrkan som aragonierna byggde
Helgedomen fanns alltså redan före undret i Bonaria. I anslutning till fästningen på Bonariakullen uppfördes 1324–1325 en liten gotisk kyrka. Den är i dag Sardiniens äldsta bevarade kyrkobyggnad i katalansk gotik. Kristendomen som sådan har dock betydligt äldre rötter på ön.
År 1335 skänkte kung Alfonso IV kyrkan i Bonaria till mercedariebröderna, som sedan dess har haft hand om helgedomen.
När det några årtionden senare berättades att Mariastatyn på ett mirakulöst sätt hade kommit från havet blev kyrkan snabbt hela Sardiniens viktigaste vallfartsort till Jungfru Marias ära. Statyn vördas fortfarande i den gamla lilla kyrkan.
På 1700-talet började man bygga en betydligt större basilika intill den gamla kyrkan. Arbetet fortskred långsamt, och byggnaden blev slutligen färdig först 1926. Samma år upphöjde påven Pius XI den till mindre basilika (basilica minor).
Sardiniens beskyddarinna och namngivare
Vördnaden för Vår Fru av Bonaria spred sig så småningom över hela ön. År 1907 förklarade den helige påven Pius X Jungfrun av Bonaria som Sardiniens främsta skyddshelgon. Samtidigt stärktes hennes ställning som de italienska sjöfararnas beskyddarinna.
Vår Fru av Bonarias fest firas varje år den 24 april. Då förs Mariastatyn i en högtidlig procession till havsstranden som en påminnelse om den legend som gav upphov till hela denna devotion.
Även om berättelsen om helgedomens tillkomst hör till den fromma traditionen och inte kan beläggas historiskt, har dess andliga budskap förblivit oförändrat: Kristi moder leder sina barn tryggt genom stormarna.
Bonariahelgedomens inflytande sträcker sig emellertid långt utanför Sardinien. När spanska sjömän och upptäcktsresande seglade över Atlanten mot Sydamerika tog de också med sig vördnaden för Vår Fru av Bonaria. Den nya hamn som grundades vid Río de la Platas mynning fick namnet Puerto de Nuestra Señora de los Buenos Aires – Vår Fru av de goda vindarnas hamn. Med tiden växte en stor stad upp kring hamnen, och dess namn förkortades till Buenos Aires.
Jungfru Marias vindfläktar
Få tänker på att namnet på Argentinas huvudstad – och den förre påvens hemstad – härstammar från en liten sardisk helgedom och en medeltida Mariastaty. Trots att ett helt hav skiljer staden från helgedomen förenas deras historia av samma titel på Maria: Vår Fru av de goda vindarna.
Helgedomen i Bonaria påminner om att kyrkans historia ofta byggs upp av oväntade förbindelser. En liten kyrka på en ö i Medelhavet har satt sitt avtryck på världskartan.
Sardiniens huvudstad Cagliari är i dag känd för många sevärdheter, men helgedomen på Bonariakullen betraktas som dess andliga hjärta. Dit kommer både lokalbefolkningen och pilgrimer för att tända ett ljus, tacka för en trygg resa eller be om kraft i livets stormar.
Kanske är det just där som Vår Fru av Bonarias dragningskraft ligger. Man kan diskutera legendens detaljer, men dess budskap är tidlöst: även mitt i den mörkaste stormen brinner ett ljus som inte slocknar. Må de gynnsamma vindar som Jungfru Maria blåser över oss beskydda både det östra och det västra halvklotet. Må de beskydda alla som är på väg.
Marko Tervaportti
MERCEDARIEORDEN
Namnet ”mercedarier” kommer från den orden som den helige Petrus Nolasco grundade i Aragonien år 1218, Ordo Beatae Mariae de Mercede Redemptionis Captivorum (Vår Fru av Barmhärtighetens orden för de fångnas befrielse). Ordensförkortningen är O. de M., eller enligt finländsk praxis ODEM.
Orden är öppen för både män och kvinnor. Utöver de tre sedvanliga ordenslöftena avlägger dess medlemmar ett fjärde löfte: de förbinder sig att vid behov sätta sin egen frihet och sitt liv på spel för att befria kristna fångar. Orden omfattar omkring 600 bröder, av vilka de flesta är präster, samt omkring hundra systrar.