Ledare, Fides 6/2024, s. 2. 5.12.2024.
Först en hälsning till alla Fides läsare: På sidan bredvid hittar ni mer information om förnyelsen av Fides-tidningen och dess hemsida, samt instruktioner om tidningen har kommit till fel adress eller med felaktiga uppgifter. Förhoppningsvis finns det inte mycket att rätta till.
Hoppet sviker oss inte. Så försäkrar oss påve Franciskus i sin jubelårsbulla Spes non confundit, som finns tillgänglig i församlingarna [på finska som pdf här (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)] eller kan läsas online [på svenska som pdf här (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)]. I den uppmanar han oss att vara tålmodiga, att kliva av det hektiska världens tåg för att vi återigen ska kunna “ta oss tid att möta varandra”. Stress “skadar människor”, den “leder till otålighet, ångest och onödig våldsamhet, missnöje och själviskhet”. Vi känner nog igen dessa drag i mycket av vårt arbete mitt i vardagens brådska.
Den helige fadern kallar oss alla att betrakta “skapelsen i förundran”. Inför detta underbara, vackra och stora verk av Gud kan vi alla se hur begränsade våra största prestationer och mäktigaste bedrifter är när de betraktas ur Skaparens perspektiv, där vi själva inte står i centrum utan deltar i en till synes evig verklighet.
Samtidigt berör denna värld, med alla sina händelser och tillfälligheter, oss alla direkt och utan mellanhänder – vi är en del av den och mitt i den. Vi vill påverka den och hoppas att uppnå något allt bättre, vackrare och fredligare.
Att uppfylla det kristna hoppet innebär naturligtvis inte att alla (materiella) önskningar uppfylls. Det handlar snarare om att finna sin mänsklighet och kallelse; att förstå att människans liv genom tiden är en pilgrimsfärd, gärna även en helig sådan. Det är just till detta jubelåret 2025 kallar oss alla – att vara hoppets pilgrimer.
I sin bulletin talar påven om hoppets tecken, tecken som väntar på våra handlingar: vårt arbete för fred, omsorg om livet, stöd till fångar, sjuka, unga, migranter, äldre och framför allt de fattiga. Men hur? Påven svarar: förankrade i hoppet, med blicken riktad mot det eviga livet, genom botens sakrament, tillsammans med den heliga Gudsmodern, som också är känd som Stella Maris, Havets stjärna – ett namn som “uttrycker det trygga hoppet att Guds moder kommer till vår hjälp, stöttar oss och uppmuntrar oss till förtröstan och hopp mitt i detta livs stormar”.
Låt oss träda in i det nya kyrkoåret, julens högtid och hela kyrkans jubelår med denna tillit som styrka.
Marko Tervaportti