Kristendom och ekonomi – neoliberalismens hot

Internationellt, men också i Finland, har man på den senaste tiden diskuterat de kristna kyrkornas värden i förhållande till de snabba förändringarna i den globala ekonomin. Diskussionen har omfattat två aspekter. Den ena gäller själva kyrkornas relativt svaga ekonomier och svårigheten med kapitalanskaffning. Den andra diskussionen har gällt de katolska och protestantiska värdena gällande arbete och förhållandet till den neo-liberala ekonomin.

Även Vatikanen, i synnerhet påven Franciscus, har noterat de ekonomiska och sociala realiteterna. Därför har han tillsammans med ett antal organisationer och intressenter beslutat ordna en konferens kring dessa frågor i Assisi i Italien. Konferensen kommer att hållas den 26 – 28 mars 2020. Inbjudna till konferensen är unga under 35 år gamla forskare, ekonomer och intressenter med ekonomisk kunskap och erfarenhet (francescoeconomy.org). Talare på konferensen kommer att vara bl.a. nobelpristagarna Mohammad Yunus och Amarty Sen. Temata för konferensen är den framtida ekonomiska omgivningen och ekonomin och en rättvisare ekonomi i den helige Franciscus anda. Man kommer att diskutera en annorlunda ekonomi som gynnar livet och motsätter dagens dödens ekonomi. Diskussionen kommer att fokusera på det globaliserade och anonyma penningväsendets strukturella och etiska problem. Man strävar till att komma med förslag hur ekonomiskt mervärde kan användas på ett mera produktivt och humant sätt. 

Kyrkans sociala doktrin

Den katolska kyrkans ekonomiska tankegångar hänger nära ihop med dess sociala undervisning eller doktrin. Den kristna uppenbarelsen fordrar en bättre förståelse av vårt sociala leverne och de “lagar” som styr den. Kyrkan har rätt att göra moraliska bedömingar i förhållande till ekonomin och sociala frågor. Människan har vissa grundrättigheter i förhållande till den rådande politiska omgivningen. Kyrkan har även rätt att utveckla sunda relationer till världslig egendom och dagens socio-ekonomiska förhållanden. Ett samhälle som endast styrs av ekonomiska parametrar är inte i individens intresse och motsvarar inte heller hennes mänskliga och gudomliga natur. Ekonomisk vinst som den ända målsättningen av ekonomisk verksamhet är moraliskt oacceptabelt. Pengar kan inte vara den ända målsättningen i och med att den leder till perversa resultat t.ex. gällande utnyttjandet av jordens resurser, skapar konflikter och förstör eller förvränger världens naturliga sociala ordning. Människan har i hög grad blivit en produktionsfaktor såsom kapital och råvaror. Konsekvenser är att individen förslavas. Hon strävar endast efter pengar och sprider därmed ateism. 

Kapitalismen liksom totalitarismen och kommunismen godkänns inte av kyrkan. Emerituspåven Joseph Ratzinger (2004) har anmärkt att kapitalism leder till märkvärdiga slutsatser bl.a. våra barn uppfattas som som hot i förhållande till nuet. Man uppfattar att ett barn fråntar dagens människor något från deras liv (”Vi kan inte konsumera mera!”). Barnen ses som en belastning, inte som gåva av Gud och ett hopp för framtiden. Ratzinger jämför detta med tiden före det romerska rikets förfall på 400-talet. 

Den individualistiska kapitalismen samt de ateistiska moraliska och ekonomiska ideologierna slår sönder sociala nätverk i vinstbegärets intresse. I en dylik värde-omgivning kan marknaden inte tillgodose sociala behov såsom åldringsvård och skötsel av mentalt handikappade. 

Det ekonomiska livet kan och får inte heller endast vara till för ständigt ökad produktion, större ekonomiska vinster och makt. Här spelar fackföreningar och kollektiva förhandlingar en stor roll. Förhandlingar gällande individens arbets- och ekonomiska förhållanden borde ske ständigt och systemiskt. Arbetarnas strejkrätt måste i alla förhållanden bevaras. 

I ekonomin spelar staten en betydande roll och har därför ett speciellt ansvar. Det är staten som genom bl.a. lagstiftning skapar det rättvisa samhället. Företagens ansvar är större än endast att göra vinst för sina ägare. Alla anställda måste få rättvis lön dvs ett lönearbete skall räcka till att tillgodose en familjs dagliga leverne. Arbetslöshet är alltid ett stort ont som skadar inte bara individen, men också hans familj och slutligen hela samhället. 

