För några år sedan avlade jag alla spanska kurserna på vuxengymnasiet på drygt ett år. Ordförrådet växte i rasande fart, verbböjningarna var egentligen lätta och subjunktiven, som betraktas som skrämmande svår, gick ganska bra den också. Sedermera tog kurserna tvärt slut, men jag fortsatte som daglig användare av Duolingo-plattformen. Nu har jag hållit på med den i 1787 dagar i sträck, och jag märker att allt jag lärt mig är som bortblåst när det är dags att uttrycka sig muntligt.
För några veckor sedan vände jag mig till fader Mauri för att be honom skriva en omfattande artikel om alla aktiviteter vid St Jakobs kyrka på Drumsö. Lockbetet var att vi reserverar enormt mycket utrymme för artikeln i pappersversionen av Fides i juni.
Fader Mauri svarade artigt ja, men bad om respit fram till årsskiftet, så att läsarna också skulle kunna få en första inblick i den katolska skolan, som då startat sin verksamhet. Dessutom led fastan mot sitt slut, påsken stod för dörren och det fanns massor att göra. Motiveringarna var goda och jag lovade att hjälpa till med att sammanställa artikeln vid slutet av året.
En gång före coronapandemin besökte jag en mässa på spanska, Misa en Castellano, i katedralen och förstod inte ett ord. Nu har jag börjat bläddra också i St Jakobs evenemangskalender. Det finns verkligen mycket av aktiviteter, och även sådana, som inte upptas i kalendern. Jag rekommenderar att utan förutfattade meningar besöka olika evenemang. Även om man inte förstår allt, kan man ändå ge utrymme för nya intryck och positiva känslor.
Där firas mässor på olika språk. Särskilt för den som älskar romanska språk finns det tillgång till latin och de språk som utvecklats ur latinet: italienska, portugisiska, spanska. Jag fastnade för spanska. Den tredje söndagen i varje månad hålls en mässa på spanska, men det bästa är att den andra lördagen i varje månad ordnas en två timmar lång reträtt, ”Retiro en español”, före den spanskspråkiga mässan, ”Misa en español”. Jag bestämde mig för att gå på dessa.
”Tú crees porque me has visto. Dichosos los que creen sin haber visto”
I början av reträtten samlades vi i kyrkan. Fader Mauri reflekterade över helgens texter och talade om Jesu lärjungar, som ännu inte helt hade vant sig vid tanken att Jesus verkligen inte mera befann sig i graven. Senare inser vi att en av dem trodde på uppståndelsen först när han såg Jesus och fick möjlighet att röra vid honom. ”Saliga är de som tror, även om de inte ser.”
”Corazón y alma”
Efter inledningen och bönerna begav vi oss till mötesrummet. En ung kvinna tog i sitt anförande upp ämnet ur ett väldigt känslomässigt perspektiv och på en spanska som lät bra för ett finskt öra. Hon konstaterade att korsfästelse är grymt, smärtsamt och förnedrande. För lärjungarna måste medvetenheten om den grymhet som riktades mot Jesus ha varit en traumatisk upplevelse. De älskade Jesus och ingen vill se en älskad person lida. Ordet hjärta upprepades många gånger. Påsken är en god tid, eftersom Jesus har uppstått från de döda och finns i allas hjärtan. ”Om det bara alltid vore påsk och Jesus alltid fanns i hjärtat”, sade hon med handen på sitt eget hjärta.
”Santo Rosario”
Vi återvände till kyrkan och till reträttens sista del, rosenkransen. Det var verkligen reträttens höjdpunkt, eftersom jag under långa bilresor brukar lyssna till rosenkransen på spanska och kan recitera Ave Maria men nästan samma tempo som en nativ från Kastilien. Ibland upplever man glädjen över att lyckas.
”Dios te salve, María, llena eres de gracia, el Señor es contigo. Bendita tú eres entre todas las mujeres, y bendito es el fruto de tu veintre, Jesús. Santa María, Madre de Dios, ruega por nosotros, pecadores, ahora y en la hora de nuestra muerte. Amén.”
”La Misa”
Mässan var underbar och jag följde med läsningarna och evangeliet via en app i min telefon. Pianot fick stå orört och i stället fick vi njuta av en ung kvinnlig sångledares fantastiskt vackra röst.
I sin predikan återkom fader Mauri till påsktemat. Det gladde mig, för jag vet att det kommer att vara så även vid andra katolska mässor här hemma i Finland, men också över hela världen. Fastetiden är den bästa tiden på året, men påsktiden är i sin sanna mening glad, eftersom man blivit lättare om hjärtat. Vi katoliker äter kanske lamm och chokladägg, men den verkliga näringen får vi från Jesu Kristi oändliga kärlek.
“Dad gracias al Señor porque es bueno, porque es eterna su misericordia”
Christel Monni