En fastetidsmeditation

En död som är universums liv
— efter Pierre de Bérulle

Ty Han går genom alla grader av vår natur, ända till döden. Det är för att vi i döden och graven ska möta en död och begravd Gud som tar bort dödens tillstånd och ger liv. Han skall ha döden och livet gemensamt genom en förening mellan gudomen och dödligheten.

Så har vi fått en död som ger mer liv till världen och ära åt Gud än till och med änglarnas liv ger i härligheten – en död som fyller till och med döden med liv. Ty det är en levande och döende Guds död som ger syndarna evigt liv och som en dag ger uppståndelsens liv åt de ena och de andra, när domen har uppstått.

Vi har inte bara en människa och Gud, det Inkarnationen ger oss; utan vi har ett barn och Gud, en dödlig Gud, en lidande, darrande och gråtande Gud i en krubba. Vi har en levande Gud som går på jorden. Vilket större upphöjande av människan kunde finnas?

Men Gud vill att vi ska se vår naturs hela elände, de svåra villkoren och lågheten upphöjas i den gudomliga naturens person, en lidande och döende Gud på korset, en död Gud i graven.

Det är den verkliga frågan i en sann fasta: kan vi erkänna vårt verkliga elände som Adams och Evas barn och ta vår tillflykt till en lidande, darrande och gråtande Gud som törstar efter vår tro på Honom? Kan vi låta Inkarnationens mysterium höja oss upp ur vår låghet och bortvändhet? Ja, med samme Guds kärleksfulla nåd kan vi det. Vi kan i tacksamhet ta emot Hans lag och tränga in i den dag för dag. Vi upptäcker att fastetiden är en livstid av uppvaknade ur vår egen död, den som Kristus tar bort och ersätter med evigt liv. Syraks bok talar visdom, en visdom vi inte har, men får:

Att hålla lagen är ett rikligt offer; gemenskapsoffer frambärs när man följer buden. Att löna gott med gott är att frambära matoffer, och välgörenhet är detsamma som tackoffer. Herrens nåd får den som undviker det onda, försoning vinner den som skyr orättfärdighet.

Träd inte fram tomhänt inför Herren; alla dessa gåvor påbjuds av lagen. Den rättfärdiges offer pryder altaret, dess vällukt når fram till den Högste. En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot, hans påminnelseoffer blir inte bortglömt. Var frikostig när du ger till Herrens ära, snåla inte med de förstlingsoffer du skänker. Bär fram gåvor med glatt ansikte, och överlämna med glädje det heliga tiondet. Ge åt den Högste så som han har gett åt dig, var frikostig så långt dina tillgångar räcker. Ty Herren är den som återgäldar; han skall återgälda dig sjufalt. Kom inte med mutor, dem tar han inte emot, lita inte på orättfärdiga offer. Ty Herren är den som dömer, inför honom finns ingen mänsklig storhet. (Syrak 35: 1-15)

Amen, ja Amen.

Göran Fäldt