Covid-19 krisen har påverkat alla samhällen i världen. Sålunda har vi erfarenheter och exempel på hur olika länders värdegemenskap och värderingar återspeglats i deras beslut för att begränsa pandemin.
Har olika samhällsmodeller, demokratiska liberala ekonomier, enpartistater och blandekonomier reagerat på olika sätt eller kan vi se liknande beteendemönster? Grundläggande är balansen mellan ett lands ekonomi och befolkningens hälsa. Vi vet att isolation och mindre närkontakter människor emellan minskar på spridningen. Tidsfaktorn spelar en betydande roll. När skall ett land och under vilka betingelser vidta åtgärder? Hur starka skall dessa vara för att minska på spridningen? En ökad kunskap om pandemin och dess effekter spelar en betydande roll. En annan viktig faktor är tillgången på vacciner.
Alla beslut är i sista hand etiska. Vilket värde har en människas liv och hans eller hennes möjlighet till utkomst idag och i framtiden. Man kan identifiera vissa modeller;
- Totalitära stater, såsom Kina, har genom diktat begränsat sjukdomens spridning och i stort sätt stävjat den. Ekonomin har återhämtat sig snabbt och gett Kina klara internationella konkurrensfördelar.
- Andra länder, såsom Sverige, Brasilien samt Förenta Staterna, har följt en helt annan politik och låtit pandemin i stort sätt fritt cirkulera i samhället. Denna kollektiva immunitetspolitik har lett till betydande lidande och ett stort antal döda. Ekonomin har vuxit bara lite, men på längre sikt måste dessa länder vidta andra åtgärder när dödsfallen blivit politiskt alltför höga. Trump-regimen följt en sådan politik. Antalet döda beräknas i USA stiga till över 600 000 eller mer än alla döda under andra världskriget och Vietnam-kriget. Denna politik har nu ändrats radikalt under Biden-regimen. En liknande ändring i pandemi-politiken kan skönjas i Sverige.
- Vissa andra länder, såsom Stor-Britannien och många EU-stater, har anammat en “stop and go” -politik var man lättar och stärker restriktionsåtgärderna allt efter som pandemin härjar i samhället. Denna politik har lett till mänga döda och till låg eller negativ ekonomisk tillväxt. Spridningen av viruset har också varit markant och dödsfallen många.
Det verkar som att man i allmänhet mest varit orolig för de ekonomiska följderna av pandemin. Man har rusat med att utveckla vacciner och länder har i sin tur rusat för att hamstra dem. Följderna har varit blandade. Det har uppkommit allvarliga flaskhalsar med därpå följande brist på vacciner i allmänhet, men i synnerhet lokalt och regionalt. Utvecklingsländerna i Afrika eller Latin-Amerika har kommit sist i kön för tillgången till vacciner.
Politiskt har pandemin lett till maktkoncentration, den demokratiska processen har försvagats och extrema politiska tankegångar fått allt mer utrymme. Människans liv har omdefinierats. Det nya är att personer med en hopplös sjukdom och mycket gamla har i många fall lämnats utanför vaccinering. Människans värde har allt mer omdefinierats. De rika staterna är i en klart bättre situation än de fattiga. Den relativt allmänna västerländska humanismen har fått gett vika för krass ekonomisk realism och vinstbegär. Denna trend kommer att fortsätta allt efter som pandemin härjar i våra samhällen. Vi går mot en hårdare värdegemenskap.
KYRKANS ROLL
Vilken är då kyrkans roll i den uppkomna situationen? Vi läser att religionsundervisningen i Finland för minoritetsreligioner är ett pandemihot. Religionslärare som reser från en skola till en annan är pandemirisker. Kyrkor har i många länder stängts eller antalet personer som får delta i en mässa radikalt begränsats. Den personliga bikten är också en pandemirisk likaså mottagandet av den heliga eukaristin. Kyrkans frihet begränsas. Samtidigt vet vi att tiotals kanske hundratals präster och ordens systrar och bröder gett sina liv för de svaga i samhället som drabbats av pandemin.
Vi måste söka en liknande situation från medeltidens pesterfarenheter och pandemier. Hur reagerade och verkade kyrkan då? Religionen och dödens omedelbarhet har blivit verkligheter på nytt. Döden är inte längre något som händer i det slutna utan vi får läsa om den varje dag. Dagstidningarna är fulla av dödsannonser, gravfält och t.o.m. massgravar etableras i många länder, vi läser om överfulla kylrum och var man måste skaffa mera plats för liken i kylcontainer.
KATOLSKA KYRKAN I FINLAND
Den katolska kyrkan måste allt mer hjälpa människor förstå att livet på jorden är bara en tillfällighet och en förberedelse för det kommande himmelriket. Bikten, eukaristin och de sjukas smörjelse har fått en allt mer aktuell betydelse i dagens läge. Att besöka de hundratals ensamma eller isolerade katoliker som sitter i sina hem borde få tröst. Det räcker inte med streamande mässor. Kontakterna borde vara reella.
KATT borde aktivera sig med ett allt mer och mera regelbundet nytt material. Antalet på papper publicerade Fides-tidningar borde under pandemin ökas både regelbundet och med covid-19 relaterade temata. Man kunde kanske grunda nya chat genom vilka man försöker kontakta allt fler katoliker. Chatten kunde vara aktiv inte bara på dagarna utan också under nätterna då “demonerna” kommer. Kyrkan kunde sätta upp diskussionsgrupper med personer från olika kulturella katolska gemenskaper för att hålla kontakt med isolerade katoliker och vara aktiva inom sin kulturgemenskap. Kyrkan borde proaktivt gå ut till församlings- och stiftets medlemmar.
Detta är givetvis inte endast församlingarnas uppgift. Olika ordensbröder och -systrar borde också aktivera sig. Likaså borde stiftet under administratören fader Marcos ledning visa ledarskap.
Det är nu som kyrkan måste agera. Man kan börja med att sätta upp en koordineringsgrupp, med alla intressenter, vars uppgift skulle vara att snabbt göra upp en verksamhetsplan och dela ut arbetsuppgifter och sätta upp strukturer. Pandemin kommer att ta slut, man kanske inte i år eller ens nästa år. Kyrkan kommer att verka i framtiden. Men i hurudan form och i vilken omfattning bestäms idag. Vi får inte missa denna chans.
Jan-Peter Paul