Sankt Olavsleden
Det är inte ofta det grundas nya pilgrimsleder i Finland. Vår tids katolska pilgrimsleder omfattar den traditionella leden från Åbo till Kjulo träsk var vår lands skyddshelgon den Helige Henrik led martyrdöden. Vi katoliker vandrar också till många andra orter var finländska saliga är begravna eller var de verkade samt till medeltida gråstenskyrkor. En led som verkade i ett par år på 2000-talet var pilgrimsvandringen från Lojo medeltida kyrka till Stella Maris i Paksalo. Leden upphörde då Stella Maris centret demolerades. Inom den globala katolska kyrkan finns det hundratals pilgrimsleder och -mål. För oss katoliker är en pilgrimsfärd en naturlig del av vår religiositet och våra traditioner. Det är ett sätt att be och meditera över ens liv. En pilgrimsfärd ger möjlighet till omvändelse och försoning.
Inom den ortodoxa kyrkan har pilgrimsvandringar en stark tradition. Man vandrar från ett kloster eller kyrka till ett annat under vissa dagar i synnerhet kring påsktiden. Kända vallfartsorter var och är klostren i Valamo, Petsamo, Solovjetski och Krim. Givetvis vandrar man till Jerusalem samt till de talrika klostren på Athos halvön i Grekland.
Inom den lutherska kyrkan har traditionen varit en helt annan. Inom riket Sverige – Finland förbjöds i samband med reformationen alla pilgrimsfärder år 1528 eller 1544. Trots detta fanns viljan att delta i pilgrimsfärder stort i synnerhet i vissa delar av Sverige. Enligt vissa källor vandrade lutheraner ännu på 1900-talet längs med gamla katolska pilgrimsleder. Väl framme firade man “mässa”. Minnet av de katolska pilgrimslederna levde kvar i ort- och kyrkonamn.
I FINLAND
Under modern tid har det inom den lutherska kyrkan vaknat ett intresse för pilgrimsfärder. I det omfattande materialet kring S:t Olavsleden hänvisas ständigt till pilgrimsleden Santiago de Compostela i Spanien. Man lyfter fram dess stora popularitet som skapats delvis av omfattande beskrivningar i TV och andra media. Många lutheraner från Norden färdas också längs med leden. I argumentering kring grundandet av S:t Olavsleden i Finland hänvisas till ambitionen att den kunde vara Nordens “Santiago de Compostela -led”.
Den nya S:t Olavsleden är utstakad längs med en av Nidarosvägarna. Dessa pilgrimsleder ledde på medeltiden fram till Nidarosdomen i nuvarande Trondheim i Norge. Det fanns under medeltiden följande betydande Nidarosvägar nämligen S:t Olovsleden, Jämt-Norgevägen som pga vägbyggen förstördes på 1950-talet, Romboleden från Mälaren till Nidaros, Klarälvdalen samt pilgrimsleden i västra Värmland. S:t Olovsleden omdöptes i slutet på 1960-talet till Mittordenleden (1970 – 2012). År 1997 i samband med Trondheims 1000-årsjubileum återinvigdes leden och återfick sitt gamla medeltida namn. År 2010 utsågs leden av EU’s Ministerråd till en av 33 Europas kulturella vägar. Den ursprungliga S:t Olavsleden är 564 km lång och går genom Sverige, Selånger till Trondheim i Norge för att sluta vid Nidarosdomen var helgonets reliker sägs vara förvarade.
ST OLAV WATERWAY IN FINLAND
Under hösten 2016 hölls ett seminarium i Korpoström som var början till grundandet av S:t Olavledens fortsättning i Finland. Aktiva var bl.a. Åbo Akademi, kommunala myndigheter, företagare, researrangörer, filmare, konstnärer och författare. Projektpartner är bl.a. Föreningen Franciskus på Kökar och Pilgrimstid i Sverige. Efter omfattande utredningar beslöt man grunda en vandringsled (pilgrimsled) från Åbo, över den västra åboländska skärgården, Kökar, Sottunga och fasta Åland till Grisslehamn. En del av leden kallas för Vikingaleden som senare skall förenas med Helgonleden och Stråsjöleden. Projektet har finansierats av Central Baltic programme (EU), Egentliga Finlands förbund och Ålands landskapsregering. Det norska mönsterskyddade märket för leden blev godkänt och certifierat av Association for the Route of ST Olav Ways (ACSOW) 2018. Invigningsvandringen inleddes 25.5.2018 från Åbo domkyrka till Trondheim. Inga stift, församlingar, andra kyrkliga organisationer eller institutioner har nämnts som ägare av projektet eller som partner.
