5.1.1968 – 14.5.2025
Jag träffade Sauli våren 2018, strax innan jag upptogs i kyrkans fulla gemenskap i Sankt Henriks församling. Sauli var medlem i S:t Marie församling och hade då redan levt som katolik i tjugotre år. Han var katolik ut i fingerspetsarna och ville också leva i enlighet med sin tro. Detta motsvarade min egen syn, och även om vi tillbringade mycket tid tillsammans glömde vi aldrig den katolska integriteten.
Sauli var intelligent och en god samtalspartner, men han trivdes också i ensamhet och gav ett stillsamt och blygt intryck. Han var särskilt intresserad av historia, och gamla medeltida kyrkor fascinerade honom. Dessutom talade han sex språk. Det var alltid trevligt att göra olika saker tillsammans med honom, och efter söndagsmässan brukade vi ofta ge oss ut på någon utflykt.
Sauli hjälpte sin gamla och sjuka mor och skötte hennes dagliga ärenden så gott han kunde. En morgon sade han till henne att han skulle vila en stund. När hon senare gick för att väcka honom vaknade han inte längre. Han hade avlidit i sömnen till följd av en oupptäckt hjärtsjukdom.
Jag var på tjänsteresa i Skottland när jag fick ett telefonsamtal som jag aldrig hade väntat mig. Två veckor tidigare hade vi sänkt ned hans fars urna intill S:t Lars kyrka i Lojo, och på en video som jag filmade syns Sauli gå raskt fram, utan att någon kunde ana vad som väntade.
I samband med söndagsmässan tände jag ett ljus framför Jungfru Marias staty i Glasgows katedral, som råkade ligga intill mitt hotell. Jag grät under hela mässan. Det sista meddelandet jag fick av Sauli kom drygt ett dygn före hans död, och eftersom han visste hur mycket jag tycker om spanska hade han skrivit det på spanska: ”Te amo para siempre.”
Sauli fick besöka sin älskade kyrka i Lojo en sista gång när jag förde hans urna dit. Hans urna jordfästes bredvid hans far den 16 augusti 2025, just innan vår stiftsfest började.
Först nu, ungefär nio månader senare, kan jag skriva denna minnesartikel och tacka för allt deltagande och stöd.
Tack, fader Martti, för den vackra begravningsgudstjänsten.
Tack, Ann-Catrin Weckström, för att du uppfyllde musikönskemålen.
Tack till er alla som stod vid min sida i S:t Marie kyrka och för era vackra ord vid kistan. Jag vet att Sauli skulle ha velat ha just er med för att följa honom på den sista vägen.
Till Sauli
Jag vill tacka dig för vår långa gemensamma vandring.
Tack för naturutflykterna, fågelsången, blommornas doft
och solskenet.
Tack för långa cykelturer, simutflykter och promenader med hundar.
Tack för glass, salmiak och våra gemensamma stunder i köket.
Tack för våra tokigheter på spanska, italienska och portugisiska,
även om vi egentligen inte kunde språken – men vi försökte.
Tack för våra gemensamma kulturintressen, konstutställningar
och för stunder av stillhet i medeltida kyrkors skydd.
Tack för dina katolska värderingar, genom vilka vi fick
uppleva så många fina stunder tillsammans.
Du höll mig i handen, uppmuntrade mig, litade på mig
och kunde glädjas åt min framgång.
Tack, Sauli, för att du alltid kom ihåg att säga att du älskade mig.
Querido, te amo para siempre.
Christel Monni