Den 8 juni hölls en högtidlig och samtidigt hjärtlig ceremoni i S:t Henriks katedral, då vår församlingsmedlem Rauni Vornanen, som snart närmar sig hundra års ålder, ur biskop Raimos händer tog emot det av påven Leo XIV tilldelade förtjänstkorset ”Pro Ecclesia et Pontifice – För kyrkan och påven”.
”Pro Ecclesia et Pontifice” är en av de högsta utmärkelser som kan tilldelas en katolsk kristen som erkänsla och tack. Det är alltid viktigt att det inte råder en otacksamhetens kultur i vår kyrka, utan att de som frivilligt, drivna av sin tro och sitt engagemang, verkar för kyrkans och allas vårt gemensamma bästa också får det tack de förtjänar, ett synligt erkännande för sin insats. Som biskop Raimo sade i sin predikan är ett sådant förtjänstkors inte bara ett tack till en enda människa, utan till oss alla gemensamt.
Som av en slump – eller genom försynen – var dagens helt vanliga evangelietext Jesu saligprisningar ur Matteusevangeliet: ”Saliga de …” (Matt 5:1–12).
Rauni Vornanen föddes i slutet av 1920-talet i S:t Michel, där hennes far tjänstgjorde som officer. På den tiden hörde staden fortfarande till S:t Hyacinthus församling i Viborg. Hennes mor Gertrud Müllender var av tysk härkomst och var på sin tid en betydande person som många inom kyrkan kände. Som barn gick Rauni i Jesu heliga hjärtas systrars katolska skola. Eleverna marscherade efter systrarna med deras fladdrande slöjor längs Albertsgatan i Helsingfors för att få religionsundervisning av biskop Willem Cobben själv i biskopshuset i Eira.
Rauni Vornanen avlade filosofie magisterexamen i estetik, litteraturvetenskap och finska språket på 1950-talet. Redan dessförinnan hade hon på 1940-talet varit med om att grunda den katolska organisationen för finskspråkiga ungdomar, Juventus Catholica, som nu åter har börjat bedriva en aktiv verksamhet. Under 1950- och 1960-talen var hon sekreterare och ordförande för Academicum Catholicum. Från den tiden och det nordiska samarbetet har hon många, ibland ganska roliga, berättelser. Under 1960- och 1970-talen arbetade hon som redaktör för stiftstidningen Kellojen Kutsu, föregångaren till dagens Fides. Vid samma tid rapporterade hon om Andra Vatikankonciliet för rikstäckande finländska dagstidningar och deltog i översättningen av konciliets officiella dokument till finska.
Som journalist arbetade hon för finländska veckotidningar, bland annat Suomen Kuvalehti och Hopeapeili. Senare var hon informatör vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och chefredaktör för dess publikation. Samtidigt var hon under lång tid språklig expertmedlem i vårt stifts liturgiska kommission och medlem av pastoralrådet i S:t Henriks församling.
Efter sin pensionering verkade Rauni Vornanen som en inspirerande och kunnig guide i S:t Henriks katedral. Som världsresenär har hon haft en särskild kärlek till Grekland och Medelhavsområdet, om vilka hon har publicerat flera verk, från böcker om grekiska folkdanser till praktiska reseguider. Bland hennes publikationer finns också handböcker i god finska och slutligen hennes självbiografi.
Hjärtliga gratulationer till Rauni Vornanen!
Markku Koponen
Förtjänstkorset Pro Ecclesia et Pontifice
Bland den katolska kyrkans hedersbetygelser är korset Pro Ecclesia et Pontifice en välkänd syn världen över vid högtidliga tillfällen, på bröstet hos många aktiva lekmän och präster. Som namnet anger är det en påvlig utmärkelse för tjänster för kyrkan och påven.
Påven Leo XIII instiftade utmärkelsen i juli 1888 med anledning av sitt 50-årsjubileum som präst, och till en början tilldelades den personer som deltagit i arrangemangen kring jubileet. Påven Pius X förenklade Pro Ecclesia et Pontifice-korset 1908, då det blev en utmärkelse som utdelades i guld, såsom vi känner den i dag.
Korsets nuvarande utformning härstammar från påven Paulus VI:s reform i början av 1970-talet och har senare modifierats något. På korsets framsida finns apostlarna Petrus och Paulus som symboler för Roms kyrka och den apostoliska tron. På baksidan finns Heliga stolens emblem. Det vitgula bandet återger Vatikanens färger. Den nuvarande, senaste versionen har varit i bruk sedan påven Benedikt XVI:s pontifikat: det personliga påvevapen som tidigare fanns på framsidans övre korsarm har tagits bort, vilket betonar utmärkelsens bestående anknytning till Petri stol snarare än till en enskild påve.
Förtjänstkorset har historiskt varit betydelsefullt också därför att det ända fram till 1993 var den högsta utmärkelse som en kvinna kunde erhålla av Heliga stolen. I Finland tilldelades Pro Ecclesia et Pontifice-korset tidigare relativt sällan men regelbundet till församlingsmedlemmar fram till mitten av 1990-talet, då traditionen avbröts. Rauni Vornanen är efter trettio år den första nya mottagaren av förtjänstkorset i vårt stift.
I praktiken tilldelas Pro Ecclesia et Pontifice-korset fortfarande som erkänsla för långvarigt och förtjänstfullt arbete för en församling, ett stift eller hela kyrkan, vare sig det gäller en prästs, en ordensmedlems eller en lekmans tjänst. Det påminner oss om att kyrkans liv till stor del bygger just på det trogna arbete som detta kors vittnar om.
Ilpo Koukku
Texten på diplomet:
PÅVEN LEO XIV
har funnit för gott att tilldela
FRU RAUNI TALVIKKI VORNANEN
det ärofulla förtjänstkorset ”Pro Ecclesia et Pontifice – För kyrkan och påven” för hennes särskilda förtjänster och trogna tjänst och ger henne samtidigt rätt att bära detta hederskors vid alla lämpliga tillfällen.
Givet i Vatikanen den sjuttonde april
år 2026.Bestyrkes av assessorn
prelat Anthony Onyemuche Ekpo