De italienska städerna och landsbygden är fulla med kyrkor och kapell. I så gott som i varje by finns det ett helgon eller en helig plats. Om man skulle bedöma landet på basen av detta skulle man tro att Italien är ett heligt land. Givetvis är detta en illusion. Många av de s.k. heliga platserna har blivit turistorter var man vandrar i grupp bakom en guide med flagga. Det gäller att vara selektiv och försöka fokusera på det relevanta och på väsentliga orter och kyrkor.
Jag hade möjlighet att färdas med min hustru till några av dessa heliga platser och helgonens hemorter. Vi körde först till kapucinklostret i San Giovanni Rotondo var den helige pater Pio (1887–1968) levt så gott som hela sitt liv som präst. En lång tid bodde han hemma hos sin familj och sedan i sjuksäng på klostret. Padre Pio är känd som de sjukas och övergivnas helgon. Själv var han mycket sjuk under nästan hela sitt liv. Sin helighet och Guds nådegåva fick han bevisa bl.a. genom stigmata på händer och fötter. Idag besöks orten av tusentals pilgrimer och personer som vill bli friska från sina åkommor. I San Giovanni Rotondo finns flera sjukhus, hotell och vandrarhem. Det är svårt att under veckan före påsk komma fram till de viktigaste orterna. Människor vill ”röra” vid Padre Pio. Detta gör de genom att ta hans hand i en stor staty i hans kyrka. Traditionen känns främmande för oss nordbor. Men det är i alla fall ett sätt att visa vördnad för helgonet. Helgonet hävdade biktens och eukaristins betydelse för det religiösa livet. Dessa sakrament sammanbinder oss i alla fall på ett speciellt sätt till San Giovanni Retondo och des hetsiga liv.
Enligt Wikipedia är Padre Pio den näst mest älskade gestalten i den katolska tron efter Guds Moder Maria. Detta kan man kanske ta med en nypa salt. Orten har, tycker jag, allt mer karaktären av ett turistmål. Stillheten och ”heligheten” fattades. Man rusade från ett ställe till ett annat. Dagen dominerades av ledda turistgrupper av äldre människor och ett stort antal invalider.
Kosmas och Damianus
Vi fortsatte vidare till Alberobello. Staden är främst känd för sina många trullohus. Ett trullohus är ett hus som har ett av platta stenar gjord flyttbart tak. Orsaken var att ägaren snabbt kunde riva ned huset då skatteindrivaren kom. Man kunde sedan snabbt bygga upp det igen när skattemasen lämnat orten. Staden var full av turister och turistgrupper. På en sidogata fanns det ett större trullohus som kallades för Corte di Papa Cataldo efter prästen som byggt huset och bott där. Vi blev glatt överraskade när vi hörde att relikerna av kyrkans två viktiga helgon och martyrer bevarats där. Kosmas och Damianus (dödades ca. 303), reliker hade under en kortare tid funnits där. Platsen och huset fick nu en alldeles annan mera innehållsrik betydelse. Den lilla trädgården bakom huset var lugn och fridfull. Helgonen hade lidit martyrdöden tillsamman med sina släktingar Anthimus, Leontius och Euprepius under kejsar Diocletianus grymma förföljelser av kristna. Helgonen hade först korsfästs och skjutits på med pilar. Till slut hade de halshuggits. Idag äras helgonen inom hela kristendomen, både i väst och öst. De är läkarnas, i synnerhet kirurgernas och apotekarnas, skyddshelgon.
Lecce
Vi fortsatte vår pilgrimsfärd till Lecce, en medeltida stad lika imponerande som Florens som ligger i norra Italien. Där firade vi påsk. Vi deltog i fredagens procession genom staden var vi följde Kristus belysta kista och statyn över hans gråtande moder Maria. Staden var överfull. Den lokala befolkningen dominerade. På påsknatten firade vi vigilmässa i katedralen. Mässan hölls av ett tiotal präster och biskopar. Celebrant var troligen stadens ärkebiskop, monsignor Seccia. Kyrkan var överfull och ceremonin var den samma som vi upplevt i Finland.
Leuca
Vi fortsatte till Capo di Santa Maria di Leuca. Där besökte vi Apuliens sydligaste kyrka. I kyrkan lyfte man fram den salige Don Tonino Bello (1935–1993) som varit biskop i den lilla staden. Nu håller ett antal aktiva med att få honom helgonförklarad. Jag hade möjlighet att bekanta mig med en del av det omfattande material som krävs för att en person kunde salig- och helgonförklaras. Ett verkligen gediget arbete. Ett liknande omfattande material fanns att skåda i den helige Padre Pios museum i San Giovanni Rotondo. Det krävs verkligen mycket arbete, tid och motivation. Men den Helige Anden styr så vi skall inte vara oroliga när vi vill ha ett nytt helgon under vår tid i Finland. Enligt traditionen besökte vår första påve Petrus staden eller orten under sin färd till Rom för att där lida martyrdöden.
Till sist hade vi möjlighet att bo hos birgittinerna i Rom. Den heliga Birgitta hade bott i samma hus i 19 år fram till sin död 23.6.1373. Tiden är relativ i kristendomen och händelserna upplevs på nytt och på nytt också under vår tid. I klostret bodde många nordbor i synnerhet från Sverige men också en från Finland. Han hade konverterat för en kort tid sedan och hörde till Opus Dei.
Att göra en pilgrimsfärd i Italien under påsken är en unik upplevelse. Hela landet tycks vara i rörelse. Man upplever det ena extrema efter det andra. Alla är dock vänliga och hjälpsamma. Dagarna är fulla av främst positiva överraskningar. Såsom vår Opus Dei vän sa ”det är här man upplever katolicismen och kristendomen. I Finland är vår kyrka för mycket påverkat av lutherdomen och de många olika kulturerna som idag bildar Helsingfors katolska stift”.
Jan-Peter Paul