Den synodala prosessen i Finland och i Norden
Den synodala processen initierad av påven Franciscus varade i lokalkyrkorna från september 2021 till juli 2022 och omfattade alla 1,2 miljarder katoliker i hela världen inklusive i de Nordiska länderna.
Denna process kan definieras som en diskussion om kyrkliga angelägenheter eller ärenden. Påven ville ha allas åsikter om hur kyrkan kunde i framtiden utvecklas och bättre anpassas till utvecklingen i världen. Kyrkans verksamhet är en hermeneutisk process var de omkringvarande betingelserna reflekteras i stiftens och församlingarnas verksamhet. I Finland inleddes processen redan den första augusti 2021 av kyrkans administratör eller förvaltare fader Marco Pasinato. Marko Tervaportti kyrkans informationsdirektör utsågs till den andra operativa kontaktpersonen. Strukturer och frågeformulär utvecklades. Alla i Finland boende katoliker hade möjligheten att delta och uttrycka sin åsikt om hur kyrkan, deras eget stift och församling kunde utvecklas. Processen var demokratiskt och transparent.
De Nordiska länderna presenterade en gemensam synodal synopsis i augusti 2022. Arbetet hade varit utmanande. I Norden har vi fem stift, två prelaturer, tiotals församlingar och ca 100 olika nationaliteter. Sammandraget som skickats till Vatikanen har flera rekommendationer och observationer. Nedan beskrivs, enligt min mening, de mera relevanta.
Inom församlingarna upplevs bland medlemmarna en betydande brist på gemenskap och samhörighet. Man hänger liksom i luften i brist på integration och gemenskapskänsla till stiftets och församlingens verksamhet och till övriga multikulturella medlemmar. Den största utmaningen är kanske bristen på effektiv och klar kommunikation. Man känner sig kanske inte alltid välkommen i att hitta sin plats i stiftet och församlingen. De sammanbindande elementen förblir i det fördolda.
Den annan betydande utmaning är hur man borde eller kunde förhålla sig till unga katoliker. Verksamma medel hur man håller kontakt till dem och i synnerhet till dem som förlorat eller blivit passiva i att praktisera och leva sin katolska tro. Man noterade att Kyrkan inte alltid känner till den realitet i vilken många katoliker i Norden lever. Predikningarna under söndagsmässan anses vara för abstrakta och de befattar sig inte med många katolikernas utmaningar och problem i vardagen. Detta gäller i synnerhet kvinnornas situation och svårigheter. Det finns också en rädsla för att uttrycka sig eller säga sin åsikt om kyrkan och i kyrkliga sammanhang. Man kunde även utveckla musiken under mässan och diskutera svåra frågor såsom skilsmässor, abort och eutanasi. Den lättaste vägen och tillvägagångssättet är kanske inte alltid det bästa eller effektivaste. Den kyrkliga liturgin och nattvarden borde “förstärkas” och lyftas fram så att den faktiskt uppfattas som kyrkans ledande mysterium. Det är ju i detta sakrament som man möter Kristus. Man kunde även förbättra deltagande i lokala pilgrimsvandringar och reträtter.
Biskoparna konstaterade att varje kristen och katolik är personligt ansvarig för att leva sin tro också i det allmänna. Här kunde församlingarna och stiften förstärka utbildningen i tron. Lekmännen kallades också att bättre stöda prästerskapet. Likaså borde Caritas verksamhet stödas genom stöd till fattiga, immigranter och katoliker vilka är i fängelse. Detta innebär att lekmän borde mera än idag delta i kyrkans beslutsfattande. Här borde kyrkoherdar visa mognad och ta initiativ. Spiritualitet i synnerhet bönelivet och meditationen borde utvecklas och olika former av andlighet lyftas fram. Vi talar inte här om en monokultur utan om mångfald. Det viktigaste är dock att den andliga gemenskapen förstärks. Slutligen konstaterar biskoparna att vi behöver fysiska utrymmen för att utveckla stiftens gemenskap.
Biskoparnas gemensamma dokument har sänts till Rom. På detta sätt får även 1,5 % av världens katoliker sin röst hörd då beslut fattas om hur kyrkan kunde utvecklas i framtiden.
SYNODALISMEN I FINLAND
I Finland fick stiftet motta ett dussin synodala rapporter bl.a. från församlingar, enskilda grupper och individer samt från den Heliga Gravens riddarorden. Även ett frågeformulär fanns tillgängligt som fylldes i av ca. 20 katoliker. På basen av ca. 30 input förbereddes Finlands insats till den synodala processen. Följande aspekt lyftes fram.
Det viktigaste är den katolska samhörigheten. Den är hotad av kulturell och språklig splittring inom stiftet och församlingarna. Det främsta sammanbindande elementet är den heliga mässan och nattvarden. I andra hand kommer gemensamma sammankomster i församlingarnas regi. Vi är alla sist och slutligen ansvariga för stiftets och församlingarnas gemenskap och utveckling. Den grundläggande språkregimen består av finska, svenska och latin.
Det finns ett stort behov av kunskap och undervisning. Man känner kanske inte så bra sin tro. Viktiga verktyg är kyrkans web-sidor och stiftets tidning Fides. Det är viktigt att de svenskspråkiga katolikers religiösa behov inte förbises. Vi vill inte förlora denna språkgrupp. Den sakramentala utbildningen lyftes fram var det finns behov av i religionslärare. Den katolska undervisningen i skolor ansågs synnerligen viktig. Man borde kanske mera fokusera verksamheten till svaga grupper såsom barn och unga, barnfamiljer, åldringar, fattiga och dem som förlorat sin tro och inte längre deltar i kyrkans liv och verksamhet.
Gemensamma aktiviteter på stiftsnivå ansågs som synnerligen viktiga såsom sammankomster/fester, pilgrimsfärder och reträtter. Slutligen borde lekmän ta ett allt större ansvar för gemensamma aktiviteter och i allt stöda prästerskapet.
Det intressanta var att det rådde betydande enhällighet i vad som borde göras. Det verkar som om stiftets och församlingarnas medlemmar är väl informerade och uppmärksamma av de brister som finns i stiftet och hur man kunde förbättra dessa svagheter. Rapporten är sålunda ett utmärkt redskap för den nya biskopen (när vi får en sådan) då han inleder sitt arbetet i Finland. Det är nästan som en check list eller arbetsprogram för honom.
Jan-Peter Paul
Källor:
Katolinen synodaalisuus Suomen katolilaisten silmin, Fides 7 – 2022
Synthesis of the Synodal Process in the Catholic Dioceses of the Nordic Countries, Denmark, Sweden, Norway, Finland and Iceland, August 2022