De katolska ekonomiska tankegångarna har utvecklats efter Andra Vatikankonciliet på 1960-talet och efter det att den nya katolska katekesen som utkom på 1990-talet. Vi står inför en ny situation som påven Franciscus noterat. Hans konferens i mars 2020 är ett led i denna förnyelse. 

Den katolska kyrkans nytänkande gällande ekonomi

Miller (2019) har skrivit en tankeväckande text om den katolska kyrkans nytänkande gällande vår tids ekonomiska realiteter och tendenser i förhållande till kyrkans social lära. 

Enligt honom borde den kommande debatten fokusera sig på tre viktaga områden:

1. Begreppet “det allmänna goda” måste diskuteras och kanske omdefinieras.
2. Kyrkan måste få en bättre förståelse av vad marknadsekonomi verkligen innebär.
3. Kyrkan måste få en bättre förståelse av marknadsekonomins utveckling och styrande trender. Här kunde Pikettys verk “Capital in the Twenty First Century” vara till nytta. 

Marknaden utvecklas ständigt och kyrkan måste anpassa sin tro om det allmänna goda till dessa förändringar på ett moraliskt och etiskt produktivt och konstruktivt sätt. 

Den katolska kyrkan utgår ifrån att allt gott är gemensamt. Det är till sin natur odelbart och vi kan endast gemensamt uppnå det. Vi arbetar tillsammans som ett kollektiv för att dra nytta av den goda helheten. Här hänvisas till konsititionen “Gaudium et Spes” och det Andra Vatikankonciliet var det konstateras att mänskligheten är en, dvs den mänskliga gemenskapen. 

Det politiska allmänna goda är till sin natur ofullständigt som kan uppdelas i en ekonomisk helhet och en social helhet. Målsättningen av det allmänna goda är ju att män, kvinnor, familjer och föreningar lättare kan uppnå sin egen fullständighet. Det allmänna goda är kollektivt och omfattar det kollektiva arbetet av individer, familjer och grupper vilket de inte kan genomföra eller uppnå allena. All politisk och kanske också ekonomisk organisation är till för att främja det allmänna goda. 

Marknaden

Den katolska kyrkan har sedan början av industrialiseringen på 1800-talet behandlat trons förhållande till förändringarna på marknaden. Påven Leo XIII behandlade frågan i sin encyklika från 1891 “Rerum Novarum”. Andra påvar vilka behandlat frågan kring förhållandet mellan marknaden och det allmänna goda är t.ex. Pius XI år 1931, Johannes Paulus II i “Centesimus Annus” och nu vår påve Franciscus. 

Påven Johannes Paulus II kom till slutsatsen att kapitalismen har både goda och dåliga sidor som måste regleras med starkt juridik. Han noterade att tjänster och behov vilka inte har ett marknadsvärde också måste tillgodoses. Detta innebär att allt inte har ett ekonomiskt marknadsvärde och därför inte borde falla inom marknadsekonomins sfär av prisförhållandet mellan utbud och efterfrågan. Ett exempel på detta från Finland är dagens åldringsvård. Det finns även religiös och etisk verksamhet som inte har ett marknadsvärde såsom ordensväsendet och kallelserna till prästerskap. Man kan ifrågasätta den finska statens bestämmelse att beskatta de katolska prästernas arbete och på ett konstlat och fiktivt sätt beskatta deras religiösa arbete. Här fattar den finska staten beslut som strider mot den katolska grundsynen på det allmänna goda. 

Enligt påven Johannes Paulus II kan endast sådana tjänster omfattas av marknaden för vilka det finns en naturlig marknad och ett pris. 

Dagens marknadsekonomi har betydande svårigheter att omfatta s.k. externa kostnader i sin prissättning. Här kan nämnas som exempel miljön (i synnerhet gruv- och oljeindustrin, men också lantbrukets och skogsindustrins miljöbelastningar och förstörelser av t.ex. biotoper), ökad social ojämlikhet och slutligen förstörelsen av hela samhällen. Radikal kapitalism är alltid fel. 

