På senare tid har man uppmärksammat ett växande intresse bland unga för religion och de historiska kyrkorna [1]. På ett djupare plan handlar det om längtan. En ny generation söker efter något som överskrider det jordiska och förgängliga. De vill lyfta blicken från det jordiska mot det himmelska. I sina hjärtan söker många unga en väg till det eviga som de har börjat längta efter. Många brottas med frågan om hur de ska finna det de söker. Vi vet inte hur vi, utifrån vårt jordiska perspektiv, ska närma oss det himmelska.
En orsak till detta kan vara att vi har förlorat kontakten med symbolerna, som fungerar som förmedlare mellan det jordiska och det himmelska. I bästa fall låter symbolerna det himmelska stiga ned till jorden utan att förlora sin himmelska natur, samtidigt som de lyfter våra sinnen från det jordiska mot det himmelska [2].
Kristendomen har från första början varit djupt symbolisk. I Gamla testamentet förebådar syndafloden dopet, Noas ark är en förebild för kyrkan, och i Nya testamentet kallas kyrkan Kristi kropp och världens ljus. Kristus själv undervisade ofta genom liknelser. Hans åhörare förväntades stanna upp inför berättelserna och urskilja deras djupare innebörd. Detta står i kontrast till dagens kommunikationssätt, där effektivitet och tydlighet betonas.
Men skulle symboler och liknelser kunna hjälpa oss att bättre nå dem som börjar intressera sig för kyrkan? Skulle de också kunna bidra till att överbrygga den polarisering som vi ser också inom kyrkan, mellan traditionella och progressiva katoliker?
I Lukasevangeliet säger Kristus att Guds rike är ”mitt ibland er” [3]. Fariséerna kunde inte se Guds rike eftersom deras uppmärksamhet var fäst vid lagens yttre uppfyllelse. Deras fokus på lagens bokstav hade gjort dem blinda för Guds närvaro mitt ibland dem. Men inte heller Kristi egna lärjungar förstod alltid. Utifrån ett jordiskt perspektiv tolkade de till en början Guds löfte om befrielse som ett löfte om en politisk befriare och ett jordiskt rike. Genom att närma sig Guds rike på detta sätt kunde de inte känna igen Kristus sådan han verkligen var.
Kanske talar detta symboliskt också till oss om kyrkans situation i vår tid. En rigid legalism kan få oss att förlora vår värme och öppenhet och göra oss blinda för Guds närvaro i oss själva och i andra människor. Å andra sidan, om kyrkan börjar betrakta sig själv främst ur ett jordiskt perspektiv och mäta sig efter tidsandan, samhälleliga trender eller popularitet, riskerar den att förlora sin sanna himmelska identitet. Kyrkan har alltid varit kallad att se världen med Kristi ögon, inte Kristus med världens ögon.
Den katolska tron bygger på ett löfte som överskrider denna världens gränser. Symbolerna är fönster mot denna verklighet [4]. Kanske skulle vi i kyrkans evangelisation ännu frimodigare kunna använda vår kyrkas symboliska vishet och tradition, genom vilka det himmelska i årtusenden har förts närmare människan och människan närmare det himmelska.
Eelis Lampola
[1] Tervo-Niemelä, K. & Hannikainen, P. (2026). Why Are Young Men Increasingly Drawn to Christianity? A Study of Finnish Young Men. Journal for the Scientific Study of Religion. https://doi.org/10.1111/jssr.70043 (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.). Hämtad 26 juni 2026.
[2] Baldock, J. (1997). The Elements of Christian Symbolism. Element Books Limited, s. 2, 28 och 34.
[3] Lukasevangeliet 17:20–21 (Bibel 2000).
[4] Baldock, J. (1997). The Elements of Christian Symbolism. Element Books Limited, s. 5 och 11.