I början av november togs ett historiskt steg i Rom mot de kristnas enhet när den förnyade ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica undertecknades. Dokumentet förenar den katolska kyrkan med protestantiska, ortodoxa, anglikanska och gammalkatolska kyrkor och fungerar som en hörnsten i det europeiska ekumeniska samarbetet. Påve Leo har beskrivit dokumentet som på många sätt en betydande bedrift.
Det ovanligt varma novemberljuset lyste över gården vid Tre Fontanes kloster när en grupp kardinaler, biskopar, representanter för olika kyrkor och ledare för ekumeniska råd vandrade mot klosterkyrkan.
Inne i kyrkan, som är symboliskt belägen på aposteln Paulus avrättningsplats, skrevs historia när representanten för Europarådets katolska biskopskonferenser (CCEE), ärkebiskop Gintaras Grušas, och representanten för Konferensen för europeiska kyrkor (CEC), ärkebiskop Nikitas, undertecknade den förnyade Charta Oecumenica. Dokumentet fördjupar kyrkornas engagemang för ekumenik, det vill säga de kristnas gemenskap, dialog, sökandet efter ömsesidig förståelse och det gemensamma ansvaret för Europas framtid.
”Kyrkan är kallad att vara ett tecken på enhet och hopp – inte bara i ord utan också i handling. Denna Charta ger oss förutsättningar att tillsammans svara på krigets sår, tvångsförflyttning och de etiska utmaningarna i den nya teknologin. Den påminner oss om att vandra ödmjukt, möta det förflutnas misslyckanden och bygga helande och försoning. Den uppmanar oss att lyssna till de ungas röst och låta dem forma den framtida vägen. Vi är starkare när vi står tillsammans”, sade ärkebiskop Grušas om dokumentets betydelse.
Även ärkebiskop Nikitas ansåg att uppdateringen av det gemensamma dokumentet är ett viktigt steg för att möta kyrkornas och hela Europas nuvarande utmaningar.
”I ett splittrat och sekulariserat Europa uppmanar Chartan oss att på nytt upptäcka kraften i vår gemenskap och angelägenheten i vårt uppdrag. Vi måste tillsammans förkunna, värna människans värdighet och arbeta sida vid sida för rättvisa, fred och omsorg om skapelsen. Detta är vår ekumeniska kallelse – inte bara att tala om enhet utan att leva den. Charta Oecumenica är en kallelse till samvetsprövning och samarbete”, sade ärkebiskop Nikitas.
”Vårt engagemang för varandra som kyrkor är inte abstrakt – det grundar sig i den tro vi delar och som levs mitt i smärta, splittring och hopp.”
Ett Europa i förändring
Charta Oecumenica, som ursprungligen undertecknades år 2001, har i mer än tjugo år fungerat som en grundläggande text för ekumeniskt samarbete i Europa. Den förnyade versionen speglar dagens förvandlade sociala, andliga och ekologiska landskap. Den behandlar aktuella behov såsom arbetet för fred och försoning, kyrkornas insatser bland ökande migrations- och flyktingströmmar, fördjupade relationer med judiska och muslimska gemenskaper och det akuta behovet av att skydda skapelsen.
Dokumentet erbjuder också kristna reflexioner över bland annat de etiska dimensionerna av artificiell intelligens och betonar de ungas roll i kyrkan. Ett viktigt fokus är att stärka kyrkornas gemensamma kristna röst i offentligheten, en röst som betonar medkänsla, ansvar och rättvisa.
Chartan förminskar inte behovet att konfrontera historiens sår och institutionella misslyckanden. Den erkänner att kyrkorna under historiens lopp också varit inblandade i skandalösa och syndiga handlingar och tillåtit och förorsakat skada. Trots detta är kyrkan en kallelse och ett stöd för helande, ansvarstagande och omvändelse.
En lång väg i mål
Arbetet med att förnya Charta Oecumenica var flera år långt och omfattade kyrkor, biskopskonferenser och ekumeniska organisationer från hela Europa och även utanför kontinenten. Dokumentet har i sig ingen juridisk eller doktrinär auktoritet, men det binder kyrkorna moraliskt och andligt, samtidigt som det ger frihet att tillämpa det på sätt som passar de lokala församlingarna.
