Högtiden för Herrens människoblivande är en av den kristna trons vackraste och djupaste högtider. I den betraktar vi det underbara mysterium genom vilket Guds Son, den andra personen i Treenigheten, genom en ung kvinnas fria och generösa svar blir en av oss, utan att upphöra att vara Gud och helt utan synd. Denna Jungfru Marias ödmjuka och modiga ”ja” öppnar vägen till frälsningen och uppenbarar den mänskliga frihetens storhet när den ställs i det godas tjänst.
Inkarnationen talar också starkt till oss om människolivets värde och helighet från dess allra första början. Gud själv ville börja sitt jordiska liv i en moders sköte och helgade därigenom varje skede av livet från befruktningen till döden. Därför kallar denna högtid oss att betrakta varje liv med respekt och kärlek, särskilt det mest sårbara och försvarslösa.
I dag frambär vi en särskild bön för alla de barn som aldrig fick födas, för dem vars liv har avbrutits av olika skäl. Vi får inte vänja oss vid den tragedi som aborten innebär. En oskyldig människas död är aldrig en verklig lösning på problem, och hennes öde kan inte bero på andra människors godtyckliga beslut.
Människolivet är en helig och okränkbar gåva som alltid måste skyddas och försvaras. Endast utifrån denna djupa respekt kan vi konsekvent tala om rättvisa, människors jämlikhet och sann mänsklighet.
+ Raimo Goyarrola
Biskop av Helsingfors