I slutet av februari nådde ett sorgligt budskap Finland: pater Frans Voss SCJ, som arbetat i många av vårt lands katolska församlingar under femtio års tid, hade avlidit den 26 februari 2025 på Canisius Wilhelmina-sjukhuset i Nijmegen, Nederländerna.
Pater Frans föddes den 3 september 1935 i Amsterdam och tillbringade sina tidiga barndomsår under en av världshistoriens grymmaste perioder, då landet var ockuperat och andra världskriget rasade runt omkring. Som barn var Frans ofta sjuk, men tack vare ett starkt immunförsvar och en uppenbarligen fast karaktär tillfrisknade han från sina barnsjukdomar. När han hade återhämtat sig började han på Sankt Nikolaus gymnasium, och han cyklade glatt till skolan på andra sidan staden. Skolan drevs av Jesu Heliga Hjärtas kongregation. Frans valde framsynt språkprogrammet, vilket visade sig lämpa sig väl för hans framtida prästämbete.
Under skoltiden blev han kyrkans akolyt, en lägre vigningstjänst. Hans kallelse till präst växte fram gradvis under tillbedjan av eukaristin. Lärarna var präster från kongregationen, och deras livsstil blev bekant för honom i skolmiljön. Deras livsgrund var Kristus, och att lära känna den grunden visade riktningen för Frans.
Vid 19 års ålder började Frans Voss sina studier vid Jesu Heliga Hjärtas kongregations seminarium i Asten och blev medlem i kongregationen följande år. Han avlade eviga löften på rosenkransens festdag i oktober 1960 och prästvigdes den 18 december 1960 i seminariets kapell. I samband med vigningen fick han uttrycka var och hur han ville tjäna kyrkan, med hänsyn till prästerskapets behov i olika delar av världen. Pater Frans var beredd att gå dit han behövdes, men hans hälsotillstånd begränsade alternativen till Finland och Kanada.
Hans första uppdrag som präst var att undervisa lågstadieelever vid pojkseminariet. Samtidigt studerade han tyska och tjänstgjorde under helgerna i närliggande församlingar. Utnämningen till Finland kom strax efter att en ny biskop, Paul Verschuren SCJ, hade utnämnts till Helsingfors.
Pater Frans anlände till vårt land 1965. Redan i förväg hade han funderat mycket på vilket slags land han egentligen skulle komma till. Det var ett kulturellt utvecklat land med en kristen befolkning där 90 procent var döpta. Vad förväntades av honom? Kom han som rådgivare med uppgift att göra den katolska kyrkan känd och ena de kristna? Hans närstående tog farväl när han i augusti steg ombord på ett fraktfartyg i Amsterdam. Efter två dygns resa anlände fartyget i sommarnattens ljus till Södra hamnen i Helsingfors, där generalvikarien pater Jacobus Reinders SCJ väntade för att ta emot honom. Tillsammans gick de till Sankt Henriks kyrka, och pater Frans flyttade in i prästgården vid domkyrkoförsamlingen.
Tiden för pater Frans ankomst till Finland sammanföll med förändringarnas och förnyelsernas tid i kyrkans historia. Andra Vatikankonciliet hade just avslutats, och de dokument som tagits fram där skickades ut till stift världen över – också till Finland. Det var inte enbart dessa reformer som sysselsatte pater Frans, utan samtidigt började han integrera sig i landet, dess språk och kultur. Han studerade det nya språket ”med båda händerna”: i den ena Bibeln, i den andra konciliedokument i översättning.
Ett år senare förflyttades pater Frans till Åbo, där han fortsatte sina språkstudier och bistod i församlingen under pater Jan Sniders SCJ tid som kyrkoherde. Under det året invigdes Åbos nya katolska kyrka och församlingscentrum med högtidliga ceremonier.
År 1968 förordnades pater Frans till tjänst i Sankt Olofs församling i Jyväskylä, där han tjänstgjorde som kaplan i fyra år. Kyrkoherde var pater Wim Slegers SCJ. Jesu Heliga Hjärtas systrar från Mariakyrkans församling i Helsingfors kom till Jyväskylä för att starta en förskola. Församlingsmedlemmarna bodde långt från varandra, och man talade om en ”omöjlig diaspora” med prästresor på upp till 2000 kilometer till Lappland, södra Karelen och Kymmenedalen.
