Aftonandakt i Radio Vega 8.2
Att vara ljus för varandra, är det svårt? Att vägleda, visa vägen för den som har tappat bort sig. Ibland känns det svårt, ibland inte alls. Men att själv våga be om hjälp och goda råd, samma svar, skulle jag säga. Ibland oerhört svårt, ibland lätt. Poängen är att oavsett hur svårt det är behöver vi inte klara oss ensamma. Vi har en hjälpare som aldrig sviker, Jesus Kristus. Han kommer oss till hjälp. Med honom kan vi lyckas, fast vi inte själva skulle orka.
Ett nytt år har redan börjat med full fart med alla dess bekymmer och glädjeämnen. På sistone har vi blivit påminda om livets bräcklighet i hela världen. Sjukdomar och konflikter hos människor emellan kan oroa och göra oss hopplösa. Och då är det svårt att hitta livets mening när grundvalarna vacklar.
Det är just då vi alla behöver ljus och kan även själva vara ljusbringare för andra. Gud tröstar oss med sina eviga löften om kärlek och hopp som är grunden som består, som vi kan bygga på. Vi har nyligen firat Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet. Jesus blev framburen i templet enligt judisk sed och tradition kort efter sin födelse och där mötte Maria, Josef, och Jesus två gamla profeter, Hanna och Symeon som redan hade väntat på Messias. De visste att de inte skulle dö innan de hade sett honom. Guds ljus kom till världen och gav hopp till folk om livets och kärlekens seger över mörkret.
Nu får vi sprida vidare samma ljus till varandra. Det är också en gåva av Gud att själv få ta emot hans ljus och att ge det vidare till andra. Vi kan vara Jesus för varandra. Kan jag? Visst kan vi det. Med hans hjälp lyckas vi. Gud ger oss sina gåvor som vi får ta emot, tacka ja till, som jungfru Maria då hon tackade ja till ängeln om att bli Jesu moder. Och när vi tagit emot gåvan får vi börja använda den. Igen med Guds hjälp. Det här kunde kallas ´gudomligt byte´. Det är också Guds nåd att vi får ge honom tillbaka de frukter som våra prestationer har åstadkommit. Inte behövs det ord. Att närvara och lyssna räcker. Gud kan använda var och en av oss på otaliga sätt. Vilken lycka och glädje att få vara hans medhjälpare i världen.
Både du och jag. Helige Franciskus, som levde på 1200-talet i Italien och som älskade Guds skapelse med hela sitt hjärta, sa att det bästa vi kan göra för att sprida det glada budskapet till världen är att visa det genom sitt liv, med det man gör för andra. Först därefter kommer orden. Om de ännu behövs. Det tycks finnas mycket prat och ljud i världen. Ofta kan vi inte lyssna på Guds röst och på varandra heller.
Därför behöver vi stillhet. Då märker vi att det kommer någon med ljus, som vi kanske just då mest behöver. Jesus ville ofta vara för sig själv för att kunna be till sin Fader i stillhet. I honom och hans allraheligaste moder har vi de bästa förebilderna och vägledarna för oss.
Herre, låt mig vara din ljusbringare och lär mig också att själv våga be om ditt ljus. Amen.
Marko Pitkäniemi OFS