Corona-19 krisen berör oss alla. Vi är isolerade från omvärlden och måste lära oss att leva med oss själva. För många av oss är det kanske första gången som vi står inför den reella existentiella verkligheten. Viruset lyfter på ett konkret sätt fram vårt personliga förhållande till liv och död. Döden har kommit in i vars och ens vardagsrum. Den omfattar oss alla på ett helt annat sätt än endast för några få veckor sedan. Vardagens distraktioner och rutiner är helt förändrade. Vi måste helt enkelt finna oss själva igen. Vi står inför många frågor. Vem är jag? Vilka är mina värderingar? Vad är viktigt för mig? Vilka är mina verkliga vänner och vilka är endast bekanta? Vem kan jag lita på?
Många av oss kanske blir desperata och olyckliga. Andra finner en ny mening i och med livet. Många har antagligen läst nobelpristagaren Camus’ verk Pesten. I boken behandlar Camus livet i en isolerad stad i Nord-Afrika då staden besöks av pesten. Han beskriver hur olika människor förhöll sig till den. Fried (2019) beskrev pesten och andra epidemier ingående i sitt verk The Middle Ages. Epidemier lyfter fram människans goda, men också dåliga sidor. Boccaccio på 1300-talet beskrev dessa ingående i sitt verk Decamerone.
I medeltidens regelbundet återkommande pester dog mellan en tredjedel till hälften av Europas befolkning. Pesterna var dock regionala och inte globala som spanska sjukan i början på 1900-talet. I sjukdomen dog globalt mellan 50–100 miljoner människor. Pesternas och pandemiernas sociala och ekonomiska konsekvenser var och är alltid betydande. Stora områden kunde helt avfolkas, hela byar försvann. Detta ledde till en betydande omfördelning av ekonomiska resurser och landområden.
Den pågående corona-epidemin är till sin natur annorlunda än tidigare pandemier. Den är global och dess inverkan är främst ekonomisk och social. Procenten av människor som dör av den beräknas vara i värsta fall under fem procent, antagligen kring tre, av allvarligt sjuka. Däremot påverkar pandemin på ett betydande sätt de globala och de regionala ekonomierna. Orsakerna har att göra med tre aspekter nämligen den globala finansiella ekonomin eller börsvärdena, de globala och regionala värdekedjorna ”supply and value chains” och slutligen att ekonomiernas tillväxt styrs av privatkonsumtionen och neo-liberalismens värderingar. När dessa tre grundläggande faktorer råkar i obalans leder det till ekonomisk nedgång, betydande arbetslöshet, självmord, kriminalitet, konkurser och därmed följande ”försvinnande” av företag och annan ekonomisk verksamhet. Redan några veckors störningar i ekonomierna påverkar oss alla. När vi, kanske inom ett till två år kommer ut ur corona-pandemikrisen, kommer världen att se annorlunda ut. Man kan hoppas att också våra grundläggande värden och värderingar har förändrats. Kanske många av oss då fått svar på sina existentiella frågor.
Här har kyrkan, våra kyrkliga ledare, i synnerhet våra kyrkoherdar, ett betydande ansvar. Det är de som måste ge hopp åt de missmodiga, stöda de svaga och inte minst fortsätta att dela ut sakramenten och upprätthålla ett aktivt böneliv. De borde ta exempel av den helige Franciscus och Vincent de Paul. Församlingarna är mångkulturella och har en diversifierad åldersskala. Unga behöver stöd i sitt familjeliv, inom äktenskapet och då de upplever arbetslöshet. Äldre som kanske ensamma sitter i karantän i sina hem, borde få stöd och uppmuntran. De som ligger eller kommer att ligga på sjukhus borde få tröst och kanske de sista sakramenten. Det finns massor av arbete.
Man kan kommunicera via sociala media och telefonsamtal. Man behöver inte besöka alla, men alla borde känna att man dvs den katolska kyrkan bryr sig om dem. Böner och läsande av rosenkransen är viktiga, men de kan i nöden och ensamheten kanske kännas för mekaniska och eskapistiska. Man behöver direkt kontakt med ens religiösa ledare och ansvarspersoner.
Kyrkan och församlingarna kunde sätta upp diskussionsgrupper och bönegrupper på sociala media som var och en kunde delta i. Dessa kunde givetvis vara på olika språk kanske främst på finska, engelska, men också på andra. Studium Catholicum kunde kanske ordna på sociala media tillfällen var man läste ur en relevant religiös skrift eller ur bibeln som man sedan diskuterade och kommenterade. Det finns massor av olika sätt hur man kunde ordna en daglig kontakt med vårt lands mångkulturella katoliker. Regelbundna vigilier och andra traditionella bönestunder på sociala medier kunde införas. Möjligheterna är många, det är bara fråga om att sätta igång.
Corona-pandemin kommer att ta slut. Får se i vilket skick vårt lands katolska kyrka kommer ut ur den. Vi har en möjlighet som inte borde förbigås.
Jan-Peter Paul