De som är födda som katoliker får en fadder redan som barn i samband med dopet. Så är det också till exempel i den lutherska kyrkan. Även om jag själv har varit katolik i många år, går min nu 87-åriga lutherska gudmor fortfarande vid min sida. Vi går och dricker kaffe tillsammans och minns födelsedagar och högtider, även om den kristna fostran numera spelar en mer tillbakadragen roll.
En fadder för var och en
När en vuxen tas upp i den katolska kyrkan ska han eller hon ha en katolsk fadder (sponsor) som har fyllt 16 år och själv mottagit konfirmationens sakrament. I ett idealläge utses konfirmationsfaddern kort efter att beslutet att inträda i kyrkan har fattats. Fadderns uppgift är att gå vid den blivande katolikens sida, stötta och hjälpa, svara på frågor och fördjupa sådant som kanske har behandlats under introduktionskursen men sedan glömts bort.
Om en odöpt person förbereder sig för att tas upp i den katolska kyrkan är det hela församlingens viktiga uppgift att leda katekumen till dopet. Det väsentliga är dock att den som ska döpas redan i detta skede har en fadder vid sin sida – en person som ger stöd och deltar i de heliga handlingar som hör till initiationens sakrament: dopet, konfirmationen och kommunionen.
En livslång vänskap
Dopet, konfirmationen och kommunionen är glädjefyllda och kärleksfulla sakrament som hos känsliga personer kan framkalla tårar, samtidigt som hjärtat är fyllt av tacksamhet och leendet finns på läpparna. Efter att ha upptagits i kyrkans fulla gemenskap kan det kännas som om världen är fylld av glädje och kärlek.
I bästa fall har två människor – katekumen och fadder – funnit en livslång vän. Faddern försvinner inte. När vardagen tar över, bönen glöms bort, tron vacklar och kyrkobesöken blir mer sällsynta, då är det till faddern man ska kunna vända sig. Faddern vet att alla har svaga stunder och att det kan vara svårt att klara sig ensam. Även om man befinner sig längst ner i en djup grop, vet faddern att det bara finns en riktning därifrån – uppåt. Faddern hjälper till att se att Kristus inte överger.
Fadderskapet är en kallelse
Att vara fadder kräver engagemang. Uppdraget ska inte vara en tillfällig formalitet där man träffas två gånger: dagen före konfirmationen och under själva konfirmationen – och sedan aldrig mer. Genomslussade lösningar är inte äkta fadderskap, och fadderskapet är inte en uppgift för att samla fjädrar i den egna hatten.
Den som tas upp i kyrkan är inte färdig – och blir aldrig färdig. Det är lättare att falla av, stanna hemma och bläddra i sociala medier. Endast en bråkdel av dem som tas upp i kyrkan blir aktiva i församlingen, och kyrkobesöken kan ibland begränsas till jul och påsk. Därför bör man åta sig fadderskapet med den inställningen att man verkligen vill underlätta katekumenens väg in i kyrkan och framför allt se till att den nya katoliken förblir kvar i kyrkan, att tron växer, hoppet stärks och att kärleken får tändas.
Var hittar man en fadder?
Det sägs att man bör delta i kyrkkaffet, för där väntar den potentiella faddern på att bli upptäckt. Det stämmer – men alla har inte möjlighet att regelbundet delta i kyrkans liv på grund av långa avstånd. Om man bor i Sodankylä, är närmaste diasporamässa i Rovaniemi, cirka 150 kilometer bort, en gång i månaden. Till Uleåborg är det över 350 kilometer enkel resa. I sådana fall kan det vara en utmaning att hitta en fadder.
Och om man deltar i en nätbaserad introduktionskurs kan kyrkkaffet vara ännu mer sällsynt. Prästen kan försöka hjälpa till att hitta en fadder, men en församlingsmedlem som genom till exempel en nätkurs har lärt känna katekumen i sin smågrupp kan vara en nyckelperson. Han eller hon känner gruppens deltagare relativt väl och kan därför föreslå lämpliga fadderkandidater bland sina församlingsbekanta.
En faddergrupp
I katedralförsamlingen överväger vi att grunda och utbilda en särskild faddergrupp. Gruppen skulle bestå av olika människor som förenas av en kallelse att vara stöd, trygghet och även vägledare för den blivande katoliken. Det viktigaste är att faddern särskilt efter kyrkoupptagningen finns tillgänglig när behov uppstår.
Fadderskapet är en gåva
Fadderskapet är ett viktigt uppdrag. Mitt mål som fadder är att finnas där, uppmuntra och hjälpa. Vid behov uppmanar jag till bön, till att läsa dagens bibeltexter, gå till mässan eller till bikt. Jag hjälper till att öppna ögonen när det känns som om de har slutat se. Jag ber förbön när jag blir ombedd, och när det behövs upprepar jag samma saker om och om igen. Jag påminner om att det inte är någon brådska att rusa från uppgift till uppgift, utan att det är klokt att ta saker i lugn takt. Också jag lär mig nytt och min tro fördjupas.
Vi har alla fått olika gåvor och är alla olika. Det finns många slags tjänster, och genom en och samma Ande får den ene gåvan att förmedla vishet, den andre kunskap, och någon har fått gåvan att hjälpa. Kanske är ett äkta fadderskap just en sådan gåva. Vi får nog se den rätta vägen, om vi bara har tålamod att lyssna med hjärtat.
Christel Monni
Exempel på frågor som ställs till en konfirmationsfadder
Litteratur
• Katekesen, Bibeln, bönbok
• Grunderna först – därefter påvarnas skrifter
Kyrkan, kapellet och tabernaklet
• Uppförande i kyrka och kapell – ”ritualer”
• Klädsel vid mässan
• Kyrkans glasmålningar och konst
• Cantemus: mässans ordning i detta ljus
Böner
• Vad, hur: ensam hemma, med familjen, gemensamt i kyrkan
• Olika rosenkransböner, såsom Jungfru Marias rosenkrans och den gudomliga barmhärtighetens rosenkrans
• Tillbedjan, korsvägsandakt
• Novenor: vid olika tider och teman
• Tidegärden: laudes, vesper, korta tideböner, kompletorium
• Lectio divina, bibelgrupp
• Bibelläsning, Ordo
• Söndag: år A, B, C
• Vardagar: år I och II
• Veckor 1–4
Helgon, skyddshelgonets betydelse och firande av minnesdagar
Sakramenten
(dop, konfirmation, eukaristi, botens sakrament, de sjukas smörjelse, vigning, äktenskap)
Bikt
• Praxis, frekvens, dokumentation
• Buden, samvetet, laster, olika typer av synder
Skillnader mellan katolsk, luthersk och ortodox tradition
Högtider och deras firande
• Helgdagar, söndag och vardag, förpliktelser
• Streamad mässa och relationen till eukaristin
• Fasta, påsken, advent, jul, midsommar m.m. samt kyrkoåret i vardagstid
• Askonsdagen, påsktiden, Kristi himmelsfärd, pingsten
Kyrkoupptagning i huvuddrag, även klädsel
Övrig verksamhet
• Låt det goda växa långsamt – rusa inte in i allt på en gång
(= 1 Kor. 12:7–11)
Alla är lika mycket värda
• Acceptera andras synsätt, även om du inte gör dem till dina egna.