Predikan på högtiden Jungfru Marias upptagning till himlen

Upp 11:19a; 12:1-6a, 10ab; Ps 45; 1 Kor 15:20-27a; Luk 1:39-56

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn,

Hur kan vi veta att Jungfru Maria Jesu Moder med kropp och själ upptagits till himlen av Gud? Ja, vi vet det genom att tro det och genom att tro det, vet vi det. För världen är det en omöjlighet därför att tro och förstånd inte är vägar till sanningen för dem, medan det är sanningens väg för det messianska folket, för Kyrkan, för Kristi kropp i världen, alltså för oss kära bröder och systrar, kära unga och kära barn i kristna familjer. Tron säger ja, absolut! Varför? För att påven Pius XII gjorde det till en trosartikel den 1 november 1950?

För många räcker det men inte för alla. Man vill ha en förklaring. Alldeles rätt! Vill man tro det, vill man ha en grund för att tro det. Grunden för tron är att den fysiska döden kommit in i världen genom synden. Finns inte synden i människan dör hon inte. Alla har syndat, alla får genom att tro på Gud förlåtelse och frid med Gud. Våra kroppars uppståndelse, vi kan i dag säga våra kroppars Upptagning till himlen, måste vänta till Domens dag, Kristi Dag!

Vi tror det men förväntar oss inte att upptas i himlen när vi dör därför att vi som alla människor är syndare men har blivit befriade från synden genom sanningen, förkunnad och förklarad av Jesus Kristus, vår profet, vår präst och vår konung.

Men Maria kände aldrig någon synd. Hon var utvald av Gud att ge mänsklig kropp åt Faderns Son, Gud av evighet. Förståndet säger alltså: vi har en grund för det vi tror. Maria var undantagen arvsynden genom att vara utvald för frälsningens skull genom Jesus. Alltså kan hennes kropp inte begravas i väntan på den Yttersta Dagen, domens dag, Kristus Konungens dag. Begravs den inte upptas den av Gud som är Herre över allt skapat, allt andligt och allt materiellt.

Den måste som i ett trons mysterium upptas till himlen, den verklighet vi inte ännu har kunskap om men som kommer att förstås också av oss när våra ögon öppnas för det eviga livet i himlen.

Men finns det historiska bevis? Ögonvittnen? Apostlagärningarna vittnar ju om Kristi Himmelsfärd efter en tid bland lärjungarna efter sin Uppståndelse. Skriften talar om ögonvittnen. Men om Marias upptagelse finns inga nedtecknade ord. Men en tradition. Ett firande i fornkyrkan vittnar om att det skett. För tron är det en seger. Om minnet av Maria varit enbart mänskliga minnen, som vi har av våra avlidna familjemedlemmar, så hade vi aldrig haft en kyrklig tradition och aldrig firat en trons seger. Traditionen i Kyrkan talar om en mänsklig kropp som inte bryts ned och förmultnar utan som är oförstörd som i det första Paradiset där den skapade människan, Adam och Eva var oskuldens människor, öppna för Gud och levande inför Gud som älskar dem.

Marias upptagning med kropp och själ är trons bevis för vad Jesus Kristus lärt och förkunnat och som förs vidare genom Kyrkan i alla tider tills Han återkommer i härlighet på den Yttersta dagen. Hon är det levande tecknet på Guds plan för människan: en varelse bestämd till Gudsgemenskap i obruten tid. Med Gud, hos Gud, och genom Gud, så som Gud är.

Kära kristna! Det som först kan förefalla en brist i den Heliga Skrift att det sägs så lite om Maria motsvaras av det sätt på vilket hon uppenbarar sig i tiden för människornas tros skull. I Lourdes säger hon först ingenting, till slut några få ord. På samma sätt i Fatima och alla andra platser där Maria uppenbarat sig. Hon visar sig, hon behöver bara visa sig. Hon är ändå Änglarnas drottning, och Moder till alla människor därför att hon är Guds moder. Till Johannes sade Jesus på korset: se din moder, ”där är din mor”. Och till Maria: ”Kvinna, där är din son”.

Maria är närvarande i historien på ett mycket konkret sätt. Men inte genom många ord. Allt är ju redan sagt genom Jesus. Ingenting finns att tillägga. Men konsekvenserna har vi hela tiden anledning att begrunda och ta till oss i våra hjärtan. Marias upptagning i himlen är tecknet på hennes moderliga kärlek som föder en ny värld, den som går mot sin fullkomning i Faderns älskade Son, Jesus Kristus vår frälsare, den Uppståndne Herren över himmel och jord. Amen.

Göran Fäldt
Diakon i Stockholms katolska stift
15.8.2018