Föreställ dig följande situation. Du är i kyrkan, evangelietexten har lästs och du har satt dig ner för att lyssna till vad prästen har att säga om den. Till din glädje märker du att du får höra en ny och rentav lite överraskande tolkning av en välbekant text. Någonting berör dig, väcker genklang i din själ, och du känner att predikan i dag ger dig näring och tröst och rentav inspirerar dig.
Efter mässan pratar du med bekanta vid kyrkkaffet. Du berättar att du tyckte om predikan och att du fick en ny insikt. Alla håller med, prästen talade bra i dag. Sedan frågar någon: Vad var det egentligen prästen sade?
Frågan gör dig förbryllad. Du försöker komma på vad det egentligen var som berörde dig. Tvekande lyckas du få fram något som bara avlägset fångar din insikt. Snart visar det sig att ingen annan heller riktigt minns vad prästen talade om och vad det var som hade känts så träffande. Men en verkligt träffande predikan hade det i alla fall varit.
Att förstå det man hör, för att inte tala om att minnas det, kan ibland vara svårt. Ibland publiceras predikningar på nätet för att friska upp minnet, men kunde inte också en postilla, alltså en samling predikotexter helt gammaldags i bokform, vara bra att ha?
Idén att samla pater Stans predikningar i en liten andaktsbok som är lätt att ta med sig var inte särskilt originell; postillan är ju en välkänd litterär genre. Utmärkande för predikningarna i samlingen är att de är koncentrerade och vanligen innehåller en genomtänkt tanke och en stämning som stöder denna tanke. Predikningarna är inte skönlitteratur, men ändå får just den här samlingen mig att tänka på termen ”centrallyrik”, som betecknar sådan poesi där berättarjagets personliga erfarenhet, känsla eller tanke står i centrum. Pater Stans predikningar är inte poesi, men de förmedlar ändå något slags närvaro. Den uppstår ur ordvalen, textens ton, meningarnas rytm.
Guds kyss är avsedd att bläddras i under årets lopp. Texterna är meditationer som pater Stan har förberett för församlingsmedlemmarna för att hjälpa dem att möta Gud. De är ordnade enligt kyrkoåret, och kapitlen skiljs från varandra av ikoner målade av pater Stan. Han konstaterar själv att boken är en berättelse om hans utveckling som predikant och teolog, men också en berättelse om hans förhållande till det finska språket och om hur han lärde sig det. Att skriva de första predikningarna tog honom en vecka, ett stort antal ordböcker och grammatikböcker.
Pater Stan inbjuder oss att läsa dessa texter tillsammans med Bibelns texter, så att de för oss blir en inbjudan till djupare meditation. Predikan är i den katolska kyrkan ett ögonblicks stillastående inför Guds ords rikedom, men också en uppmaning att ta detta ord till sitt hjärta och bära det med sig hem. Den kristna tron är ingen bokreligion, den är Guds ”Ords” religion, Ordets som inte är ”ett skrivet och stumt ord, utan det människoblivna och levande Ordets religion”, skriver den helige Bernhard av Clairvaux (jfr KKK 108). Det är också tankar hos den helige Bernhard som har inspirerat bokens titel. Vår relation till Gud är kallad att vara nära, öm och djupt personlig. Bön och tillbedjan är inte bara ord eller tankar, utan ibland en stilla närhet till Gud som påminner om en kyss mellan människor – ett tecken på kärlek, tillit och intim gemenskap.
Boken kan köpas direkt av pater Stanislaw, beställas i förlagets webbutik eller hämtas i den nyligen öppnade Katolska bokhandeln. Du kan också be ditt eget bibliotek att beställa boken till sina samlingar, liksom annan katolsk litteratur, så att alla får möjlighet att ta del av den. Boken är avsedd som stöd för bön och meditation, och den har ett bokmärkesband av satin som man alltid kan lägga på det ställe man senast läste. Boken har getts ut av det lilla och flexibla katolska förlaget Hemmingus Oy.
Kirsti Ellilä