St Olav Waterway sträcker sig från Åbo, Nagu, Korpo, Kökar, Jumala, Eckerö, Jomala, Kökar på Åland till Grisslehamn i Sverige. Markeringarna för den finska delen av rutten var klara 2019 (?). Vandringens totala längd är 1200 km av vilken ca 600 km är ny led. Den är tillsvidare den ända finska europeiska kulturvägen. Verksamheten har verkat endast i tre år av vilka ett allvarligt påverkats av covid-19 pandemin. Man får hoppas att leden blir allmänt mera känd och accepterad. Pilgrimsleden till Santiago de Compostela har ca 300 000 vandrare årligen så St Olav Waterway har satt ambitionsgraden för sitt deltagarantal högt. En utmaning för leden är bristen på fördelaktiga nattkvarter och mat- och platser. På den spanska rutten kan man bo för några euro inklusive morgonmål. Då författaren vandrade den för några år sedan kunde man bo för 2 euro dygnet inklusive morgonmål.
SANKT OLAV
Sankt Olav Haraldsson (995 – 1030) är Norges nationalhelgon som regerade som kung 1015 -1028. Hans festdag är 29 juli. I sin ungdom var han viking som plundrade kring Östersjön, Nordsjön, Medelhavet, Spanien, Frankrike och England var han förstörde bl.a. London Bridge. År 1015 landsteg den kristna nyligen döpta vikingen Olav i Norge och efter många strider tog han av de rådande jarlarna kungamakten. Han kristnade nu Norge på ett mycket hårdhänt sätt. År 1028 måste han fly Norge till sin svägerska Ingegerd som var gift med tsar Jaroslav den kloke (978 – 1054) som regerade i Novgorod i Ryssland. Två år senare återvände han med svenskt stöd till Norge var han stupade i ett slag 1030. Olav var gift med Astrid Olofsdotter (1001 – 1050) som var dotter till Sveriges kung Olof Skötkonung (980 – 1021 eller 1022). Vikingen Olav döptes 16. 10.1013 i Rouen i Normandie som på den tiden kan anses vara en vikingakoloni.
Sankt Olovs lik undangömdes i samband med slaget. Nu ansågs det att det skedde ett antal underverk eller mirakel nära gömstället. Den 3 augusti 1030 eller 1031 grävdes liket fram under närvaro av biskop Grimkjell ( – 1047) som förklarade kung Olav till både martyr och helgon. Den anglosaksiska biskopen var kung Olavs husbiskop. Enligt anglosaxiskt mönster började man bygga Nidarosdomen i Trondheim som nu blev centrum för det kristna Norge. Sankt Olavs reliker bl.a. hans hjälm och sporrar flyttades dit. Man införde också ett omfattande system av pilgrimsleder i hela Norden vars slutmål var Nidarosdomen. Norge och Norden hade nu för första gången integrerats i det europeiska kulturella och religösa traditionerna och livet samt därmed också i de europeiska ekonomiska och finansiella systemen.
Sankt Olav är sjömännens, böndernas och resandes helgon. Många kyrkor, altare och orter har kallats efter sankt Olof som är det vanligaste helgonnamnet i Norden inklusive i Estland.
Det finska St Olav Waterway kan anses som en fortsättning på denna medeltida tradition var man sammanbinder religiösa, kulturella och ekonomiska intressen kring en vandringsled. Vandringen längs med leden vecka efter vecka kanske i månader kan skapa en kulturell och religiös gemenskap som samtidigt gynnar ekonomiskt de orter genom vilka leden går. Vandringsleden blir nu en win- win situation var alla vinner.
Jan-Peter Paul