Kyrkorna uppmuntras att integrera Chartan i gudstjänstlivet, den teologiska utbildningen, kyrkornas inbördes dialog och i sitt samhällsliv. Tanken är att den ska vara en levande resurs som främjar en kultur av ekumeniskt samarbete och ett gemensamt uppdrag – från lokal nivå till hela Europa.
Påvens välsignelse
Dagen efter undertecknandet, den 6 november, presenterade representanter för Konferensen för europeiska kyrkor och Europarådets katolska biskopskonferenser den förnyade Charta Oecumenica för påve Leo XIV vid en privat audiens.
Påven bekräftade dokumentets anda och erkände Charta Oecumenica som ett tecken på kyrkornas engagemang. Han beskrev den som ett vittnesbörd om kyrkornas vilja att betrakta vår historia med Kristi blick och uppmuntrade till att lita på den helige Anden som ledsagare på vägen framåt.
”En av Chartans betydande prestationer är den gemensamma förståelsen av dagens utmaningar och de delade prioriteringarna för kontinentens framtid, samtidigt som den håller fast vid den fasta tron på evangeliets betydelse.”
Påve Leo betonade också den nära kopplingen mellan synodalitet och ekumenik: ”I den katolska kyrkan är den synodala vägen ekumenisk, liksom den ekumeniska vägen är synodal.”
Den helige fadern påminde om att många kristna gemenskaper ”allt oftare upplever sig vara i minoritet” i det europeiska samhället, som kännetecknas av mångfald och nya kulturella uttryck. Han underströk behovet av en ny öppenhet: ”Det är ett brådskande uppdrag att främja dialog, harmoni och broderskap mitt i våldets och krigets larm.”
Ett praktiskt verktyg
Tomi Karttunen, ledande sakkunnig i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, delar påvens syn på Charta Oecumenicas betydelse och ser dokumentet som särskilt viktigt för det praktiska ekumeniska arbetet och kyrkornas gemensamma påverkan i Europa.
”Charta Oecumenica är i första hand en praktisk formulering av vad sökandet efter kyrkans synliga enhet och kyrkornas samverkan kan innebära i Europa i dag. Den ger också mod att ta kallelsen till samarbete på allvar. Utgångspunkten är alltid att främja synlig enhet och överskrida skiljelinjer”, säger Karttunen.
Laura Häkli
Författaren är generalsekreterare för Ekumeniska Rådet i Finland (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.).
Utdrag ur den förnyade Charta Oecumenica
”Vår uppgift i dag är att vittna om vår tro genom att delta i dialog, även mellan människor av andra religioner, och genom att tjäna Europas folk från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet. Liksom denna vida förståelse av Europa, vittnar Chartan om Kristi enda universella kyrka, som kommer till uttryck i många lokala kyrkor.”
”Vi tror och erfar redan att förkunnelsen av detta glada budskap (kerygman) är ett starkt tecken och en källa till vår enhet, som alltid är en gåva från Gud. Vissa skillnader är dock hinder för den synliga enheten, bland annat de som gäller vår förståelse av kyrkan, sakramenten och tjänsten. Vi beklagar detta djupt, eftersom vi vet att det vi delar är djupare och större än allt som skiljer oss åt.”
”Vi förbinder oss att fortsätta sökandet efter Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i gemensam tro, i lydnad för Guds ord i Bibeln, genom att låta oss vägledas av den helige Anden, mot ömsesidigt erkännande av dopet, eukaristin samt det gemensamma vittnesbördet och tjänsten.”
”Vi förbinder oss att närma oss de kyrkor i vårt samhälle som vi ännu inte har relationer med, att aktivt och öppet söka möjligheter till gemensamt vittnesbörd och samarbete, att delta i vittnesbörd och evangelisation tillsammans med andra kyrkor och att ingå överenskommelser med dem för att stärka ömsesidigt förtroende och undvika skadlig konkurrens och risken för ny splittring.”
”Vi förbinder oss att motsätta oss former av nationalism som leder till förtryck av folk och minoriteter, att skapa icke-våldsamma strategier och lösningar och att försvara de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter.”