En solig och vacker lördag ledde biskop emeritus Teemu Sippo en reträtt i St. Henriks katedralförsamlig. I reträtten deltog över tjugo församlingsmedlemmar. Mässan, välkomstkaffet och bönen Fader Vår sänkte oss i tystnad. Syftet var att uppmärksamma varandra och att fokusera på det väsentliga.
Reträttens budskap var aktuellt på vår väg mot påsken, så här delar jag med mig tänkvärt även för andra medlemmar i stiftet.
Sju ord på korset
Temat för den första meditationen var Jesu sju ord på korset. Dessa ord och fraser återspeglar Jesu lidande. Under århundradenas lopp har dessa ord upprepats i litteraturen och till exempel i Bachs musik.
En döende persons sista ord har en särskilt betydelsefull innebörd i hjärtat hos deras nära och kära. Enligt emeritusbiskopen utgör dessa ord ”ett testamente för framtiden”. Därför har Jesu sista ord bevarats som ett andligt testamente och en sammanfattning av hans mission i världen.
Korsfästelse är en brutal form av avrättning. Den innebär extremt lidande, tortyr, förakt och grymhet. Jesus visste vad som skulle hända, och även han fruktade döden när han bad i Getsemane och svettades blod.
”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”
Trots att Jesus blev hånad och piskad dömde han ingen, men försvarade sig inte heller. Däremot förlät han dem som agade honom. ”Förlåt, så skall ni bli förlåtna” (Lukas 6:37). Kristna bör vara fredsmäklare, inte hämnare. Annars förvandlas kärlek till ilska och bitterhet.
”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset”
Två rövare korsfästes bredvid Jesus, en på var sida. Den ene vände sig ifrån Jesus, men den andre försvarade Jesus, vände sig till honom och bad: ”Jesus, kom ihåg mig när du kommer till ditt rike.” I sista stund förlät Jesus rövaren på sin högra sida.
Paradiset är inte en plats utan ett tillstånd. Paradiset finns där Jesus befinner sig.
Om du inte vet hur man ber, säg bara: ”Jesus, kom ihåg mig”, konstaterade biskop emeritus Teemu.
”Kvinna, se din son.” Till sin lärjunge sade han: ”Se din mor.”
Många av Jesu vänner hade tagit avstånd från honom eftersom de inte ville bevittna hans död. Vid foten av korset stod Johannes, Maria, Jesu mor, och några andra kvinnor. De representerade dem som kunde uthärda det hemska, men också dem som inte kunde. De visade att barmhärtig kärlek är särskilt uthållig.
Maria blev mor till en ny familj. Hon blev mor till alla troende. Johannes blev ersättare för alla lärjungar.
Med dessa ord från Jesus grundades kyrkan, som är avsedd för hela världen och som föddes på pingstdagen.
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Detta rop markerar början på den sista fasen av lidandet. Psalm 22 (Ps 22) i Psaltarens inleds också med detta utrop, och det är möjligt att Jesus själv bad enligt dessa ord.
Orden reflekterar känslorna hos de människor som inte orkar bära sitt eget lidande, som tror att Gud har övergivit dem, eller som kan ha förlorat ett barn eller en make. De kanske inte ser någon utväg och kanske beskyller Gud eller mer lyckligt lottade människor för sin situation. Med detta utrop tar Jesus på sig allas lidande. När han träder ned i Dödsriket förstår vi att Gud är närvarande även där.
Psalm 61 förmedlar hopp: ”Från jordens ändar ropar jag till dig, i min förtvivlan. Rädda mig upp på en klippa och ge mig trygghet”. Hymnen ”In Paradisum” vid en begravning väcker också hopp: ”Guds änglar må föra dig till paradiset”.
”Jag törstar!”
Jesu femte fras på korset har en djup andlig betydelse utöver det fysiska lidandet. Han var törstig efter mer än bara vatten, även om vi kanske uppfattar det som fysisk törst. Som svar på sin begäran fick han ättika indränkt i en svamp att släcka törsten med.
Många strävar till att släcka sin törst med olika aktiviteter, utan att inse att tron på Jesus och gemenskapen i kyrkan kan släcka den sanna törsten. ”Den som dricker detta vatten kommer att bli törstig igen, men den som dricker det vatten jag ger honom kommer aldrig att bli törstig” (Joh 4:13-14).
Som följd av sina aktiviteter finner många människor ättika istället för vatten.
Blodet som flödade från Kristi sida symboliserar nattvarden och vattnet symboliserar dopet. Dessa två livskällor kan vi ta del av i sakramenten. Vattnet är källan till kärleken och livet som aldrig sinar: ”Christus fons vitae”.
”Det är fullbordat”
Nedräkningen har börjat. Jesu väg har nått sitt mål: han har givit sig själv till oss. Han gav sitt liv och offrade det till Gud för mänsklighetens skull. Krucifixet visar Jesus med böjt huvud, vilket symboliserar att livet flödar till mänskligheten. Vår uppgift är att sträva till att bli fria från ovidkommande och att ogiltiggöra de begränsningar som står som ett hinder i kontakten med Gud.
Vi är kallade att främja de frälsningsgärningar som Kristus har utfört. Inte ens vår död är evig, eftersom Jesus redan har fullbordat allt.
”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”
Så lyder orden då Jesus en sista gång vänder sig till sin Fader. Vi betraktar återigen krucifixet och förstår att Jesu position är symbolisk: Han breder ut sina armar och omfamnar mänskligheten. Detta symboliserar tillbedjan, broderskap och viljan att tjäna alla människor.
Bön kräver inte ord; tystnad kan också vara bön. Jesu sista ord finns även i Ps 31, som läses vid completorium. Det är dagens sista bön och då överlåter vi till Gud allt som har hänt under dagen. Därtill överlåter vi också oss själva i Hans händer. Vi gör detsamma i slutet av detta liv. ”I frid vill jag lägga mig ned och i frid vill jag somna in, ty du Herre låter mig bo i trygghet” (Ps 4).
Adoration
Den tillbedjan som hölls på reträtten avslutades med sången ”Ubi Caritas” (Där barmhärtighet och kärlek bor, där bor också Gud). Denna vackra hymn påminner oss om att Guds närvaro konkretiseras där det finns äkta, uppoffrande kärlek och barmhärtighetsgärningar.
Meditation över Jakobsbrevet 1:16b-18
Det är inte ännu vår i Finland, även om denna lördag i mars var varm och solig. Det är fortfarande för tidigt att öppna alla fönstren och låta våren strömma in.
Emeritusbiskopen har från tyska översatt en text av professor Bernard Welten. Han sammanfattade texten, som anknyter till Jakobsbrevet, med att konstatera att våren och ljuset den för med sig är en ny början som berör hjärtat direkt. Han noterade också att ”den första” anses vara något speciellt, oavsett om det är den första vårdagen eller vårens första blomma. Våren hänvisar till Fadern och hans härlighet, men beskriver också att Fadern har skapat oss av sin egen vilja så att vi kan vara tillsammans Honom.
Gud har skapat våren för att hjälpa oss upptäcka de dolda fröna av godhet bland stenar och grus. Glädje och ljus är gömda i denna karga jord.
Vår emeritusbiskop avslutade denna fina fastetidsreträtt med orden ”gryningens ljus och vårens prakt inbjuder oss att ta emot Guds ord”. Vackra ord att bära med sig i hjärtat.
Christel Monni