Exorcism på 2000-talet

Katolska stift har en exorcist vars uppgift är att fördriva onda andar och demoner dvs djävulen då en person blivit besatt av honom. De nya reglerna gällande exorcism trädde i kraft 2014 (De Exorcismis et Supplicationibus Quibusdam).  Även Finland har haft och lär även under den tillfälliga administratorn för stiftet ha en verksam exorcist. Han har rätt att bedriva onda andar och djävulen från i första hand katoliker men också andra troende t.o.m. icke-troende som är besatta och ber om en exorcism. Exorcism behandlas i korthet i vår katekes och i den kanoniska lagen. Bibeln, i synnerhet Nya Testamentet, är dock den främsta källan.

Exorcism är inte ett sakrament utan en sakramental handling (Katekesen #351), egentligen en välsignelse, som förbereder oss att motta biktens sakrament och den heliga eukaristin, Kristus själv. Under den relativistiska och ateistiska omgivning som vi lever i, har exorcismen en beskyddande verkan och innebörd. Denna ritual skyddar oss från det onda och i synnerhet djävulens verk och påverkan. Hans främsta uppgift är ju att förhindra människor att uppnå himmelriket och gemenskapen med Gud. Alla exorcismer görs i Jesus Kristus namn dvs Gud själv beskyddar oss från den onde. I Nya Testamentet finns flera hänvisningar var Jesus själv drev ut onda andar (Lukas 4:35 och Matteus 17:18). Det var Jesus själv som gav sina apostlar som uppgift att uttryckligen bedriva onda andar (Matteus 10:8, Markus 3:14–15, 6:17, 16:17 samt Lukas 9:1 och 10:17). Idag anses exorcism vara en naturlig del av den heliga katolska kyrkans verksamhet och uppgift. 

Ritualerna vilka hänger ihop med exorcism har utvecklats genom tiderna. Den helige Eusebius och Augustinus själv införde handlingar vilka än i dag är en del av processen hur onda andar drivs bort såsom blåsande på den besattes ansikte, korstecknet, böner, läsning ur Bibeln samt fasta. 

Det finns två slag av exorcism, den enkla formen och den stora exorcismen (major) (Kanoniska lagen #1170). Den enkla former sker vid dopet och görs av prästen som antingen döper ett barn eller en fullvuxen. Målsättningen är att få personen att sluta med en synd eller synder som regelbundet upprepas och blivit “alldaglig” eller vardag för personen. Här är tanken att en “vane” synd kan leda till andra synder och senare kanske till likgiltighet inför synd som företeelse och aktiv frivillig handling. Man vill också bryta djävulens påverkan på individens dagliga liv. Den stora exorcismen ges av en biskop eller för ändamålet utnämnd präst (Kanoniska lagen #1172 och Katekesen # 1673). I detta fall har man kommit till slutsatsen att personen faktiskt är besatt och att djävulen eller demonen tagit över personens kropp och handlingar.

En besatt eller hans eller hennes närmaste anhåller om en exorcism. Innan den inleds utförs en grundläggande hälsokontroll samt omfattande psykologisk och psykiatrisk testning. Det är i alla fall alltid kyrkan som slutligen besluter om en exorcism inleds oberoende av de ovanstående testerna och undersökningarna.

Biskopen utnämner exorcisten 

Det är stiftets biskop som utnämner exorcisten för sitt stift (Kanoniska lagen #1172 para 2). Den utnämnda personen skall bl.a. vara “helig”, kunnig, och ha en hög personlig integritet i sitt dagliga liv. I allmänhet går han igenom en utbildning under en erfaren exorcists ledning. Vatikanen har även utvecklat utbildningsprogram för detta ändamål. En exorcist borde ha en kunnig spirituell ledare som “övervakar” hans arbete och kan vid behov tillrättavisa honom. En exorcist måste vara en andligt mogen person och en som inte alltför lätt kan “luras” av varken djävulen eller av den besatta. Vid en exorcism av en kvinna eller flicka måste exorcisten ha med sig en kvinna, ofta en ordenssyster. 

Själva exorcismen går i stort sätt till på följande sätt. Den besatta välsignas med heligt vatten samtidigt som prästen ber honom eller henne komma ihåg vad som han eller hon lovade i samband med dopet d.v.s. motarbeta det onda och befrämja det goda. Efter detta sätter präster händerna på den besatta och blåser denna i ansiktet. I detta sammanhang kallar han på den Heliga Anden och påminner den besatta att han eller hon är Guds tempel på jorden. Exorcisten lyfter sedan fram ett krucifix framför den besatta och påminner denne om Guds makt över djävulen. Själva akten sker i enrum och i skymundan ofta i ett skilt kapell. Hela processen är givetvis konfidentiell. 

Exorcisten ber om den besattas godkännande innan processen inleds. Han frågar den besatta om denna varit i kontakt med t.ex. medier, helare eller andra som kunde tänkas verka som djävulens handlangare. Han frågar även om den besatta varit i kontakt med New Age -verksamhet, Reiki eller motsvarande och slutligen om den besatta varit i direkt kontakt med djävulens handlangare såsom med magi, häxeri, eller satansdyrkan. En exorcism kan omfatta flera sessioner. Man tar i beaktande den besattas kulturella bakgrund.

I Finland har den katolska kyrkan haft exorcister under en längre tid. De har varit synnerligen “heliga” och troende personer vilka arbetat i kyrkans och den besattes bästa. Alla präster har ju sist och slutligen som uppgift att verka som efterföljare till apostlarna som Gud själv d.v.s. Jesus Kristus kallade.   

Den internationella exorcistföreningen

Den katolska kyrkans internationella exorcistföreningen godkändes 13.6.2014 av Vatikanen. Den består idag av över 2000 medlemmar över hela världen. Föreningen publicerar en tidning som utkommer fyra gånger i året. I den konstateras att det finns ett behov av exorcism i dagens värld. Onda krafter verkar via media var icke-kristna värderingar och handlingar glorifieras. De beskrivs ofta som “normala” handlingar och ett “normalt” beteende. De tio budorden ringaktas och det som kristna och katoliker anser vara synd beskrivs ofta som vardagligt eller “sådant som alla gör”. Det är inte att undra på att många kristna och andra känner sig borttappade i detta kaos av värden. Man vet helt enkelt inte vad som är rätt och fel. När stater och internationella organisationer besluter om abort, eutanasi och annat blir många ännu mer konfunderade. Auktoriteter är inte längre det. Allting flyter. Den fasta punken i livet saknas eller försvinner. Här finns verkligen arbetet för exorcister och andra troende. 

Jan-Peter Paul