Kroppen och det andliga livet
Målsättning med denna andakt är att ge envar andlig färdkost till den nya dagen. Gårdagens bekymmer skall inte förstöra den. Utan vi skall ta emot den med öppna armar och utan förbehåll. Vi skall göra det bästa av den, för den är allt vi har. Den kommande dagen och de följande timmarna är nu de viktigaste i vårt liv.
Hur vi använder dem för oss antingen närmare Gud eller bort från honom. Dagens beslut är inte likgiltiga eller utan betydelse. Besluten kan vara små eller stora. De kan beröra oss som enskild person eller i förhållande till andra. Men varje beslut påverkar hur vi kommer att uppleva evigheten efter vår kroppsliga död. Vi måste genast på morgonen besluta att vi inte komprometterar vårt samvete dvs vi skall undvika synd. För de beslut vilka vi fattar under dagen kommer vi att ha framför oss när vi på kvällen ber vår aftonbön.
Enligt vår kristna tro består människan av kropp och själ. Vi har en andlig dimension redan från livets början. Men vår kropp är det instrument genom vilket vi visar och befäster vår tro. All vår världsliga verksamhet sker via kroppen. Vi ber och dyrkar Gud med vår kropp. Till hjälpmedel kan vi ha ett krucifix, en ikon, statyer av helgon och Jungfru Maria.
Givetvis har vi också andra hjälpmedel då vi ber såsom Bibeln och de heligas texter både prosa, dikter och sånger samt psalmer.
Det är kroppen som möjliggör våra pilgrimsfärder till heliga orter såsom Jerusalem, Rom, Lourdes, Fatima, Santiago de Compostela och många andra. Det är med och i kroppen vi festar, deltar i gemensamma måltider med vänner och bekanta och mottar den heliga kommunionen. Kroppen är viktig för det är genom den som vi befäster vår tro. Kroppen är själens ikon eller bild. I sättet hur vi förhåller oss till vår kropp visar vi vår tro. Det asketiska- och bönelivet syns i vår kropp. Det är med kroppen som vi helgar Gud och ärar honom här på jorden.
Själen och vår kropp verkar gemensamt som en integrerad helhet. Strävan efter personlig helighet sker också genom kroppen. Då kroppen dör fortsätter vår existens i det eviga livet. Detta är vår tro.
Vad menas då med begreppet det eviga livet? Vi tror att efter kroppens död förflyttas själen till ett tillstånd var den väntar på den sista uppståndelsen med Kristus. Det är också då som den slutliga domen faller för var och en av oss. Påven Franciskus hävdar att dödsögonblicket kommer att vara en överraskning för var och en av oss. Vissa själar kommer att existera i en paradisisk omgivning medan andra upplever existensen efter döden som en brännande smärta. Allt är beroende på hur vi levt vårt liv i vår kropp här på jorden. Gud är god. Därför är det viktigt för var och en av oss att under vårt liv här på jorden söka efter helighet. Helt enkelt leva på ett sätt att vi “blir heligare”. Vi tror att döden inte är en förskräckelse och alltings slut utan porten till ett nytt liv.
I himlen står vi ansikte mot ansikte med Gud. I den katolska tron spelar skärselden en betydande roll. Den är ett slags reningsprocess var man försonar sina synder. För att lätta på denna process bör man be för de avlidna. De kan ju inte längre be för sig själva utan är helt beroende av Guds nåd och våra och kyrkans förböner. Gud är kärlek; därför hör han och beaktar våra personliga och kyrkans förböner samt själamässor för de döda. Gud vill ju att ingen skall gå förlorad.
Vi har en ny dag framför oss. Låt den inte gå förlorad. Använd den tid vi har fått väl. För det är allt vi har.
Jan-Peter Paul
[Andrum i Radio Vega 8.5.2024]
