Fader Raimo Goyarrola grundade KatSote (Föreningen för katolska yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården rf) år 2022. Målet var att främja och stödja medlemmarnas yrkesmässiga och andliga utveckling samt att öka välbefinnandet i arbetet genom olika åtgärder.
KatSote strävar efter att främja livskulturen och försvara alla människors värdighet från livets början till dess slut. Verksamheten i den växande föreningen är aktiv och arbetsintensiv. Vi deltar i den offentliga debatten om frågor inom vårt verksamhetsområde och ordnar webbinarier, seminarier och retreater som är öppna för alla. Vi informerar om vår verksamhet inte bara genom församlingarna, sociala medier och tidningen Fides, utan också i dagstidningar och tidskrifter samt på deras webbplatser.
Fader Raimo blev biskop 2023
Till vår stora glädje vigdes vår ordförande, fader Raimo, till biskop i Helsingfors katolska stift hösten 2023. I och med detta blev han föreningens hedersordförande, och han fortsätter att följa vår verksamhet med intresse och uppmuntran.
Livets värden
Raimo Goyarrola har betonat att eutanasi aldrig är nödvändigt. Han har skrivit boken Eutanasia om ämnet, vilken publicerades år 2013. I den uppdaterade boken En värdig död, som utkom år 2025, behandlas också eutanasi, men med palliativ vård som ett nytt fokus.
Samtidigt har frågor kring eutanasi varit aktuella i det finländska samhället och behandlats i riksdagen, och biskop Raimo har offentligt tagit ställning i frågan. KatSote har för sin del varit en aktiv förespråkare för livet i enlighet med de värderingar som biskopen har stakat ut.
Disputation den 5 juni 2026
Biskop Raimo fortsatte arbetet med den doktorsavhandling inom medicin och palliativ vård som han inledde år 2022. I början av 2025 beslutade KatSotes styrelse att delta i disputationen, och ungefär ett år senare fastställdes även datumet.
Den 5 juni 2026 satt därför fem styrelsemedlemmar och flera KatSote-medlemmar från olika delar av Finland tillsammans med nästan hundra andra åhörare i salen för att följa disputationen och bekanta sig med avhandlingen.
Disputationen, som varade i över två och en halv timme, började kl. 12.15. Publiken reste sig när respondenten, medicine licentiaten och teologie doktorn Raimo Goyarrola, kustos professor Reino Pöyhiä från Östra Finlands universitet samt opponenten, biträdande professor Liz Gwyther från Kapstadens universitet, trädde in i salen.
Kustos öppnade tillställningen och presenterade kort respondenten, opponenten samt avhandlingen Spirituality in Palliative Care in Finland. Development of Questionnaires to Assess Spiritual Care (Andlighet inom palliativ vård i Finland. Utveckling av frågeformulär för att bedöma andlig vård).
Lectio praecursoria
Bakgrunden till Raimo Goyarrolas forskning var hans uppväxtfamilj och hans mors tidiga bortgång i cancer. Senare förde coronapandemin med sig ensamhet och isolering. Dessa erfarenheter väckte behovet av reflektion och målsättningen att genomföra en studie med konkret praktisk nytta.
Raimo Goyarrola konstaterade att andlighet inte nödvändigtvis är religion och att skillnaden mellan palliativ vård och terminalvård kan vara svår att förstå även för yrkesverksamma. Det handlar om begrepp vars innebörd behöver klargöras.
Syftet med doktorsavhandlingen var att utveckla och validera ett finländskt medicinskt verktyg för att identifiera psykiska och andliga behov hos patienter i palliativ vård samt att ta fram en finskspråkig version av instrumentet. Även faktorer relaterade till livskvalitet beaktades.
Som ett viktigt delområde validerades också instrument som undersökte yrkespersoners uppfattningar om andlig vård, deras attityder till vård i livets slutskede samt sambanden mellan dessa faktorer.
Goyarrola uttryckte en önskan om att de utvecklade verktygen inte skulle hamna i bokhyllan utan användas i det praktiska patientarbetet.
Bedömning av doktorsavhandlingen
Liz Gwyther visade sig vara en grundlig men empatisk opponent, och som helhet utvecklades disputationen till en djupgående och givande diskussion.
Patienter inom palliativ vård upplever psykiskt och andligt lidande. Detta skiljer sig från fysisk smärta och emotionell stress. Det är svårt att ta itu med detta lidande, och ämnet kan upplevas som alltför privat.
Utöver lindring av fysisk smärta kan andlig vård hjälpa patienten att finna mening och frid mitt i lidandet. Därför är det viktigt att utreda om patienten har behov av att delta i beslut som rör vården och om han eller hon blir hörd.
