Påve Franciskus tog emot den finska ekumeniska delegationen på traditionellt sätt i samband med firandet av den helige Henriks festdag. Mötet ägde rum i konsistoriesalen i det Apostoliska palatset i Rom på måndagsmorgonen den 20 januari 2025. Delegationen leddes av biskopar från tre kristna kyrkor: biskop Raimo Goyarrola från Katolska kyrkan, ärkebiskop Elia från Finlands ortodoxa kyrka och biskop Matti Salomäki från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Den helige Faderns tal till delegationen:
Kära bröder och systrar, god morgon!
Jag riktar en hjärtlig hälsning till var och en av er, som återigen i år har kommit till Rom som en ekumenisk delegation på den helige Henriks festdag. På ett särskilt sätt hälsar jag Finlands ortodoxa kyrkas nye ledare, ärkebiskop Elia av Helsingfors och hela Finland, biskop Raimo Goyarrola av Helsingfors och dig, biskop Matti Salomäki.
Ärade broder i Kristus, jag är tacksam för de reflektioner och känslor som du uttryckte å lutherska, katolska och ortodoxa deltagares vägnar, och för din omsorgsfullt utvalda gåva. Under detta heliga år 2025 vandrar vi tillsammans som “hoppets pilgrimer”. På denna trosvandring stärks vi av orden i Hebreerbrevet: “Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett löftet är trofast” (Heb 10:23). Vi vandrar i hopp!
Den helige Henrik är, om man så vill, en bestående ikon för detta hopp, som har sin säkra och eviga grund i Gud. Som en fridens budbärare uppmanar han oss att ihärdigt be för denna dyrbara men bräckliga gåva av fred. Ja, vi måste verkligen be för fred! Samtidigt är Finlands skyddshelgon en symbol för den enhet som Gud ger, eftersom hans festdag fortsätter att föra samman kristna från olika kyrkor och samfund för att prisa Gud.
Det faktum att er pilgrimsfärd till Rom ackompanjeras av körer som ärar den treenige Guden med sin musik är ett vältaligt tecken på “doxologisk ekumenik”. Tack till kören, tack! Den som sjunger, ber dubbelt! Jag tackar er, sångare från Cappella Sanctae Mariae, för denna värdefulla tjänst!
På denna musikaliska ton kan vi säga att den nicenska trosbekännelsen, som vi alla delar, är ett extraordinärt “partitur” av tro. Och denna “sanningens symfoni” är Jesus Kristus själv, själva centrum i symfonin. Han är den inkarnerade sanningen, sann Gud och sann människa, vår Herre och Frälsare. Den som lyssnar till denna “sanningens symfoni” – inte bara med sina öron utan med sitt hjärta – berörs av Guds mysterium, som når oss i sin Son, full av kärlek. Och denna trofasta kärlek är grunden för det hopp som inte sviker! Glöm aldrig detta: hoppet sviker inte. Ty “varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som är nu eller något som ska komma, varken krafter i höjden eller djupet, eller något annat i skapelsen ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom 8:38-39).
Att vittna om denna inkarnerade kärlek är vårt ekumeniska kall, i gemenskap med alla döpta. Därför vill jag nu inbjuda er att med barnslig förtröstan uttrycka detta, vårt gemensamma kall, genom att tillsammans be Herrens bön, var och en på sitt eget språk. Tack för ert besök.
[Fader vår…]
Må Gud välsigna oss alla! Amen.
KATT / Vatican.va
Bild från ärkebiskop Elias Facebooksida: Den ekumeniska delegationen i Rom, januari 2025.