Löftena kunna ej svika…
Att börja med något nytt, att lägga ut på djupet, att sätta igång, olika sätt att uttrycka samma sak. Att börja med någonting nytt. Det kan vara spännande och motiverande men också skrämmande med många orosmoln i horisonten. Jag tror att vi alla vet hur det känns för vi är människor och allt detta hör till livet.
Det är en stor nåd att få inleda ett nytt år med välsignelse, Guds välsignelse. När allt det kommande känns osäkert så vet vi att det ändå ligger i hans händer, han som skapat allt. Men inför det nya året har vi också hopp om nya bekantskap, möten, upplevelser, och äventyr, vad än det nya året för med sig.
Varje dag, vecka, månad, och år är också ett tillfälle att göra löften, och samtidigt en utmaning att hålla dem. Ibland lyckas vi, ibland inte alls men ändå finns det hopp om en ny chans, kanske redan i morgon.
Jag har aldrig gjort traditionella nyårslöften som man säger men däremot så gillar jag planera saker som jag ser fram emot med lite kortare perspektiv. Jag brukar kalla dem ”fyraveckorsprojekt”. Det känns lite tryggare att lova eller planera någonting med kortare perspektiv eftersom jag på så sätt tycks bättre kunna hantera risken med att misslyckas, att inte kunna hålla det jag lovat.
Kanske det är så vi människor ofta ”fungerar”, eller sedan är det bara jag som råkar tänka så. Ändå är det bra att komma ihåg Guds löfte att han alltid tar hand om oss som en god herde som gör vad som helst för att hitta det bortkomna fåret. Och vi är i Hans trygga händer och ingenting händer utan hans närvaro. Psalmisten säger: ”Han befaller sina änglar att skydda dig var du än går”. Vad förtröstansfullt det är att veta att vi inte är ensamma utan Herrens kärlek omsluter oss överallt och våra skyddsänglar och helgon vandrar med oss och ledsagar oss genom livet till vårt himmelska hem.
I Katolska kyrkan ber vi alltid den första januari, på nyårsdagen, om vår himmelska moders, Marias förböner och skydd inför det nya året. Jungfru Maria vågade lita på Gud, hon tackade ja till Gud och tog emot ett uppdrag som blev till stor välsignelse för hela mänskligheten. Hon satte sitt hopp till Herren fast allt verkade omöjligt och hopplöst. Ett löfte med evighetsperspektiv som hon höll med glädje och förtröstan. ”Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. Tillsammans med Maria kan vi be: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig”.
Maria ger oss ett exempel och visar vägen. Hon säger till dig och mig: ”Var inte rädd, tro och lita på min Son Jesus.” I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Marko Pitkäniemi
Aftonandakt i Radio Vega den 8.1.