Att vara accepterad och älskad hör till människans grundläggande behov. I livets slutskede framträder behovet av förlåtelse och möjligheten att genom att be om förlåtelse befrias från känslor av skuld och skam.
I doktorsavhandlingen utvecklades detaljerade och tydliga frågeformulär för patienter, men också för läkare och vårdpersonal. Med hjälp av dessa kan både patienternas och yrkespersonernas behov kartläggas.
Genom formulären kan man också utreda behovet av att träffa en präst eller en representant för ett annat religiöst samfund samt exempelvis patientens relation till Gud. Vårdpersonalens attityder till andlig vård och vård i livets slutskede bedöms med hjälp av formulär som anknyter till dessa faktorer.
Formulären hjälper till att identifiera utbildningsbehov hos vårdpersonalen och stöder deras professionella utveckling. Detta främjar högklassig och patientcentrerad palliativ vård.
I materialet från 116 patienter ansågs trygghet i vården, sinnesro och delaktighet i vårdbeslut vara viktigast, medan religiösa ritualer och prästbesök bedömdes som minst viktiga. När det gäller att bli hörd, uppleva frid, känna hopp och få stöd av närstående konstaterades betydande skillnader mellan betydelsen av dessa faktorer och hur väl de förverkligades.
Hos både cancerpatienter (101) och patienter i palliativ vård utan cancerdiagnos (89) visade ett separat formulär att andligt välbefinnande hade ett positivt samband med livskvaliteten. Med detta formulär kan man också kartlägga relationen till Gud.
I materialet från yrkespersoner (204 personer) var positiva attityder till vård i livets slutskede förknippade med starkare uppfattningar om andlig vård. Negativt samband med andlig vård hade ångest samt stöd för assisterat döende.
Opponenten berättade att hon själv hade lärt sig mycket om medicin, men framför allt om mänsklighet. Hon konstaterade att hon var nöjd med forskningsupplägget och hur det hade validerats:
”Studien är mycket välstrukturerad och övertygande.”
Hon ställde också frågan hur forskningsresultaten kunde göras kända och spridas internationellt. Respondenten svarade att nästa steg är att fundera över de praktiska åtgärder som krävs för detta.
I Finland har forskningen fått stor offentlig uppmärksamhet, och många intervjuer har genomförts. Nu är det dags att omsätta de utvecklade verktygen i praktiken.
Till skillnad från det sedvanliga protokollet vid en disputation ställdes många frågor från publiken, vilket visade att ämnet är viktigt och väcker intresse. Även vid avslutningen avvek man från det normala protokollet, då publiken visade sin uppskattning med långa applåder.
Tacksägelsemässa och disputationsmiddag
Efter kaffestunden firade biskop Raimo Goyarrola en tacksägelsemässa i S:t Josefs kyrka.
Dessförinnan hade kyrkoherden Donbosco Thomas gjort det möjligt för gruppen att samlas i kyrkans lokaler, där KatSotes styrelse presenterade biskop Raimos böcker En värdig död och Människolivet i moderns liv i anslutning till dagens tema, samtidigt som deltagarna samtalade och lärde känna varandra.
Den lyckade dagen avslutades med en disputationsmiddag som biskop Raimo ordnade för sina gäster. KatSotes styrelse tackar för inbjudan till denna varma och uppskattade tillställning.
Återresa till Helsingfors
På lördagen hade KatSotes styrelse möjlighet att delta i morgonmässan före hemresan. På tåget fortsatte diskussionen om avhandlingen och dess betydelse.
Vi konstaterade att ämnet hade behandlats på ett varsamt sätt och med respekt för alla parter, men samtidigt realistiskt och övertygande. Förhoppningsvis kommer de verktyg som nu utvecklats att tas i aktivt bruk. Detta skulle bidra till ökat välbefinnande bland yrkespersoner och underlätta det dagliga arbetet.
Dessutom skulle patienten i livets slutskede kunna känna sig värdefull och älskad samt finna hopp och frid under sina sista stunder.
Vi tackar för att vi fick delta i denna betydelsefulla händelse. Vi önskar också fortsatt välsignelse för församlingsmedlemmarna i Kuopio, då biskop Raimo stannade kvar i staden för att fira Corpus Christi-mässan i S:t Josefs kyrka.
Christel Monni
Bildtext: KatSotes representanter tillsammans med biskopen: ordförande Pyry Sipilä, sekreterare Christel Monni, hedersordförande biskop Raimo Goyarrola, styrelseledamot Meisa Dano och skattmästare Marja-Liisa Mäkiranta.