Emerituspiispan joulutervehdys
[ + Svenska | English ]
Hyvät hiippakuntalaiset ja ystävät,
Vuosia sitten kun vielä olin Pyhän Henrikin seurakunnan kirkkoherra sattui joulun jälkeen tapahtuma, joka synnytti monissa kurjan tunteen. Kirkon kukkia asetellut ursuliinisisar tuli pappilaan sanomaan, että Jeesus-lapsi on hävinnyt jouluseimestä. Menin oitis kirkkoon ja totesin, että Jeesus-lapsi on nähtävästi varastettu. Mitä nyt tehdään? Isä Guy oli lähdössä Ranskaan ja lupasi palattuaan tuoda sopivan patsaan seimeen. Mutta tuli toinenkin ajatus. Eräs messupalvelija ehdotti, että kutsutaan Ilta-Sanomien toimittaja tekemään juttua varkaudesta. Soitettiin lehteen ja sieltä tuli hetken päästä toimittaja ja valokuvaaja paikalle haastattelemaan tapauksesta. Seuraavana päivänä pitäisi olla juttu lehdessä.
Seuraavana aamuna minulle soitti ”Arkadian valinnan” kauppias ja kertoi nähneensä kuvan lehdessä ja saaneensa sen näköisen ”nuken”. Hän pyysi tulla katsomaan sitä. Ajoin raitiovaunulla Arkadiankadulle ja näin ensin kassaneidin, joka hymyili minulle leveästi. Tukeva kauppias vei minut varastohuoneeseen ja otti laatikosta meidän Jeesus-lapsemme ja kysyi, olisiko tämä meiltä kadonnut esine? Ilahtuneena myönsin. Kuitenkin hän alkoi hiukan epäillä, olenko ollenkaan kirkkoherra, mutta vakuutin olevani. Hän pani Jeesus-lapsen muovipussiin ja menin kassan luo ja ostin lehden. Juttu oli etusivulla! Kassaneiti kertoi, että heillä usein käynyt laitapuolen kulkija väitti tehneensä itse patsaan. Hän tarjosi sitä lahjaksi ja pyysi vastalahjaksi tupakkaa. Ajoin pappilaan raitiovaunulla ja huomasin, miten monet lukivat etusivun juttua lehdestä. Tunsin kiusausta näyttää Jeesus-lasta, mutta torjuin ajatuksen.
Vasta patsaan löytymisen jälkeen ehdin tehdä poliisille rikosilmoituksen. Poliisi tiesi heti tekijän henkilöllisyyden. Toimittaja kutsuttiin taas paikalle ja hän teki jatkojutun löytymisestä. Kuultuaan tapahtumasta eräs vanhempi seurakuntalainen tokaisi: ”Miten ihana joulukertomus!” En ollut täysin samaa mieltä.
Kysymys, joka itsestään heräsi minussa ja monessa muussa oli: Mitä joulu on ilman Jeesus-lasta? Joulun vietossa on niin paljon asioita, jotka vievät ajatukset muualle. Eräässä suomalaisessa joululaulussa on tästä syystä pelottava lause: ”Laps’ hankeen hukkuu, unhoittuu”.
Älkäämme unohtako Jeesusta! Menkäämme katsomaan häntä, rukoilemaan ja palvomaan Jumalan Poikaa. Hän on Isän pelastava lahja meille!
Toivotan teille siunattua ja iloista Herran syntymäjuhlaa!
+ Teemu Sippo SCJ
Helsingin emerituspiispa
En julhäsning från biskop emeritus
Bästa stiftsbor och vänner,
För flera år sedan, när jag var kyrkoherde i S:t Henriks katedralförsamling, inträffade något som gjorde många ledsna. En ursulinsyster som hade gått till kyrkan som för att ordna med blommorna kom till prästgården och berättade att Jesusbarnet hade försvunnit ur julkrubban. Jag gick genast till kyrkan och kunde konstatera att någon uppenbarligen hade stulit Jesusbarnet. Vad ska vi nu göra? Fader Guy var på väg till Frankrike och lovade återvända med en lämplig ersättande staty till krubban. Men det fanns en annan möjlighet. En av ministranterna föreslog att vi skulle bjuda in en journalist från kvällstidningen Ilta-Sanomat för att göra en artikel om stölden. Vi ringde upp tidningen och strax dök en redaktör med fotograf upp för att göra en intervju om fallet. Följande dag skulle artikeln publiceras i tidningen.