År 1971 började man planera gemensam religionsundervisning för barn i Helsingfors, och pater Frans behövdes också där. Vid den tiden undervisade han i religion vid den tyska skolan och firade mässor på tyska.
År 1981 blev Frans Voss kyrkoherde i Sankta Birgitta och den salige Hemmings katolska församling i Åbo, där han verkade fram till 1992. Arbetet var mångsidigt och intressant. Församlingen stod inför förändringar, eftersom de nederländska systrarna höll på att lämna Finland. Biskop Verschuren sökte en kvinnlig orden som kunde tänka sig att komma till vårt land. En sådan orden hittades: systrarna från den svenska grenen av den Helige Frälsarens och den heliga Birgittas orden var redo att återvända till Finland, varifrån de hade tvingats bort under reformationen. Systrarna anlände 1986, och pater Frans var där för att ta emot dem.
Ett av de mest minnesvärda ögonblicken under pater Frans tid i Åbo var påvens besök. Under sitt besök i Norden sommaren 1989 besökte påven Johannes Paulus II också den katolska kyrkan i Åbo och bad där tillsammans med församlingsmedlemmarna.
Som regionalföreståndare för Jesu Heliga Hjärtas kongregation fick pater Frans ett större ansvar i offentliga uppgifter. Det innebar att han tillsammans med biskopen valde präster, deltog i internationella kontakter och reste till möten i till exempel Rom, Polen, England och Brasilien. Pater Frans var också med om att skaffa en bostad till kongregationen på Tallvägen nära Mariakyrkan, där han bodde tillsammans med pater Wim Slegers.
Åren 1998–2002 återvände Frans till Sankt Olofs församling, denna gång som kyrkoherde. På trettondagsafton 2001 var kyrkan fylld med församlingsmedlemmar och gäster ända från Nederländerna, då man firade pater Frans 40-årsjubileum som präst.
Tillbaka i Helsingfors firade pater Frans mässor hos karmelitsystrarna och var deras biktfader. Han var också biktfader för Kärlekens missionärer. Han utförde prästerliga uppgifter vid seniorklubben i Mariakyrkan och deltog i lekmanna-franciskanernas sammankomster. Han verkade som moderator för Heliga Hjärtats lekmän och var präst i en karismatisk grupp för afrikanska församlingsmedlemmar som samlades två gånger i månaden.
Pater Frans tog ett halvt års sabbatsledighet 1993–1994. Det innebar en resa till kongregationens teologiska utbildningscenter i närheten av Milwaukee, USA, där många präster och bröder från olika länder studerade. Enligt pater Frans kunde Hales Corners-centret ge mycket till en präst som arbetar i ett diasporaområde som Finland.
Ekumenik var viktigt och intressant för pater Frans under hela hans tjänst. Han knöt kontakter till olika kyrkosamfund på de orter där han verkade. Ett särskilt betydelsefullt tillfälle var den ekumeniska pilgrimsfärden till Rom i januari. Pater Frans deltog i den år 2004 tillsammans med biskop Józef Wróbel SCJ. Även representanter för den evangelisk-lutherska kyrkan deltog.
Många minns med tacksamhet pater Frans som reträttledare under helger eller hela veckor. Han fördjupade sig i temat för varje andlig reträtt. Som resande präst och andlig vägledare deltog han i många pilgrimsvandringar till kända mål: till exempel till Gudsmoderns uppenbarelseplatser i Lourdes i Frankrike och Fatima i Portugal, samt till Spanien till områden där den heliga Teresa av Jesus och Johannes av Korset verkade.
I sommarnumret av Fides 2015 meddelades att pater Frans Voss går i pension och återvänder till sitt hemland Nederländerna. Många kände vemod när denna älskade präst, som tillbringat sitt arbetsliv i Finland, lämnade vårt land och sina vänner här. Pater Frans var sjuk emellanåt i Nederländerna men fick njuta av en fridfull pensionstid under tio år fram till sin död.
Vi glömmer dig inte, pater Frans. Vila i Herrens eviga frid.
Elina Grönlund, Obl. OSSS