Det väldiga fältet i Tor Vergata utanför Rom förvandlades den 2 augusti 2025 till en stad av unga. Omkring en miljon pilgrimer från hela världen hade samlats till jubelårets höjdpunkt för världens ungdomar. Bön, sånger och förväntan fyllde luften, tills kvällens centrala ögonblick kom: mötet mellan påven Leo XIV och ungdomarna.
Tre unga fick ställa sina frågor till påven. De handlade om sann vänskap, livets stora val och var Kristus kan mötas. Varje fråga fick påven att stanna upp och tala på ett sätt som inte bara var ett svar till den enskilda frågeställaren, utan en uppmuntran riktad till en hel generation.
Vänskap som inte stannar vid ytan
Den första frågan ställdes av den unga mexikanskan Dulce María. Hon berättade om sina erfarenheter: sociala medier för människor samman, men ofta bara ytligt. När kontakterna blir flyktiga lämnar de efter sig tomhet och ensamhet.
Påven svarade genom att återvända till livets början: ”Vårt liv börjar med ett band, och det är genom relationer vi växer.” Han påpekade att verktyg, redskap, kan börja kontrollera människan och förvandla även henne till ett redskap. ”När ett redskap kontrollerar någon, blir hon själv ett redskap: en marknadsvara. Endast äkta relationer och stabila band bygger ett gott liv.”
Sedan vände sig påven direkt till ungdomarna: ”Kära unga, varje människa längtar naturligt efter ett gott liv, liksom lungorna längtar efter luft, men hur svårt är det inte att finna det! Hur svårt är det inte att finna sann vänskap!” Han stannade dock inte där, utan uppmanade till att söka en vänskap som är mer än tillfälliga kontakter. Han talade om den helige Augustinus, vars oroliga hjärta fann ro endast i Gud, och den salige Pier Giorgio Frassati, som levde sin tro i vänskap, bön och tjänst.
Vänskapen i Kristus, sade påven, är inte bara en privat hjälp i att bygga framtiden, utan en kompass för hela livet. Därför vädjade han direkt till de unga: ”Älska varandra i Kristus, lär er se Jesus i varandra.” En sådan vänskap kan verkligen förändra världen och öppna vägen till fred.
Modet att välja
Nästa fråga ställdes av Gaia från Italien. Hon ville veta varifrån man kan få modet att göra livets avgörande val i en värld fylld av osäkerhet.
Påven konstaterade att val inte bara gäller saker, utan människan själv: ”När vi ser närmare på saken inser vi att det inte bara handlar om att välja något, utan om att välja någon. När vi gör ett verkligt val bestämmer vi vem vi vill bli.”
Han påminde om att modet inte uppstår ur tomma intet, utan vilar på kärleken: ”Vår existens har inte fått sin början genom vårt eget beslut, utan genom kärleken som ville oss.” Härav följer att modet att välja springer fram ur Guds kärlek: ”Modet att välja springer fram ur den kärlek som Gud visar oss i Kristus. … Mötet med Jesus svarar mot hjärtats djupaste längtan, för Jesus är Guds kärlek som blivit människa.”
Därefter erinrade Leo XIV om det historiska ögonblicket för 25 år sedan, då den helige påven Johannes Paulus II talade till de unga på samma fält. Påven Leo läste föregångarens ord i sin helhet: ”Det är just Jesus ni söker när ni drömmer om lycka; han väntar på er när inget annat kan tillfredsställa er; han är den skönhet som drar er till sig; han väcker er törst efter fullhet som inte låter er nöja er med kompromisser; han manar er att lägga bort det falska livets mask; han läser i era hjärtan de genuina val som andra försöker kväva.”
Påven fortsatte att fördjupa denna tanke och påminde om att Guds trofasthet visar sig i människors kärlek och livets stora val: ”Vi känner igen hans trofasthet i orden hos dem som verkligen älskar, därför att de verkligen har blivit älskade. ’Du är mitt liv, Herre’: så säger prästen och den vigda systern, fulla av glädje och i full frihet. ’Jag tar dig till min hustru, och jag tar dig till min man’: detta är orden som förvandlar en mans och en kvinnas kärlek till ett verksamt tecken på Guds kärlek i äktenskapet. Detta är radikala, meningsfulla val: äktenskapet, prästämbetet och det konsekrerade livet. De uttrycker den fria och befriande självutgivelse som gör oss verkligen lyckliga. Där finns vår lycka, när vi lär oss att ge oss själva, att ge vårt liv för andra.”
Kallelsen att göra gott
Den tredje frågan, som Will ställde, förde samtalet till var Kristus kan mötas och hur hans exempel kan förvandla vardagen. Påvens svar förde de unga till kyrkans centrum: ”Var förenade med Jesus Kristus i eukaristin. Tillbe Kristus i det allraheligaste sakramentet, den eviga livets källa.”
Detta var inte bara en uppmaning till bön, utan också en kallelse till praktiskt liv. Påven uppmuntrade ungdomarna att söka det goda, göra det goda och göra sina liv till en gåva åt andra. Kristus, som gjorde sitt liv till en gåva, är varje kristens förebild och kallelse att leva för andra.
När kvällen led mot sitt slut höll påven inget långt avslutningstal. Han sade helt enkelt: ”Vila nu. Vi ses i morgon här vid den heliga mässan. Allt gott till er. God natt!”
KATT