Har du någon gång funderat på hur det är att vara profet? Jag menar på riktigt. Att verkligen kunna se i framtiden, se och veta vad som kommer att hända i framtiden.
Och att ha som uppdrag att vara budbärare, att berätta och förkunna livsviktiga saker för stora folkmassor. Nå, det är något som inte tycks ha så mycket med oss dagens människor att göra eller hur? Så tänker vi ju kanske.
Det har ju funnits alla möjliga domedagsprofeter som lurat människor på pengar, manipulerat och utnyttjat människors nöd och sårbarhet. Det stämmer också. Tyvärr har mycket skadats i religionens namn. Och falska profeter har det också funnits och kommer att finnas.
Men det har funnits riktiga, stora profeter, utvalda av Gud, till Hans ära och för människans bästa.
I Katolska kyrkans liturgi har man nu i augusti läst ur profeten Jeremias bok. Jeremia hade ett stort uppdrag att vara Guds ropande röst i öknen som många före och efter honom. Han skulle berätta om stora händelser, och motgångar, krig, hungersnöd, lidande, för Israels folk. Han skulle varna och vägleda dem och ändå visste han att folk inte ville lyssna till honom. Särskilt när det gällde otrevliga saker. Då sätts en riktig profets tålamod och uthållighet på prov. Men Jeremia visste det. Han älskade Gud och sitt folk. Men Guds hjälp skulle han förbereda människor att ta emot det kommande och försvara det goda och heliga. Att kämpa för sitt folks bästa och få fiender att ångra och omvända sig. Han fick också lida mycket för sanningens och sitt kalls skull.
Han var sin tids människorättsaktivist och samhällskritiker som vågade inblanda sig för att stå på de svagas och förtrycktas sida. Han visste att det var farligt, livsfarligt men med Gud skulle han övervinna all rädsla.
Man behöver inte vara en profet som Jeremia eller Jesaja. Vi behöver inte vandra i öknen och förkunna Guds ord på samma sätt som Gamla förbundets heliga men vi kan alla vara Guds hjälpande händer och medarbetare för varandra här i världen, nu i vår tid.
Det finns otaliga exempel på människor i olika tider som har handlat som Jeremia. Att tacka ja till Gud då han kallar, det är första steget. Att våga inblanda sig och visa att man bryr sig, det är redan mycket. Så kan vi vara oaser på varandras ökenvandring. Vi kan låta inspireras av Jeremiai alla livsområden. I hela samhället behövs det människor som påminner andra om livets helighet, naturens och alla levande varelsers värde, rättvisa, och barmhärtighet. Det är dessa saker som består och rör oss alla.
Kära Gud, skänk oss alla ett sådant mod som Jeremia hade att kämpa för det goda i världen och öppna våra ögon att se andras nöd och vara villiga att hjälpa dem. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Amen.
Marko Pitkäniemi OFS
(Radioandakt (Andrum) i Radio Vega den 31.8.2020)