Neo-liberalismen

Neo-liberalismen och därmed sammanhängande individualism har sedan 1970-talet varit den dominerande ekonomiska ideologin globalt. Dess målsättning har varit att hävda individens roll i utvecklandet av sin egen ekonomiska “lycka”. Enligt denna teori borde marknadsbaserade strukturer ta över det kollektiva social trygghetssystemet vilket tidigare var rådande i väst. Människans värde har delegerats till individen själv. Den värderas inte som en del av ett större kollektiv eller social gemenskap. Kapitalismen och marknaderna har delegerat ansvaret för upprätthållande av detta värde till individen “var och en är sin egen lyckas smed”. Enligt emerituspåven Benedictus XVI har det uppkommit ett konkurrenssystem var olika länder tävlar mot varandra genom att köra ner sina nationella sociala skyddsnät. Denna trend har katastrofala följder för individen, arbetarnas rättigheter, ömsesidig solidaritet och den sociala staten. Den neo-liberala ekonomin är till sin natur destruktiv och på sikt bryter den ned samhällen och familjestrukturen samt individen själv. 

Artificiell information, desinformation och fake news

Sociala media är den faktor som idag betydligt påverkar destruktivt individen (Twitter, Facebook etc.). Sociala media ger åt individen chimären av frihet och en fri marknad, men de facto styrs individen med hjälp av metoder gällande artificiell intelligens (AI) till isolation och styrd samt ökad konsumtion. Ens sociala kontakter blir fiktiva och virtuella. De är inte verkliga. Som en integrerad del av den neo-liberala ekonomin bryter sociala media ned samhälleliga relationer. Individen som ständigt surfar på nätet blir mål för omfattande marknadsföring, utan verklig konkurrens eller alternativ. Alternativ Intelligens (AI) förstärker ytterligare dessa trender vilka hos många skapar ett narkotika-likt beteende- och beroendemönster. 

Sanningen på sociala media blir allt mer formad av des-information och styrda “fake news”. Alternativa åsikter är svåra att identifieras i och med att “nyheterna” kommer och försvinner i rasande fart. På sikt leder sociala media till moralisk svaghet och en okritiskt syn på verkligheten. Den leder slutligen till andlig passivitet (Economist, dec. 21 – 2019 – Jan 3 2020). 

Den neo-liberala ekonomin styrs alltid av vinstmotivet oberoende vilka andra aspekter eller altruistiska värden som man försöker lyfta fram i sin lobbyverksamhet. Den neo-liberala ekonomins målsättning är skapandet av oligopol (Google, Facebook, Alibaba, Amazon, olje- och gruvindustrierna, samt livsmedels- och skogsindustrierna etc.) eller monopol inom respektive ekonomiska sektorer. Economins globala storhet leder till nästan obegränsad politisk och ekonomisk makt. Denna makt utnyttjas för att vidare växa och skapa allt större relativa och absoluta vinster för aktieägarna. Förenta Staternas och EU’s nuvarande centralbankspolitik med negativa räntor och ofantliga uppköpa av staters och storföretags masskuldebevis (obligationer och företagslån/obligationer) förstärker ytterligare denna trend. 

I denna brutala ekonomiska omgivning går ingen säker, inte individen, inte familjen. Hårt arbete och ärlighet räcker inte längre till för att garantera en arbetsplats. Det finska företaget Instrumentariums indelning av sin personal i olika grupper enligt färg, grön, gul, röd som bestämde deras framtidsutsikter i företaget är ett skrämmande exempel på detta neo-liberala tankesätt. Slutsatsen är att individen blir isolerad, sårbar och grym. (Miller 2019)

Den kommande konferensen i Assisi i mars detta år kommer att ha mycket att diskutera. Detta borde även gälla vårt eget prästerskap och Studium Catholicum som i vår multikulturella omgivning borde diskutera ekonomiska och sociala frågor som vår påve Franciscus brottas med. Vi borde skicka några unga till denna konferens för att få input till en kanske framkommande diskussionsdag inom vår kyrka om samma tema.

