I år inleds advent 29 november samma dag som det liturgiska året börjar. Advent är en tid av förberedelse och väntan. Vi väntar på julen då Kristus vår frälsare föds. Men advent har ett djupare innehåll. Som kristna och katoliker tar vi emot Kristus i våra hjärtan. Vi ber mera och besöker mässan oftare. Vårt personliga religiösa liv fördjupas. Advent har också en filosofisk innebörd. Vi tänker och väntar på Kristus andra kommande och på världens slut.
Advent är en viktig tid för alla kristna. En tid som man lever i tystnad och lugn. Advent kan inledas på olika dagar beroende på året. Den inleds i den katolska kyrkan mellan 27 november till tredje december.
Reglerna kring advent uppdaterades och bestämdes efter Andra Vatikankonciliet i 1960-talet. Då beslöt man om läsningarna, musiken, mässornas struktur, de liturgiska färgerna och tidpunkten. Man beslöt även om den s.k. “kollekten” eller bönerna riktade direkt till Gud. Prästen anmodar alla att be i tysthet. Meningen är att församlingen och varje individ verkligen inser att han eller hon står inför Gud. Prästen ber direkt till den Heliga Treenigheten. Prästen har olika möjligheter till vem i den Heliga Treenigheten han riktar sina böner till. Han kan be till Gud Fadern, till Fadern och Sonen eller till Sonen. Endast en “kollekt” kan bes under en mässa.
Konsiliets målsättning med de nya reglerna var att klart differentiera mellan advent och den stora fastan inför påsken. Advent borde uppfattas som en period av väntan och kristet hopp. Man väntar på Kristi andra kommande och förbereder sig på världens slut. Det är en period av glädje och förtröstan som kulminerar i julnatten då vår frälsare föds i Bethlehem. Vi har nu fått arvssynden förlåten och har ny möjlighet att bli “Guds vänner”. Vi har verkligen blivit Guds vänner och kommit under hans nåd.
Man känner inte till när traditionen kring firandet av advent började. De första noteringarna av denna tradition och praxis är från år 480. Konciliet i Tours år 567 fastställde formellt adventsfirandet och dess traditioner. Reglerna gällde då i första hand ordensbröders eller munkarnas fasta. På femhundratalet specificerades fastereglerna. Munkarna skulle fasta tre dagar i veckan. Denna praxis spreds i synnerhet i Frankrike, men traditionen att fasta alla dagar under advent fortsatte i synnerhet under Karl den Stores regering på 800–900 talen. På 1300-talet fastställde påven Urban V (1362) att fasta inte längre var ett krav utan framförallt någon form av abstinens dvs man borde lämna bort något som man uppskattar eller tycker om tex alkohol, kaffe, sötsaker, film, spel på sociala media, viss mat eller nöjen.
De liturgiska färgerna har ändrats under historiens gång beroende på de rådande uppfattningarna av advent. Färger som stipulerats har varit svart, violett och blått. Andra Vatikankonciliet fastställde slutligen att färgen skall vara violett dvs samma färg som används vid själamässor. Under advent sjungs inte heller “Gloria”.
Under advent har man stipulerat specifika temata för varje söndag. Den första söndagen i advent är tillägnad Kristi andra kommande, under den andra söndagen ihågkommer vi Johannes Döparen, som förberedde Kristi kommande. Den tredje söndagen “Gaudete” är också tillägnad Johannes Döparen och den stora glädjen av Kristi kommande. Slutligen den fjärde söndagen gäller Kristi födelse och Marias och Josefs roll i samband med detta.
Advent är en tid av förberedelse. Det är en gåva av kyrkan som gör det möjligt att vi varje år kan förbereda oss för Kristi kommande på jorden och den stora glädjen som detta innebär för hela mänskligheten. I många katolska hem ställer man upp julkrubban. Krubbar får en hedersplats i hemmet. I många hem ber man kring krubban i synnerhet på kvällen före den gemensamma middagen. Den första julkrubban gjordes av den helige Franciscus av Assisi (1182–1226). Den sattes upp i Greccio, en liten ort mellan Assisi och Rom i Italien år 1223. Traditionen spred sig snabbt i Europa. Idag finns det julkrubbor i många städer och torg och ibland tom i butiker.
Dagens materialism och kommersialism har på många sätt försökt ta över det glada budskapet och fört det över till konsumtionssamhället. Att ge gåvor till varandra är givetvis viktigt, men gåvorna skall vara betydelsefulla, gärna ha ett symboliskt innehåll och vara få. Gåvorna borde symbolisera var och ens kärlek till varandra och på något sätt ha ett innehåll/minne av det gångna årets höjdpunkter av kärlek till varandra för att på detta sätt ge hopp för det kommande året. Stora mängder gåvor, i synnerhet dyra gåvor, är en perversion som förstör julens innehåll och betydelse. Julen är inte en “McDonald’s”-fest var mängden överträffar kvaliteten. Det räcker ofta med en symbolisk personlig gåva. Kanske bara en dikt eller en vacker täckning av ens barn eller barnbarn. Traditionen med en gammal man eller get som under slutet av året kommer med gåvor har gamla anor som sträcker sig till medeltiden. Den moderna Santa Claus lanserades av det amerikanska multinationella lemonadbolaget Coca-Cola 1931. Bolagets visuella bild utvecklades under 1930–1950 talen då julgubben fick sin traditionella bild; röda kläder, vitt skägg, renar och släde. Denna image of julgubben har spridit sig globalt och i betydande grad förvrängt den kristna julens budskap och traditioner.
Gråbröderna i Sverige har kommit ut med en utmärkt sammanfattning av katolska traditioner och böner kring advent. För att fördjupa sig i dessa traditioner lönar det sig att bekanta sig med denna skrift som finns på nätet (fransiskus-jonkoping.net)
Jan-Peter Paul
Källor
- Heiding F., Här fanns den första julkrubban, Signum (23.12.2015)
- Katolsk advent. Katolska traditioner och böner för adventtiden. Ave Maria Publikationer – Gråbröderna. https://www.katolskajonkoping.com/ave-maria-publikationer
- Vatican Council II, Vol.1 (1975) Dominican Publications, Dublin, Ireland.
- Wikipedia