Den av påven utlysta jubelåret för 2025 öppnades i Peterskyrkan före julnattsmässan den 24 december 2024. I de lokala kyrkorna började jubelåret söndagen den 29 december på den heliga familjens festdag.
I Helsingfors stift inleddes jubelåret med en stark ekumenisk prägel, då invigningsliturgins samlingsplats var Tyska kyrkan i början av Unionsgatan, vid norra kanten av Observatorieparken. Under biskop Raimos ledning samlades ett hundratal troende i kyrkan för att sjunga hymner, be, lyssna på en evangelietext och delar av påvens bulla. Därefter samlades de utanför kyrkan för att påbörja en ”pilgrimsfärd i hoppets tecken”:
”Bröder och systrar, låt oss gå i Kristi namn. Han är vägen som leder till Fadern. Han är sanningen som gör oss fria. Han är livet som har övervunnit döden.”
En sjungande procession
Pilgrimsprocessionen gick bakom Tyska kyrkan, genom parken ner mot Södra kajen och fortsatte längs trottoaren mot S:t Henriks katedral. S:t Maria församlingens kör ledde sången medan pilgrimerna sjöng psalmer och slutligen alla helgons litania. Processionen tog cirka femton minuter. Slutligen samlades de på S:t Henriks plats, där litanian avslutades och invigningsliturgin fortsatte.
Biskop Raimo ställde sig på kyrkans trappor och mottog jubileumskorset, som en gång hade skänkts till biskop Teemu och nu används i katedralen. Han höjde korset tre gånger och sade: ”(Se alla –) Kristi kors, vårt enda hopp!” Varje gång svarade alla: ”Vårt hopp och vår tillflykt!”
Den heliga familjen och familjens betydelse
Därefter gick man in i kyrkan, där biskopen välsignade vatten och bestänkte församlingen. Jubileumskorset placerades i katedralens kor för hela jubelåret, och mässan för den heliga familjen inleddes direkt med Gloria. Katedralens organist, Marko Pitkäniemi, tjänstgjorde som diakon, medan kören från S:t Maria församling leddes av Ann-Catrin Weckström, som också spelade orgel. I Tyska kyrkan hade Pilvi Listo-Tervaportti varit organist.
Under mässan läste biskopen sin herdebrev, som handlade om både denna fest och jubelåret (den finns tillgänglig på svenska, finska och engelska här). I brevet påminner biskopen om att år 2025 också markerar 1700-årsjubileet för konciliet i Nicaea. Vid detta koncilium bekräftades att ”Sonen är av samma väsen som Fadern”. Därför, när vi ”bekänner att Jesus är Gud, tillber vi honom, prisar, tackar och ber om förlåtelse, ber till honom och tar emot hans sakramentala nåd.”
Det var just i en familj som Jesus ville bli människa och växa upp som människa. Enligt biskop Raimo är vi alla kallade att leva ”Guds kärlek i våra familjer, för det är där som Jesus också ville vara och helga dem.”
Barnens gåva
Det kanske mest kraftfulla budskapet i biskopens herdebrev är glädjen över barn som en gåva. Han uppmuntrar: ”Vi behöver fler trogna äktenskap, fler fäder och mödrar som inte är rädda för att ta emot barnens gåva. Vi behöver fler barn i våra familjer, eftersom de stärker bandet mellan makar och mellan syskon. Även vårt finska samhälle behöver fler barn, som i framtiden bygger upp detta land och tar ansvar för det – även ekonomiskt och arbetskraftsmässigt.”
Biskopen säger insiktsfullt: ”Det jubelår som börjar idag är en möjlighet att förnya vårt åtagande till Kristus och våra familjer. Vår helighet är inte åtskild från vårt dagliga liv. Precis som Jesus växte upp i en familj är vi också kallade att växa i helighet genom vårt familjeliv, vårt arbete, våra studier och genom att tjäna varandra. Varje familj är kallad att vara en liten ’huskyrka’, där Kristi kärlek blir närvarande och där barn kan växa i tro.”
Kallelsen i jubileumsåret
Det påbörjade jubelåret erbjuder alla kristna en möjlighet till en ny början. Påve Franciskus ”uppmanar oss att leva i solidaritet och att hjälpa de fattiga och utsatta som ett tecken på kristen kärlek. Den helige fadern betonar också vikten av fred, skyddet av skapelsen och dialog. På detta sätt kan jubelåret bli en tid av nåd och förnyelse för hela mänskligheten.” Hur som helst är det ”en kallelse till omvändelse och andlig förnyelse,” ett år då biskopen hoppas att vi alla ska be ”för trogna äktenskap, för förenade familjer och för barnens gåva, barn som för med sig så mycket glädje till våra hem och våra kyrkor.”
Marko Tervaportti