Via Dolorosa – Via Crucis
Under fastetiden före påsk minns vi Jesu lidande genom att be inför de olika korstågsstationerna i alla katolska kyrkor. Stationerna beskriver, ofta på ett dramatiskt sätt, Jesu lidande från då han blev anhållen i Getsemane-parken utanför Jerusalem, hans dödsdom både av romarna och judarna, korsfästningen och gravläggningen, ibland också uppståndelsen.
Traditionen med Via Dolorosa eller Via Crucis uppkom i samband med korstågen till det Heliga Landet under medeltiden. Ett årtal som nämns är 1187. Traditionen tycks ha spridit sig mycket snabbt. I Kataloniens nationalmuseum finns en korsväg bestående av sju stationer målad på en planka. Där framställs de viktigaste händelserna under en korsväg:
1. Då Judas förrådde Jesus i Getsemane
2. Pilatus dom och tortyr av Jesus
3. Via Crucis eller vandringen genom Jerusalem
4. Korsfästningen
5. Nedtagningen av Jesu kropp från korset
6. Jesu begravning
7. Uppståndelsen
Målningen är från 1192. Traditionen spreds i Europa under 1600-talet. Det uppkom ett antal korsvägar i synnerhet ute i det fria. Ofta gick korsvägen uppför en brant backe upp till en kyrka eller kapell. Jag har vandrat korsvägar i synnerhet i Italien i San Giovanni Rotondo, i Frankrike bl.a i Antibes och i Spanien bl.a. i de små kapeller och kyrkorna i Pyreneerna. Traditionen fördes aktivt vidare i kyrkan av franciskanerna och den fastställdes formellt som en katolsk tradition under 1600- och 1700-talen av påvarna Innocentius XI och Clemens XII. Idag består antalet oftare till 14 stationer.
Idag är det många som under sin pilgrimsfärd till det Heliga Landet vandrar under natten den sekelgamla korsvägen genom gamla Jerusalem för att sedan fira mässa i den Heliga Gravens kyrka då de första solstrålarna kommer från öster. Samma tradition finns i många kloster.
Den katolska kyrkan tolkar en korsväg som en mini-pilgrimsfärd. Därför är det viktigt att delta i en eller flera korsvägsvandringar i våra kyrkor under den stora fastan före påsken. En pilgrimsfärd stärker alltid ens tro och vägen mot personlig helighet.
Jan-Peter Paul