DEN HELIGE FADERNS HÄLSNING
Till pilgrimerna från de skandinaviska länderna 3 februari 2025
Ers eminens, kära biskopsbröder, kära vänner!
Jag är glad över att träffa er alla från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island, i samband med er pilgrimsfärd i Rom, som organiseras av den Nordiska biskopskonferensen.
Jag ber för att era hjärtan – genom denna upplevelse att vandra tillsammans som bröder och systrar i Kristus – styrks i tro, hopp och kärlek, eftersom dessa tre är grundläggande element i det kristna livet, tre sätt på vilka den helige Ande vägleder oss på vår pilgrimsfärd (jfr katekes 24 april 2024 (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)).
Mottot för detta Jubelår är, som ni vet, “Hoppets pilgrimer”. Så jag ber för att ert hopp ska stärkas under de här dagarna. Ni är säkert medvetna om tecken på hopp i era hemländer, för att trots att Kyrkan är liten i era länder växer den i antal. Vi tackar den allsmäktige Guden för att trons frön, som planterats och vattnats där av generationer av herdar och ihärdiga personer, bär frukt. Detta borde inte heller förvåna oss, för Herren är alltid trogen sina löften!
Då ni besöker de olika heliga platserna i den eviga staden, i synnerhet de heliga apostlarna Petrus och Paulus gravar, ber jag också för att er tro på Herren Jesus och er medvetenhet om att tillhöra honom och varandra i Kyrkans gemenskap skall få näring och fördjupas. På detta sätt, med sinnen och hjärtan mer fullständigt i samklang med Kristi förvandlande nåd, kan ni återvända till era länder fyllda av den glada entusiasmen över att dela med er av den stora gåva ni har fått, eftersom vi, som Paulus säger, skapades i Kristus för att göra goda gärningar (jfr Ef 2:8-10).
Faktum är att det inte finns något större ”gärning” än att förmedla evangeliets budskap om frälsning till andra, och vi är kallade att göra detta särskilt för de marginaliserade. Tänk till exempel för dem som är ensamma eller isolerade i utkanterna av era gemenskaper och i de mest avlägsna områdena. Dessutom är denna uppgift anförtrodd var och en av er, oavsett ålder, livssituation eller förmåga. Även de bland er som är äldre, sjuka eller på något sätt har det svårt, har den ädla kallelsen att vittna om Faderns medkännande och ömma kärlek.
När ni återvänder hem ska ni därför komma ihåg att pilgrimsfärden inte är slut, utan flyttar fokus till lärjungaskapets dagliga vandring och uppmaningen att hålla ut i uppgiften att evangelisera. I detta avseende vill jag uppmuntra era livskraftiga katolska församlingar att samarbeta med de kristna bröderna och systrarna, för i dessa svåra tider, som präglas av krig i Europa och runt om i världen, är vår mänskliga familj i stort behov av ett enat vittnesbörd om försoning, helande och fred, som bara kan komma från Gud.
På samma sätt är ni i era mångkulturella sammanhang kallade att föra dialog och arbeta tillsammans med medlemmar av andra religioner, många av dem migranter, som ni har välkomnat så väl i era samhällen. Jag minns att jag såg detta på nära håll under mitt besök i Sverige 2016. Fortsätt att vara ledstjärnor för välkomnande och broderlig solidaritet!
Till sist ett ord till de yngsta pilgrimerna bland er. Som en del av årets evenemang kommer vi den 27 april att fira kanoniseringen av den salige Carlo Acutis. Detta unga helgon av och för vår tid visar er, och oss alla, att det i dagens värld är möjligt för unga att följa Jesus, att dela hans läror med andra och att på så sätt finna livets fullhet i glädje, frihet och helighet. Låt mig därför upprepa dessa påvens ord för er, och dela dem gärna med era unga vänner där hemma: ”Må den helige Ande mana på dig […]. Kyrkan behöver er drivkraft, era intuitioner, er tro. Vi behöver dem!” (Apostolisk uppmaning Christus vivit (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.), 299).
Kära vänner, med dessa korta reflektioner önskar jag er all lycka på er pilgrimsfärd och anförtror er åt Marias, kyrkans moders, förbön. Jag välsignar er av hela mitt hjärta och ber er att be för mig. Tack så mycket!