Följande morgon ringde handelsmannen i butiken Arkadian valinta till mig och sa att han hade sett bilden i tidningen och att han hade fått en ”docka” som såg ut som den på bilden. Han bad mig ta en titt på den. Jag tog spårvagnen till Arkadiagatan och möttes först av en kassafröken med ett stort leende. Köpmannen förde mig sedan till ett lagerrum och ur en låda lyfte han upp vårt Jesusbarn och frågade om det var det föremål vi saknade? Glad bekräftade jag att så var fallet. Mannen undrade då om jag säkert var en kyrkoherde, men jag försäkrade att jag var det. Han la Jesusbarnet i en plastkasse och jag gick till kassan och köpte en tidning. Artikeln fanns på första sidan! Fröken i kassan berättade att en hemlös person som ofta stack sig in hos dem hade påstått sig ha tillverkat barnstatyn själv. Han erbjöd den som gåva och bad om tobak i motgåva. I spårvagnen på väg tillbaka till prästgården märkte jag att flera andra passagerare satt och läste förstasidesnyheten i dagens tidning. Jag var frestad att ta upp Jesusbarnet ur kassen, men jag lät bli.
Först efter att statyn redan var funnen gjorde jag en brottsanmälan till polisen. Polisen visste genast vem gärningsmannen var. Redaktören bjöds in på nytt och han gjorde en uppföljning om att Jesusbarnet hade kommit till rätta. Efter att ha hört om fallet sa en äldre församlingsmedlem: ”Vilken härlig julberättelse!” Jag var inte helt av samma åsikt.
Den fråga som jag ställde mig och som många andra också undrade var: Vad är julen utan Jesusbarnet? Det finns mycket i julen som distraherar oss. Den finska julsången ”Me käymme joulun viettohon” lyfter upp det med en något skrämmande rad: ”Laps’ hankeen hukkuu, unhoittuu”, på svenska ungefär ”I snön faller barnet och glöms bort”.
Vi ska inte glömma bort Jesus! Låt oss gå och titta honom, be till honom och tillbe honom. Han är Guds Son och Faderns frälsande gåva till oss!
Jag önskar er alla en välsignad och glad Kristi födelse!
+ Teemu Sippo SCJ
Biskop emeritus av Helsingfors
Christmas Greetings from the Bishop Emeritus
Dear Members of the Diocese and Friends,
Years ago, when I was still the Pastor of St. Henry’s Cathedral Parish, something took place that for many caused upset. An Ursuline Sister, who had gone to arrange the flowers, came to the rectory to tell us that Baby Jesus had disappeared from the manger. I went right away to the church, only to find out that the Christ Child had obviously been stolen. What were we to do? Fr. Guy was about to travel to France, and promised to bring a statue for the manger upon his arrival. But then we had another thought: an altar server suggested that we invite a reporter from Ilta-Sanomat to write a story about the theft. We called the paper. Shortly thereafter, a reporter and a photographer arrived to interview us about the occurrence. A story was to appear in the paper the following day.
The following morning we received a phone call from the owner of the ”Arkadian Valinta” shop, who told us that he had seen the picture in the paper, and that he had received a “doll” identical to the photograph. He asked us to come see it. I took the tram to Arkadiankatu and first saw the cashier who had a wide smile on her face. The stocky shop owner led me to the storage room, dug our Child Jesus out of a box, and asked me whether this was the object that had disappeared. I gladly told him it was indeed. Yet, he started to doubt whether I actually was the Pastor, but I reassured him that I was. He placed Baby Jesus in a plastic bag and I walked to the cash register and purchased the afternoon paper. The story was on the front page! The cashier explained that a vagrant who often visited their shop had claimed to have made the statue himself. He had offered it as a gift and had requested some cigarettes in return. I took the tram back to the rectory and noticed how many were reading the front page of the paper. I was tempted to show them Baby Jesus, but decided against the idea.
Only after finding of the statue did I have the time to make a police report. The police right away knew the identity of the thief. The reporter was again invited and he wrote another story, this time about the finding of the statue. After hearing about it all, an older member of the parish blurted out, “What a wonderful Christmas story!” I did not completely agree.
The question, which spontaneously arose in me, as well as in many others, was: what is Christmas without the Child Jesus? There are so many things in the celebration of Christmas that lead our thoughts elsewhere. Due to this, the following frightening sentence is found in a Finnish Christmas carol: “the child is lost in the snow, forgotten.”
Let us not forget Jesus! Let us go see Him, to pray to and adore the Son of God. He is the saving gift to us from the Father.
I wish you a blessed and joyful celebration of the birth of the Lord!
+ Teemu Sippo SCJ
Bishop Emeritus of Helsinki
