Den katolska kyrkan är till sin natur global, det vill säga universell. Enligt Andra Vatikankonciliets kyrkokonstitution Lumen gentium (23) existerar och består den världsvida katolska kyrkan av de lokala kyrkor som finns på olika håll i världen (in eis et ex eis una et unica Ecclesia catholica existit). Detta är inte tomma ord: i den katolska kyrkans fall är verkligen alla världens lokala kyrkor förenade genom trons och kyrkans ordningens band. Roms biskop, det vill säga påven, är tecknet på och garanten för kyrkans universalitet och sanna katolicitet. Därför är påvedömet en så stor gåva för den globala kyrkan.
Jesu Kristi sista ord till sina lärjungar före sin återkomst till Fadern var: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19). Ur denna missionsbefallning springer kyrkans globala natur fram: kyrkan kan inte annat än vara trogen sin Herre och föra hans frälsning till hela världen. Den av den heliga Anden tända missionsivern ledde Paulus, Augustinus av Canterbury, Henrik, Franciskus Xavier, Daniele Comboni, Moder Teresa av Calcutta och otaliga andra att föra kyrkan till världens alla hörn. Just den katolska kyrkans spridning över hela jorden – dess admirabilis propagatio (jfr Dei Filius III) – är ett övertygande tecken på dess särskilda gudomliga uppdrag i mänsklighetens historia.
Den katolska kyrkans globala karaktär intresserar också akademiska forskare, oberoende av deras egna religiösa övertygelser. Under de senaste åren har det till och med vuxit fram ett eget universitetsämne, ”global katolicism” (Global Catholicism), som undersöker den katolska kyrkans världsomspännande verklighet och mångfald. Med sina 1,4 miljarder medlemmar är den katolska kyrkan en så unik institution att den erbjuder en rik källa till forskning. För en troende katolik kan ett vetenskapligt förhållningssätt till den egna kyrkan till en början kännas litet främmande, men det kan också öppna nya och friska perspektiv på katolicismen.
Den 15 augusti 2025 publicerades den första finskspråkiga översikten över global katolicism. Boken har redigerats av de finländska experterna på global katolicism Petra Kuivala, Mikko Ketola och Jyri Komulainen, och den har getts ut av Gaudeamus. Dess titel är passande: Roomasta maailman ääriin: globaali katolisuus, (eller i en svensk översättning: Från Rom till världens yttersta gränser: global katolicism). Global katolicism kan egentligen endast studeras i samarbete mellan forskare, och även denna bok består av artiklar från tio forskare som belyser olika dimensioner av den globala katolicismen. Alla artiklar håller hög akademisk nivå och erbjuder tillsammans en tämligen bred inblick i fenomenet. De katolska bidragsgivarna i boken är Vera La Mela och undertecknad.
I boken framträder särskilt den latinamerikanska och asiatiska katolicismen. Ibland ligger fokus kanske något för starkt på extrema uttryck, men detta gör det samtidigt möjligt att ana den häpnadsväckande mångfald som den globala katolicismen i det levda livet faktiskt består av. Tyvärr behandlas den afrikanska katolicismen knappast alls, trots att kyrkan växer snabbt söder om Sahara tack vare den höga nativiteten. I övrigt balanserar boken väl mellan den romerska centralförvaltningens perspektiv å ena sidan och de olika regionerna av världskyrkan å den andra. Just detta är den teologiska kärnfrågan i kyrkans globalitet: hur kan man samtidigt erkänna Roms roll som enhetens garant och förverkliga katoliciteten konkret i den egna kulturkretsen?
Katolicismens frestelse, särskilt under det andra kristna årtusendet, har varit en överdriven Rom-centrering. Man har tänkt att allt går väl bara man följer påvens och den romerska kurians förordningar och direktiv till punkt och pricka. Ett sådant påvecentrerat tänkande har ibland till och med hindrat eller kvävt kyrkans tillväxt, som till exempel skedde i Kina på 1600-talet. För att lokala kyrkor ska kunna utvecklas runtom i världen krävs stor frihet att träda in i den lokala kulturen och förnya den inifrån genom evangeliets ord. Inkulturation är en livsnödvändighet för den globala kyrkan.
Roomasta maailman ääriin innehåller också en koncentrerad framställning av den katolska lokalkyrkan i Finland. Samtidigt väcker kapitlet frågan hur väl katolicismen egentligen har inkulturerats i Finland eller blivit en del av det finländska samhället och kulturen. Upplevs katolicismen fortfarande som något främmande, ett exotiskt importerat inslag utifrån? Hur bidrar katolikerna själva i Finland till att främja katolicismens inkulturation? Inkulturationen sker inte av sig själv utan beror på oss alla som hör till den katolska kyrkan.
Själv tänker jag att spänningen mellan kyrkans globalitet och lokalitet inte är ett nollsummespel, som om vi måste välja mellan det globala och det lokala. Tvärtom: ju mer genuint en lokalkyrka lever av den omgivande kulturen, desto starkare kan den bidra till helheten i den världsvida kyrkan. Och omvänt hjälper det globala perspektivet oss att se vår egen lokalkyrkas särdrag, att sätta den i relation till och ibland korrigera den i ljuset av världskyrkans verklighet. I den globala kyrkan är helheten mer än summan av delarna, som påven Franciskus skrev i sin apostoliska uppmaning Evangelii gaudium (235).
Jag vill varmt rekommendera den litterära resan Roomasta maailman ääriin till alla som med öppet sinne vill reflektera över kyrkans globala mångfald. Samtidigt kan boken inspirera till samtal – till exempel vid kyrkkaffet – om den finländska katolicismens särdrag och dess relation till den globala kyrkan. Hur kan Katolska kyrkan i Finland vara både en katolsk kyrka och, i synnerhet, den katolska kyrkan i Finland? Kyrkans globalitet är för oss alla både en gåva och ett uppdrag.
Alpo Penttinen