“Ser du inte att vi fastar ?
Märker du inte hur vi späker oss ?
Ni sköter era sysslor på fastedagen,
ni driver på era drängar,
ni fastar under bråk och gräl
och skändliga slagsmål.
Ser du inte att vi fastar idag,
blir inte er bön hörd i höjden?
Är det en sådan fasta jag vill se:
En dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck med aska?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
Att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta, lossar alla ok.
Dela ditt bröd med de hungriga,
ge de hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
Arbeta med fruktan och bävan för er frälsning.
Gör allting utan knot och utan förbehåll,
så att ni blir oförvitliga och rena,
Guds fläckfria barn.”
(Jesajas bok 58:3–12)
Den stora påskfastan inleds i den katolska kyrkan på askonsdagen och slutar på långfredagen och Jesus Kristi uppståndelse. Det är den största högtiden i den katolska kyrkan i och med att Gud själva gav sin son som ett felfritt offer för våra synder. Adam syndade tillsammans med Eva men Kristus befriade människosläktet från synden. Vilken stor gåva som Gud gav sina skapade. Han gjorde dem åter till sina vänner och medarbetare i frälsningsarbetet som gäller hela mänskligheten.
Fastetiden är en tid av självrannsakan och aktivitet. Det är en speciell tid då vi gör det goda för andra, de svaga och lidande i vår omgivning. Fastebuden riktar sig till var och en av oss. De är gåvor som den katolska kyrkan ger oss för att bättre kunna fasta och rannsaka våra samveten. Fastetiden har en kontemplativ och en aktiv del. Under den kontemplativa delen går vi in i vårt inre, vårt samvete och liv. Vi koncentrerar oss på våra fel och vad vi gjort illa åt andra, våra medkristna. Vi fastar genom bön, goda gärningar och genom att begränsa intagandet av mat och dryck. Vi lämnar också bort andra njutningar såsom TV, WEB-tjänster, filmer, teater och nöjen. Vi lever ett lugnt liv, ett liv var vi ofta är allena och ber den stilla bönen till Gud. Vi reflekterar över dagens händelser och försöker leva ett liv i kristen meditation. Vi bekantar oss med helgonens liv och tankar. Vi lever helt enkelt ett stilla liv. Vi går oftare till kyrkan, till gudstjänsten, eller besöker en familjemedlems eller bekantas grav. Vi ber för dem och de andra döda. Men fastan består också av en aktiv del var vi besöker en äldre släkting på ett vårdhem eller sjukhus, kanske hjälper till att dela ut mat i en matkö eller helt enkelt förhåller oss vänligare till alla som vi möter i vardagslivet.
Vi kan ta på oss ett extra göromål i kyrkan eller bland nödlidande i samhället. Vi kanske söker oss till en eller flera katolska invandare och stöder honom eller henne i deras dagliga liv. Det finns massor av goda gärningar som vi kan göra. Det man gör behöver inte vara stora saker utan även ett leende, en vänlig gest eller några vänliga ord kan vara av betydelse. Det är omständigheterna som ger mening.
Fastan är en process som räcker över fem veckor. Varje vecka kan ha och borde ha en innebörd och en mening i vår personliga fasta. Första veckan kan vi lämna bort tobak och drycker såsom vin, öl, kaffe och te, under andra veckan kan vi minska på maten och kanske lämna bort vissa maträtter såsom kött, fågel och sötsaker. Vi kan också minska på portionernas storlek och antal. Under tredje veckan kan vi fortsätta i samma linje. Den tredje veckan kan vara avgörande för fastans helhet. Vi lever allt mer som en asket och äter kanske endast en måltid per dag bestående främst av legymer och kanske lite frukt. Samma måltidstraditionen kan vi fortsätta med fram till långfredagen. De goda gärningarna kommer antingen så att vi aktivt söker dem eller så får vi dem som gåvor. De kommer plötsligt om vi bara är uppmärksamma.
Fastan är en speciell tid. Den är lite som en pilgrimsfärd. En längre sådan för den räcker fem veckor lika länge som att vandra från Roncevalle till Santiago de Compostela i Spanien. Under fastans pilgrimsfärd utvecklas man efter hand under olika svårigheter och strapatser. Man måste ge avkall på det vanliga i vardagslivet och anpassa sig till den nya situationen – varje dag. Att komma fram till långfredagen är som att komma fram till Santiago de Compostela. Den fem veckor långa färden belönas med påskens mysterium och uppståndelsen.
Fastetiden inför påsken är en gåva som vi måste ta vara på. Den kommer till oss endast en gång per år. Innan fastan börjar måste man förbereda sig andligt. Den relativt korta vanliga tiden mellan jul och påsk är inte endast en “vanlig tid” utan en period av vila. Vi går fram mot den mest betydande tiden under kyrkoåret. Man kan förbereda sig genom daglig bön och regelbunden bikt. Man borde kanske fundera på det som man upplevt under året och på de synder man begått.
Jesajas text ovan är aktuell också för dagens människor. Vi lever givetvis i en annan omgivning med andra samhälleliga värderingar, men de grundläggande värderingarna gällande fastan har inte förändrats. Kärleken och i synnerhet kärleken till nästan är avgörande. Det är måttet enligt vilket vi själva blir bedömda. Såsom Paulus skriver är kärleken det största budet. Utan den är man ingenting. Utan kärlek betyder ens personliga fasta ingenting.
Jan-Peter Paul