Den protestantiska marknadsekonomin

Den protestantiska ekonomiska politiken utvecklades i synnerhet av Ulrich Zwingli (1484-1531) och Jean Calvin (1509-1564). Zwingli var ursprungligen katolsk präst som försökte bli dominikan. Fransmannen Calvin var jurist och ledare av staden Geneve i Schweiz. De var vardera folkliga predikanter utan ekonomisk utbildning. Den tyska sociologen Max Weber (18641920) utvecklade en model om kapitalismens uppkomst i synnerhet bland kalvinisterna och pietisterna i Nord-Europa dvs. vissa tyska delstater, Nederländerna och regionalt i Skandinavien. Enligt Webers relativt enkla och inte verifierbara historiskt-ekonomiska progressiva utvecklingsmodell införlivades främst den då rådande kalvinistiska arbetsetiken i modellen. Enligt den borde varje kalvinist vara företagsam, utveckla egna företag, handel och egendomsförvaltning. Mervärdet eller vinsten av verksamheten borde återinvesteras i företaget. Jag anser att hans tankegångar ligger åtminstone delvis bakom dagens neo-liberala arbetsetik och den därmed sammanhängande överdrivna individualiseringen. 

Schweiz

Hehli (2020) anser att en av de grundläggande orsakerna till Schweiz ekonomiska framgång hänger ihop med protestantismens ekonomiska grundläggande ide att vinsterna som man inte behöver för det dagliga leverne bör återinvesteras i företaget och inte konsumeras eller på ett annat sätt delas ut  t.ex. till aktieägare eller för sociala ändamål. Men allting förändras, även värdegrunderna. Enligt den schweiziska historikern Hirsche (2020) är det idag alltmer oviktigt för ens ekonomiska framgång vilken religion man hör till. Värden som hänger ihop med det weberianska-kalvinistiska ekonomiska synsättet är framhävandet av individens betydelse och egna ansvar för sin egen ekonomisk framgång. En grundläggande neo-liberal parameter. Riskerna är enligt Hehli (2020) att man i den social-ekonomiska debatten endast fokuserat sin verksamhet på individens möjligheter till rikedom och vinst och inte på en holistisk och samhällelig ekonomisk och social solidaritet. Ett faktum är dock att man i förbundslandet Schweiz ekonomiska politik sedan 1848 fört en huvudsakligen katolsk linje med samhälleligt socialt ansvar. Protestantismen har däremot idag sökt sin ekonomisk-politiska linje i den politiska centern. De har fört en “bekväm mainstream linje” var man sittande i länsstol förbättrar världen. Hehli (2020) konstaterar lakoniskt, att den reformerta kyrkan i Schweiz är i behov av en ny reformation. 

Slutord

Jordens omfattande miljöförstörelse, storkapitalismens och de ledande staternas ointresse för dessa problem har lyft fram de kristna kyrkornas betydelse. Globaliseringen och de regionala och internationella och regionala orättvisorna har konkret visat hur arbetare behandlas i olika länder i världen. Storkapitalismens hårdhet och vinstbegär skadar oss alla. De sociala medierna vilka ofta ägs direkt eller indirekt av storkapitalet matar oss ständigt med desinformation och fake news kring dessa viktiga frågor. 

De kristna kyrkorna har en betydande roll att spela i detta sammanhang. Det gäller för alla kristna att vara modiga och påpeka på de samhälleliga och sociala orättvisorna som vår dags neo-kapitalism innebär. Påven Franciscus som själv kommer från ett utvecklingsland förstår dessa problem. Han lyfter fram de kristnas i synnerhet katolikernas och det katolska prästerskapets ansvar. De skall ju vara Kristi representanter på jorden. Såsom påven säger, prästerskapet skall gå ut bland människorna, vara aktiva i samhället, såsom Kristus själv gjorde (Miller 2019). 

Jan-Peter Paul

Källor

• Capitalism gives a moral cloak to inequality; Pope Francis says at an Italien Steel Plant, Catholic New Service, May 30, 2017
• Catechism of the Catholic Church (1994) Geoffrey Chapman, London
• The Economist (December 21st 2019 – January 3rd 2020) Beware of the Borg
• Hehli S. (24.12.2019) Wie reformiert ist die Schweitz heute noch?, Neue Zuricher Zeitung
• Hirsche R. (24.12.2019) i Wie reformiert ist die Schweitz heute noch?
• Miller V. J. (2019) What does Catholic Social Teaching say about the Economy? its more complicated then you think, Faith and Reason, April 1, 2019
• Piketty T. (2014) Capital in the Twenty First Century, Harvard University Press, Cambridge, Massachusetts USA
• Ratzinger J. and  Pera M. (2006) Without Roots: The West, Relativism, Christianity, Islam, Basic Books, New York
• Vatican Council II, Vol. 1 (1975), Costello Publishing, New York
• Weber m. (1905) The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism.