Covid-19-pandemin bara fortsätter. Vi vaccinerar men det kommer motgång efter motgång inte minst med fördröjda vaccinleveranser och blodproppar som en följd av vaccineringar i synnerhet med bl.a. AstraZenecas vaccin. Med god tur kan Finland ha en vaccineringsgrad på 70 % i slutet av detta år. Men pandemin kommer säkert att fortsätta i många andra länder med lägre immunitetsgrader och brist på tillförlitliga vacciner. Även nya mutationer kommer att förlänga pandemin och i värsta fall måste befolkningen i Finland få en tredje vaccinering nästa år. Pandemin tar inte slut.
Några länder har redan implementerat någon form av ”exitplan” för att återgå till det “normala”. Planerna är nationella. I vilken grad de kommer att lyckas är ännu en öppen fråga, men man får hoppas på det bästa.
Den globala katolska kyrkan har inte talat om en religiös exit plan. Stiften och församlingar i olika länder följer nationella rekommendationer. Så gör vi även i Finland. Allt detta har givetvis konsekvenser på individens religiositet när han eller hon inte kunnat delta i mässan på flera månader kanske år, än mindre emotta sakramenten. En sådan förlängd situation leder och har lett till att allt fler främjas från kyrkans gemenskap. Man blir helt enkelt främmande för kyrkan och dess frälsningsbudskap. Jag känner till familjer som inte varit i kyrkan på mer än ett år och inte emottagit den heliga eukaristin eller andra sakrament.
Jag talade med en av vår kyrkas ledare och han var verkligen orolig hur många katoliker som efter pandemins slut återkommer till kyrkan. Hur många som helt enkelt blivit främmande för den och hur många som pga. olika omständigheter helt enkelt förlorat sin tro. För själslivet och var och ens frälsning är dessa ödesdigra frågor. Man kan fråga sig varför kyrkan inte gör “mera” och om kyrkan ens funderat på en produktiv exitstrategi.
Kyrkans exitstrategi
Jag anser att tiden nu är inne för att kyrkans ledning och alla berörda kyrkliga beslutsfattare tillsammans utvecklar en produktiv exitstrategi baserad på verkliga fakta. Strategin borde omfatta både aktioner/verksamheter och ha regionala och tidsmässiga element. Detta är kanske den största utmaningen som den katolska kyrkan upplevt sedan reformationen.
Kyrkoherdarna känner till situationen i sina respektive församlingar. Stiftet borde på basen av input från kyrkoherdarna göra upp en plan och en tillräcklig budjet för att finansiera den. Element i planen borde omfatta b.la. förmedlandet av den kristna glädjen och hoppet om allas vår uppståndelse. På en praktisk nivå borde man rikta sig till barn och unga, till barnfamiljer, till arbetande katoliker och inte minst till de svagaste nämligen de gamla.
Element i denna exit plan borde vara gemensamma sammankomster, glädjefester med gemensamma måltider, mässor och hävdande av den katolska kristna gemenskapen. Andra element kunde vara retreater och meditationsdagar med bikt och allvarliga diskussioner med kunniga katolska präster och “akademiker”. För det tredje borde kyrkorna vara öppna och präster tillgängliga i synnerhet under kvällar och weekender.
Man kunde ordna gemensamma musiktillfällen med allsång, diskussioner och gemensamma måltider och kanske vinkvällar. Det viktiga är att katoliker kommer samman och har tillfällen att parta egentligen om vad som helst med sina kyrkoherdar och andra.
Man kunde även ordna gemensamma pilgrimsfärder och kanske utfärder till närliggande mål. Det finns en massa man kunde och bör göra. Tiden för att lägga upp en katolsk kristen exit plan efter covid-19-pandemin är nu. Inte senare när den redan är slut och människorna inte längre hittat tillbaka till kyrkan och sakramenten.
Jan-Peter Paul