I den katolska kyrkans katekes kan vi läsa att den kyrkliga liturgin initierar individen till Kristusmysteriet (#1075). Man förflyttas andligt från det man ser till det man inte ser eller via det synliga till mysteriernas värld. Katekesens uppgift är att tjäna hela kyrkan, dess olika riter och kulturer. I katekesen beskrivs det som är grundläggande och gemensamt för hela kyrkan dvs den heliga liturgin, mysteriet den heliga eukaristin, de sju sakramenten samt sakramentala handlingar. Kyrkans uppgift är att verka som instrument för Gud då han uppenbarar sig för oss människor.
Begreppet mystagogi härstammar från det grekiska begreppet mystagogos d.v.s. en person som initierar mysterier, men också initierar och utbildar andra i mysterier eller trossystem. I den katolska kyrkan har biskopen och vigda präster och diakoner denna roll. En människa blir initierad till den katolska mystagogin genom dopet, konfirmationen, eukaristin och de andra sakramenten samt genom att delta i mässan och skaffa sig kunskap om tron. Här spelar den katolska undervisningen och prästens predikan en stor roll. Påven Benedikt XVI har i sin apostoliska uppmaning Sacramentum caritatis lyft fram vikten av att regelbundet delta i den katolska mässan var den heliga eukaristin firas för hela mänskligheten. Genom regelbundet deltagande i mystagogiska sakramentala handlingar förändras individen progressivt till att vittna genom exempel och handlingar om tron, det kristna hoppet som inspirerar andra till tro.
Det är viktigt att förstå det mystagogiska ”språket” dvs de sakramentala handlingarna, den kristna års kalendern, firandet av de olika religiösa festerna, i synnerhet påsken och julen, samt helgonens minnesdagar. Man måste förstå och ha kännedom om sakramentens innebörd och betydelse för var och ens frälsning. Religiös undervisning är inte undervisning i katolicismens historia utan en introduktion i Kristi mysterium och det nya livet man lever efter det att man döpts, konfirmerats och mottagit den heliga eukaristin och andra sakrament. Det är förståelsen och sättet hur man lever ”det nya livet i Kristus” som bildar pilgrimsfärden mot helighet, som vi alla kallats till. Den kristna symbolismen, den katolska konsten och musiken samt traditionerna spelar här en viktig roll. Man måste ständigt på nytt lära sig innebörden av att vara kristen.
Det jordiska livet har en början och ett slut. Medan livet efter döden är för alltid eller evigt. För det andra, som är betydelsefullt för vår frälsning, är att svara ”ja” på Kristi kallelse. Maria sade ”ja” då hon utvalts till att bli Frälsarens moder. Johannes Döparen, Kristi kusin, svarade ”ja” då han förberedde Kristi kommande.
Kraven för att leva ett rikt mystagogiskt liv innebär att man tror på Påskens mysterium, Kristi död och uppståndelse, och lever ett meditativt liv genom all fördjupa sig i Bibeln, och andra andliga texter, delta regelbundet i den heliga mässan var man i tro mottar Kristi lekamen och blod och slutligen att man gör goda gärningar (caritas) i medmänsklig kärlek. I den katolska mystagogin har den heliga eukaristin av stor betydelse. Man lever sitt kristna liv av och genom den heliga eukaristin. Det är en pågående process och ett konkret tecken på Guds kärlek till mänskligheten. Det var Gud som först älskade oss och därför kan och måste vi älska Gud tillbaka. Denna dualistiska och interaktiva process är pågående och eskalerande. Den har som följd att vi också måste älska våra nästan. Kyrkan uppstod i samband med Påskens mysterium. Genom att motta den heliga eukaristin lever vi med Kristus i hans lidande, död och uppståndelse. Här finns grunden till vår tro och våra liv som kristna och katoliker.
Påven Benedikt XVI lyfte fram språkets, ritens och liturgins betydelse i den katolska mystagogin. Kyrkan talar till oss genom märken, symboler, rörelse, rökelse, ord, riter, tystnad, sång, musik, i dikter och på många andra sätt. Vissa är stipulerade, andra friare med en mera volontär innebörd. Dessa handlingar och symboler är ritens byggstenar. Målsättningen är att hjälpa oss i vår tro och på var och ens väg mot individuell helighet. Tron och mottagandet av den heliga eukaristin styrs av Helig Ande. Mässan och riterna är kollektiva handlingar som alla troende deltar i. Bönen är grundläggande för tron och liturgin. Det är ju genom tysta och uttalade ord som vi människor kommunicerar med varandra och med Gud speciellt tillsammans under den heliga mässan. Bönen i vardagslivet och i kontemplativ ensamhet är speciellt betydelsefullt. Vi får kommunicera med Gud när och var som helst. Man fortsätter genom den privata bönen att leva den heliga eukaristins sakrament i vardagen.
När vi säger ”amen” (ja, det är sant) under mässan innebär det att vi bekänner vår tro. Detta ord är den kortaste och kanske mest effektiva bönen. Man bekänner hela sin kristna katolska tro i ett enda ord. Genom att uttala ordet ”amen” förblir man i Guds gemenskap.
Varje katoliks ansvar är att känna och fördjupa sig och sitt liv i den kristna mystagogin. Processen är livslång och leder till att leva som vittne i samhället och i tro. Kunskap får man också genom vardagslivet, ens arbete och kollegerna, ens familj genom hustrun och barnen och genom att vara aktiv i den katolska gemenskapen, ens församling och dess aktiva liv i föreningar, sammankomster, konserter etc. Ett sådant liv fordrar att man ständigt lever i bön och meditation, utanför ens traditionella vardagliga säkerhetszon, ett stilla liv av kontemplation och tystnad i en jäktad dagsrytm. Ett sådant liv kan vara krävande, åtminstone till en början. Styrka får man genom att regelbundet motta den heliga eukaristin. Den katolska mystagogin åter är till sin natur gemensam, social och kollektiv. Man lever ett kristet liv med andra troende tillsammans på vägen till helighet. Det är ingen ”one man show”.
Jan-Peter Paul